Djupa fjordar, slingrande serpentinvägar, vattenfall och höga klippor. Norges storslagna natur kan inte höjas för mycket till skyarna. Packa bilen, eller sätt dig på tåget, och ge dig av mot bergen.
Vi bilar genom den över 14 kilometer långa Ryfylketunnelen som förbinder Norges tredje största stad med området kring Preikestolen. Framme på en av parkeringarna är vi långt ifrån ensamma. Raderna med bilar och vandringsklädda besökare breder ut sig. Himlen är lite gråmulen - ska det lätta?
Vandringen tar sin början. Nästan fyra kilometer ligger framför, en sträcka som beräknas ta cirka två timmar i anspråk. Vi går över stenlagda stigar, rötter och spänger. Höjdmetrarna blir successivt fler, skillnaden kommer att vara ungefär 500 meter innan vi är framme. Är du ovan att vandra är det en viss utmaning när det går uppåt. Leden är välskött, men bra vandrings- eller löparskor, kläder för ändamålet och rådande väder, samt tillräckligt med vatten rekommenderas. Liksom tid: Det är lika långt tillbaka.
Resten av världen är också här. Känns det som. Språken längs vandringsstigen är härligt många och stundtals blir det lite trångt i passagerna.
Efter en stunds vandring möter jag och min fru Anna även här de sedvanliga hänglåsen, “love locks”, som inte verkar gå att komma ifrån på populära platser. Ett gäng har hängts upp, mot bergsbakgrund istället för Nyhavn eller Brooklyn bridge.
Den breda klippan stupar 604 meter rakt ner i vattnet. De modigaste (eller ska vi säga mest dumdristiga?) vågar sig ända ut till kanten.
När vi senare kommer upp över krönet mot slutet av vandringsstigen och spanar ner mot det mörka vattnet för första gången snurrar det i mitt huvud av höjden. Ännu är vi dock inte riktigt framme. Leden fortsätter längs med klippkanten en smal bit till innan Preikestolen (Predikstolen, Pulpit rock) skjuter ut högt ovanför 35 kilometer långa Lysefjorden. Den breda klippan stupar 604 meter rakt ner i vattnet. De modigaste (eller ska vi säga mest dumdristiga?) vågar sig ända ut till kanten. En man fotar ett barn som han bara vill ska stå liiite närmare klippans slut för att “den där bästa bilden” ska bli verklighet… Någon sätter sig till och med på kanten och dinglar med benen.
Ja, det har skett olyckor här. Men det vill vi inte tänka på nu. Det är bara så oerhört vackert alltihop. Vi sveps med i vyernas skönhet; höjderna, färgerna, den djupa fjorden, bergen som fortsätter där bortanför när blicken fått löpa så långt den kan.
Liksom många andra lunchar även vi mitt på klippformationen. Vid det här laget har min kropp vant sig vid höjden. Fascinationen består. De grå molnen släpper sitt grepp. Solen kommer fram mer och mer allteftersom timmarna vid och i närheten av platån passerar. Bäst blir ljuset när den sena eftermiddagen övergår i tidig julikväll.
Väl tillbaka vid bilen tar vi sikte på boendet i närliggande Jørpeland och en utomhusmiddag i solnedgången. På natten är det sedan som om kroppens känsla av de svindlande höjderna färgar drömlandskapet.
Dagen efter tar vi bilen ner på en smal väg längs Lysefjordens motsatta och södra sida. Solen värmer mer nu, men Preikestolen är svårare att upptäcka från vattennivån. På fjorden går flera färjor som kan bokas för en alternativ vy.
Inte just här, men färjor blir det annars i både sol och hällregn för oss. Totalt fyra stycken under de många mil och höjdmetrar som vi tillryggalägger under vår drygt veckolånga resa runtom i södra och mellersta Norge. Nordligaste färjepassagen vi gör går från Stranda och vidare en bit mot den kända och för den dagen dimhöljda Trollstigen. Dessförinnan har vi hunnit stifta bekantskap med ytterligare några av Norges många får, de här visar upp sig med Geirangerfjorden som fond. Fotovänliga, minst sagt.
[ Toppturer i Norge på vintertid ]
Vid sidan om naturupplevelserna rekommenderas ett besök i andrastaden Bergen där tonsättaren Edvard Grieg står staty. Här flanerar vi i världsarvslistade Bryggen med sin karaktäristiska hamnbebyggelse och går när regnet kommer, för det gör det förstås i Bergen, på omfångsrika konstmuseet Kode. Vi hinner även med att se en av Norges säregna stavkyrkor, Fantoft stavkirke, vilken byggdes redan år 1150 och flyttades till sin plats i södra Bergen i slutet av 1800-talet. 1992 gick den, som många andra norska kyrkor under 1990-talet, ett mörkt öde till mötes då den brändes ner. Den svarta stavkyrkan återinvigdes 1997.
Halvvägs in i bilresan följer vi Sognefjorden, som i alla fall på längden slår Lysefjorden med besked. Med sina 205 kilometer är den Norges längsta fjord.
Färden går via väg 55 upp genom bergen och så småningom in på vinterstängda, men sommaröppna, Sognefjellsvegen där vi får uppleva snö i slutet av juli. In i området Jotunheimen där Norges högsta topp Galdhøpiggen reser sig 2 469 meter över havet. Bilen får jobba när vi tar oss upp till fjällstationen Juvasshytta och Galdhøpiggen sommerskisenter där det finns åkmöjligheter för den hugade. Tyvärr är inte snowboarden med den här gången.
Efter höghöjdslunch och en snabbtitt på Lom stavkyrkje, som är något ljusare till färgen än den i Fantoft, fortsätter vi nedåt mot Stryn med Briksdalsbreen i sikte. Där övernattar vi i en stuga i dalen nedanför glaciären. Även här blir det vandring mot givet mål.
Den som inte orkar gå hela vägen kan åka minibuss utan tak en del av leden. Och ta gärna med regnjacka, för forsen längs vägen ber inte om ursäkt för sig. Tyvärr har glaciären, som många andra, smält och förkortats mycket i uppvärmningens spår. Men det som är kvar av den visar sig vackert i ljusblått framför oss.
Missa heller inte grönskimrande Lovatnet när du väl är här. Eller varför inte åka 1 000 meter upp med branta Loen skylift? Utsikter gör sig ofta bra ihop med mat.
Till slut: Tänk bara på att om du inte registrerar dig för betalning så kommer fakturorna för väg-, tunnel- och färjeavgifter bokstavligen som brev på posten efteråt. Och det något kvartal senare.
God tur!
---
Fakta: Preikestolen
- Så tar du dig till hit: Lättast är det med bil, men det går även bussar till det populära besöksmålet som ligger i Rogaland fylke i sydvästra Norge, inte långt från Stavanger.
- Från Oslo är det cirka åtta timmars bilkörning. Eller varför inte först ta tåget till Stavanger?
- Fler än 300 000 personer upplever den spektakulära klippan varje år, enligt användbara sajten Visit Norway.
---
