Lars-Gunnar Björklund har varit kliniskt död två gånger. När någonting har verkat vara omöjligt har han bevisat motsatsen.
– För mig och min fru blev det ett starkt vittnesbörd om att Gud existerar.
Det är strax före påsk, året är 2006 och provspelning till de värnpliktigas musikkårer pågår. Lars-Gunnar Björklund är 54 år och arbetar i Försvarsmusiken.
Plötsligt känns det som att han blir knivhuggen. Han reser sig upp men tror att han ska svimma. Faller ned på golvet där han blir stående på alla fyra. När ambulanspersonalen kommer fram undersöker de hans hjärta, men det är inget fel på det. Det svartnar för hans ögon och sedan minns han inte mer.
Lars-Gunnar Björklund växte upp i Oskarshamn. Hans far var musikalisk ledare för musikkåren på Frälsningsarmén och därför var det naturligt att pojken skulle spela ett instrument. Han var sex år när han fick en kornett i sina händer och det tog inte lång tid innan han började spela piano. Musiken kom naturligt för honom. Som 16-åring flyttade han till Stockholm och det var en självklarhet att söka upp en musikkår inom Frälsningsarmén. Efter halvtannat år på Borgarskolan började han på Musikhögskolan.
– Jag började förstå att det var musik jag skulle ägna mig åt.
1974 utexaminerades han som trumpetpedagog och musikdirektör. Utöver frälsningsarmémusikkåren började han också spela i en musikkår i Solna. Efter fem år som konsertmästare blev han tillsagd att dirigera musikkåren och det kom han att göra i 32 år.
Som yrkesmusiker har han bland annat varit verksam som repetitör och körledare vid Kungliga Operan och som musikdirektör inom Försvarsmakten.
Tillbaka till de värnpliktigas provspelningar 2006. Där drabbades Lars-Gunnar Björklund av en massiv stroke. Från det att hans ögon svartnade tills han vaknade upp på sjukhuset minns han ingenting. Läkaren berättade för Lars-Gunnar vad som hade hänt, men han hade svårt att tro att det var så illa.
– Jag tjafsade med läkaren. Till slut tröttnade han och sa åt mig att resa mig upp, men det gick inte. Jag såg rullstolen framför mig och tänkte ”aldrig”. Men läkaren hade rätt – jag behövde den.
Allt han hade lärt sig var som bortblåst. Steg för steg tränade Lars-Gunnar Björklund för att återfå kontrollen över sin kropp. Från att kunna sitta på sängkanten till att ta sig fram i rullstol. Från att stå, till att gå. Han fick bygga med klossar och plocka med ringar. Musikdirektören fick börja om från början och öva helnoter, halvnoter och fjärdedelsnoter.
Musiken kom att bli en viktig del av hans återhämtning. Han blev bekant med en metod som utvecklades av jazzmusikern Ronnie Gardiner och som kombinerar koordinationsträning med musik. I dag, långt senare hjälper han andra att upptäcka metoden genom gruppen ”Hälsis på Frälsis”.
***
Lars-Gunnar är nio år. Det är barnmöte på Frälsningsarmén i Oskarshamn. Han får en inbjudan att gå fram och knäfalla på botbänken. Han hade hört berättas om Jesus i söndagsskolan och den här kvällen skulle de få mötas. Hornmusik och strängmusik klingar. Lille Lars-Gunnar tar ett beslut. Han går fram, får förbön och en bubblande glädje fyller hans bröst. Tron blir personlig. Den här upplevelsen kommer att följa honom genom livet. Mer påtagligt än han kan ana.
Lars-Gunnar Björklund blev juniorsoldat i Oskarshamnskåren och gick på bibelstudier varje vecka. Berättelserna fängslade honom. Han flyttade, utbildade sig och skaffade familj. Oavsett var han har bott och vad han har gjort har tron alltid funnits där.
***
Efter stroken 2006 följde över två år av hårt arbete för att ta sig tillbaka. Viljestyrka och trosvisshet.
– När jag märkte att jag inte kunde röra mig blev min bön ”Herre, hjälp mig” och ”Herre, var vid min sida”. Jag vet inte hur många gånger om dagen jag bad det.
Efter rehabiliteringen återgick han till sitt arbete som musikdirektör i Försvarsmakten. Han tror inte att det skulle ha varit möjligt utan stödet från hans hustru och från goda vänner. Han är inte heller sparsam med att berömma sjukvården. Men han är också övertygad om att hans tro har burit honom. Och att tron har stärkts.
– Herren och jag talar med varandra varje natt, och jag hör hans röst. Då går det inte att tvivla.
***
2014 stannade Lars-Gunnars hjärta och under en stund var han kliniskt död, men överlevde. I sviterna av hjärtstoppet fick Lars-Gunnar Björklund genomgå en hjärtoperation. I ett samtal efter operationen förklarade läkaren att de hade tagit blodkärl från Lars-Gunnars ben och gjort nya infarter till hjärtat.
Läkaren konstaterade även att någonting oförklarligt hade hänt under natten. ”Ett mirakel”, beskrev läkaren det som. Lars-Gunnar hade rest på sig, han hade börjat gå och han hade gått snabbt. Alla förundrades. Två av Lars-Gunnars närmsta vänner hade bett för honom och han är övertygad om att det är kraften i vännernas böner som gjorde att han kunde resa sig upp och gå den där natten.
– För mig och min fru var det ett starkt vittnesbörd om att Gud existerar.
[ Janne Blom om livet efter mc-olyckan: ”Jag måste leva helt för Gud, oavsett om mina ben funkar” ]
***
Det är 2019, och hans hjärta har nu stannat igen, för andra gången. Lars-Gunnar Björklund öppnar sina ögon. En sjuksköterska står vid hans sida med en klocka i handen. Han hör henne säga att det har gått 16 minuter. Hans hjärnaktivitet hade upphört, och efter fem minuter brukar man betraktas som död. Samma sjuksköterska som nyss hade gjort upplivningsförsök och sagt att hoppet var ute får nu se honom vakna upp. Ingen kan förklara hur det gick till.
– Jag har varit uträknad två gånger. Man har sagt att det inte har varit möjligt, men det finns en kraft!
Nu har det gått 16 år sedan Lars-Gunnar drabbades av den där första stroken på sin arbetsplats. Han har fått lära sig att sitta, stå och gå. Hans hjärta har därefter stannat två gånger, båda gångerna har han varit kliniskt död. Han tror att han är ensam om att ha överlevt allt det.
– Det går inte att säga att jag har haft tur. Det kommer uppifrån, hela tiden.
Jag vill visa att allt inte behöver vara kört för att man vaknar upp och är halvsidesförlamad.
— Lars-Gunnar Björklund
På några sekunder raserades allt han hade byggt upp. 40 år av musikalisk träning gick förlorad. Han har tagit sig tillbaka, tre gånger. I dag syns han återigen i musikkårens kornettsektion.
– Jag vill visa att allt inte behöver vara kört för att man vaknar upp och är halvsidesförlamad. Många säger att jag är levnadsglad, men det är i så fall Guds förtjänst.
Nu ser Lars-Gunnar Björklund fram emot ett motionslopp i mitten av juni. Han har promenerat loppet fyra gånger tidigare, men i år tänker han springa.
---
Fakta: Lars-Gunnar Björklund
- Ålder: 70 år
- Bor: I Spånga, Stockholm
- Församling: Frälsningsarmén Söderkåren
- Familj: Hustrun Ann-Britt och två vuxna söner
- Favoritbibelord: Jesaja 41:13: ”Ty jag är Herren, din Gud, som fattar din högra hand och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig.”
---
[ Undret när den döde pojken fick liv igen gav Agne tro för ännu ett mirakel ]
