Fotbollsjournalisten Olof Lundh är skeptisk mot religion och beskriver sig själv som ”långt ifrån troende”. Ändå kan han inte undgå att fascineras av trons plats på fotbollsplanen och den gåtfullhet som omgärdar vissa av de kristna spelarna i svenska landslaget.
När Ecuador gjorde sitt första mål i fotbolls-VM i Qatar förra året knäföll spelarna gemensamt och tackade Gud. På plats för att bevaka mästerskapet fanns Fotbollskanalens Olof Lundh. Han har noterat de allt tydligare religiösa inslagen på fotbollsplanen, men konstaterar samtidigt att få svenska spelare verkar vilja tala om tro, även om flera har en kristen bakgrund.
– Fotbollens värld har varit lite macho, kanske upplever man det som att blotta sig eller visa en svaghet om man talar om religion i den miljön. Samtidigt är det ju väldigt utbrett bland spelare i exempelvis Sydamerika att berätta om sin tro.
Olof Lundh berättar att han även försökt ställa frågor till landslagsspelaren Viktor Claesson om hans kyrkliga uppväxt.
– Men jag har uppfattat det som att han tycker att det är för privat för att prata om, säger han.
Däremot har Lundh noterat att det finns en spelare som verkar bryta mot normen, och gärna talar om sin tro.
– Den enda landslagsspelare jag träffat som berättat öppet om sin tro är Isaac Kiese Thelin. Han har spelat i landslaget tidigare och spelar i dag i Malmö FF. Min bild är att han sticker ut i detta att han vågar tala om de här frågorna.
När Isaac Kiese Thelin gästade din podd ställde du flera frågor om vad tron betyder för honom. Vad var det som gjorde dig nyfiken?
– Fotbollens värld är föränderlig och för Kiese Thelin har karriären gått upp och ned. Jag blev nyfiken på om han upplevde att tron varit en hjälp i den situationen, vilket han gjorde. Jag blir alltid fascinerad av människor som har hittat någonting som inte jag har hittat.
Har du ingen tro själv?
– Nej, det där med kyrkor och sådant funkar liksom inte för mig. Jag är nog inte tillräckligt kollektiv som person.
---
Mer i podden – Hör Olof Lundh om:
- Hur han felaktigt blev uthängd som fuskare inför hela klassen och hur det påverkade hans engagemang för sanning, rätt och fel.
- Huruvida han behåller sitt utifrånperspektiv även som fotbollssupporter.
- Varför han kallas för Sveriges argaste fotbollsjournalist.
[ Lyssna på hela poddavsnittet där Olof Lundh gästar Dagens människa här. ]
---
Om några timmar ska Olof Lundh bevaka Svenska cupen. Men innan dess möts vi i ett konferensrum i TV4-huset på Gärdet. Fotbollsjournalisten konstaterar att han tycker att meningen ”fotboll är religion” blivit en slapp klyscha. Dock inte helt osann.
– Det finns ju ett mått av sanning i alla klyschor. I städer som Neapel, Newcastle eller Degerfors är det klart att fotboll har en otroligt stor, nästan religiös betydelse. Allt från att man står på läktaren, till att man engagerar sig i föreningslivet, till att man avgudar de här spelarna.
Men hur mycket man än älskar fotboll, känns det väl som lite väl stora ord att jämföra med religion. Tro är ju något som människor sätter hela sitt hopp till, både i livet och till och med efter döden?
– Där håller jag inte med. För många är fotboll på liv och död. Det finns en fantastisk tv-serie som heter Sunderland ‘Til I Die, den inleds just med en präst som berättar om laget Sunderlands betydelse och att många till och med vill begravas i lagets kläder.
I samband med fotbolls-VM i Qatar kom Olof Lundhs bok Templet i öknen med underrubriken ”Så köpte Qatar världens största sport”. I boken lyfter han bland annat hur emiratet med hjälp av fotboll vill få omvärlden att förknippa Qatar med andra saker än bristen på mänskliga rättigheter och situationen för de miljontals migrantarbetare som finns i landet.
Inför VM gjorde Lundh även en uppmärksammad tv-intervju med Qatars VM-chef Nasser Al-Khater. Bara några timmar tidigare hade ett par norska journalister som arbetat sida vid sida med Olof Lundh gripits.
– När jag satte mig för att intervjua honom så visste jag att norrmännen var gripna. Det norska tv-bolaget hade ringt och frågat mig om jag visste något eftersom jag hade stått bredvid dem och gjort intervjuer dagen innan.
Var du rädd?
– Ja, det är klart att jag var rädd. Framför allt efteråt när jag kom tillbaka till hotellrummet. Jag är ganska mörkrädd dessutom, vilket var en nackdel. Jag kände att jag inte kunde slappna av förrän jag gick igenom passkontrollen på vägen hem.
Funderade du själv på att bojkotta VM och inte åka dit och rapportera?
– För mig var det självklart att åka dit. Hur skulle jag kunna bevaka hemifrån? Och en annan fråga är var man drar gränsen, Paris Saint Germain – en av världens största fotbollsklubbar – ägs ju av Qatar, ska man inte bevaka dem heller? Det är komplext och den här sporttvätten de ägnar sig åt är otroligt sofistikerad.
[ Flera landslagsspelare gör korstecken innan de går in på planen ]
Olof Lund har inga problem med dålig stämning. Han har genom åren irriterat både Zlatan, och Svenska fotbollsförbundet, samtidigt som han hyllats av många för sitt sätt att granska och ställa obekväma frågor. Drivkraften att få fram sanningen tycks gång på gång övervinna frestelsen att bli populär bland dem han intervjuar.
– Ibland kan det så klart vara jobbigt. Men jag funderar egentligen inte så mycket på det. Jag försöker att ställa de frågor jag själv är nyfiken på och som jag tror att läsarna vill veta mer om. Ibland uppskattas inte det, konstaterar han.
Det är inte bara den stora internationella fotbollen som Olof Lundh granskar. Ett av de avslöjanden han själv är mest stolt över handlar om hur den lilla dalsländska fotbollsföreningen Åsebro gått miste om ett miljonbelopp från storklubben IFK Göteborg efter en spelarförsäljning.
– Svenska fotbollsförbundet hjälpte inte till, men 30 dagar efter jag skrivit stod det klart att Åsebro skulle få sina pengar. Det kändes skönt att få hjälpa den här lilla klubben att få rätt, de hade kämpat i fem år mot stora IFK Göteborg utan att få gehör.
I allt Olof Lundh gör anas ett närmast bibliskt rättspatos. Han har själv olika teorier om var den där sidan egentligen kommer från. Kanske från uppväxten i 1970-talets Lund där kampen för solidaritet med den lilla människan stod i centrum, eller från egna tidiga upplevelser av att bli felaktigt behandlad.
– Jag har nog alltid haft en stark känsla för rättvisa. Men jag kommer från ett hem helt utan någon koppling till tro eller kyrka. Inte ens min pappa som var född på 1930-talet var konfirmerad, vilket var ovanligt för hans generation.
– Själv är jag nog också lite för skeptisk och kanske också för cynisk för att tro. Det känns hemskt att säga, men så är det.
Samtidigt finns många exempel på att människor som hela livet varit ateister plötsligt tvärvänder.
– Är det något jag lärt mig så ska man aldrig säga aldrig. Men jag skulle inte spela några pengar på att jag blir religiös. Det skulle förvåna mig otroligt. Då måste det hända något omskakande, men jag stänger inga dörrar, säger Olof Lundh.
Fakta: Olof Lundh
- Ålder: 56 år.
- Bor: I Stockholm.
- Född och uppvuxen: I Lund.
- Yrke: Journalist och expert på TV4 och Fotbollskanalen.
- Familj: Två vuxna barn.
---
