I boken Min Camino får vi följa den före detta hockeyspelaren och stadsdirektören Kenneth Holmstedt på hans pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. I maj ska han gå de åttio milen igen.
När jag träffar den pensionerade stadsdirektören Kenneth Holmstedt hemma i hans lägenhet på Floragatan i Västerås har han just blivit omvald som ordförande i Ansgarskyrkan i staden. Han har också precis bestämt sig för att vandra hela pilgrimsleden till Santiago de Compostela för tredje gången i sitt liv. Det är fyra år sedan han gjorde det sist, en vandring som också blev en bok.
I Min Camino: en pilgrims tankar om livet, ledarskap och lite hockey (Ekström & Garay förlag) får vi följa Kenneth Holmstedt när han vandrar åttio mil genom det nordspanska landskapet, med korta vilopauser och nattvila på spartanska härbärgen utmed vägen. Vi får också följa med på en tankeresa som sträcker sig bakåt genom hans liv och mångåriga karriär. Boken är en sorts sammanfattning av vad han lärt sig både som människa och som ledare.
Kenneth Holmstedt har bland annat varit regiondirektör i Skåne och stadsdirektör i Västerås och Uppsala. Han har dessutom en framgångsrik karriär som hockeymålvakt bakom sig. Den kristna tron har alltid funnits med honom, ända sedan den tidiga barndomen hos morföräldrarna i byn Renfors utanför Skellefteå, där tron och bönehuset var självklara delar av livet. Men det var först i tjugoårsåldern som han formulerade det för sig själv och andra. Som ung chef på socialförvaltningen i Karlskoga bad en diakon honom att skriva i kyrkans församlingsblad.
– Då kändes det naturligt att berätta om min tro. Men min huvudsakliga miljö ända upp i trettioårsåldern var idrottens värld och det var en ganska tuff omgivning, säger Kenneth Holmstedt.
Senare, när Kenneth jobbade som socialchef i Skövde, gick han med i Missionskyrkan och i dag är han alltså engagerad i Ansgarsförsamlingen i Västerås. På deras kafé Mosaik i centrala Västerås har man precis börjat planera ett ”pilgrimskafé”, en samlingspunkt för dem som vill fördjupa sig i pilgrimsvärlden och berätta för varandra om sina vandringar. Kenneth Holmstedt är själv lite förvånad över att han tilltalas av pilgrimsvandringen och dess mystik. Han växte upp med en avskalad religiositeten i EFS-miljön i Burträsk. Orden var viktigare än flärden och allt runt omkring.
– Nu tycker jag att det katolska religiösa språket, med upprepningarna och rökelsen och mystiken, har en tjusning. Vandringen är en del av en berättelse. Utan att tro på varje sak så finns det ett sammanhang som jag känner en ödmjukhet inför och en lockelse till. I pilgrimsmiljön väljer jag att vila i den andligheten utan att själv bli katolik, säger Kenneth Holmstedt.
[ Sorgen efter Leif förde Barbro ut på en lång pilgrimsvandring ]
På den långa vandringen har Kenneth tid att klargöra sina tankar kring teman som knyter samman hans erfarenheter från idrotten, ledarskapet och livet självt. Rytmen i vandrandet gör det lättare att tänka och Kenneth ger sig själv ett ord att utgå från varje dag. Det är ord som rädsla, varsamhet, plikt, konflikter och enkelhet. På vandringens andra dag är ledorden att se andra och själv bli sedd.
Som femtonåring var Kenneth med och vann Tv-pucken och fick ta emot priset som turneringens bästa målvakt. Då märkte han hur hans lärare plötsligt såg honom i klassrummet. Han hade blivit någon, en vinnare. Det gjorde att han klev fram och tog ansvar på ett nytt sätt.
– Jag lärde mig vilken kraft det finns i att bli sedd. Att ge andra människor uppmärksamhet och få uppleva att de växer är härligt. Men man får inte glömma att vara uppmärksam på sig själv.
Varje kväll på Caminon smörjer Kenneth Holmstedt in sina fötter och masserar dem. Tendenser till skavsår måste upptäckas eftersom ett infekterat sår kan avbryta vandringen. Kenneth har alltid granskat sig själv noga och varit smärtsamt självkritisk. Det har varit en styrka men tankarna på att han borde ha agerat annorlunda har också tyngt. De människor som inte velat honom väl har stannat kvar som en börda.
På vandringens artonde dag kommer Kenneth fram till Cruz de Ferro, en plats där pilgrimerna lämnar en sten eller en skriven lapp efter sig. Det kan vara en symbol för ett problem, en synd eller ett bekymmer som får stanna kvar här. Det har blivit en ansenlig stenhög och mitt på reser sig ett järnkors.
– Kan det bli mer pedagogiskt? Jag lämnar kvar min sten och samtidigt de som velat mig illa, som nu finns kvar här för alltid. Man ska inte älta saker utan måste lämna det bakom sig och gå vidare.
När jag vandrar som pilgrim har jag en känsla av att jag inte går själv.
Kenneth Holmstedt beskriver sig själv som en grubblare och lyfter fram vikten av eftertänksamhet. Hans pilgrimsvandring handlar mycket om att ge tid och utrymme för de egna tankarna och det är något som han också har försökt tillämpa i sitt yrkesliv. Han befarar att det har blivit svårare i dagens arbetsliv, att det inte alltid finns tid att tänka efter. Reflekterandet innefattar också att man sätter in saker och ting i sitt sammanhang. Som vandrare är det likadant. Det krävs koncentration men om man tittar för intensivt på marken framför sig kan något vackert eller intressant gå en förbi.
– Det gäller att inte stirra rakt framför sig utan att reflektera över vad som händer. Sedan kan man köra på. Det handlar också om att vara nyfiken och tycka att det är spännande, det som sker, säger Kenneth Holmstedt.
Kenneth Holmstedts beskriver sin kristna tro som lågmäld. Han har inte behov av att övertyga andra om sin tro. Men relationen med Gud finns alltid där som en trygghet och tron har gjort honom både modigare och ärligare.
– När jag vandrar som pilgrim har jag en känsla av att jag inte går själv. Så har det också varit i jobbet, att jag har vetat att jag inte är ensam och att jag inte blir övergiven, säger Kenneth Holmstedt.
[ Pilgrimsvandring erbjuder mening ]
I maj är det dags för en ny pilgrimsvandring och flygbiljetten är redan inköpt. Den här gången har Kenneth Holmstedt som föresats att vara mer närvarande. Förra vandringen fungerade som en summering av hans liv som ledare. Nu är det gjort och det är dags att titta framåt.
– Jag ska ta fler dagar på mig för den här vandringen och ge mig tid att stanna och kyla fötterna i bäcken. Förra gången ville jag ha utrymme för mina egna tankar, nu ser jag fram emot fler samtal med de andra vandrarna utmed vägen, säger Kenneth Holmstedt.
---
Fakta: Kenneth Holmstedt
- Född: 1948.
- Familj: Hustrun Lena Andersson Holmstedt, fem barn och tio barnbarn.
- Bor: Västerås.
- Aktuell: Med boken Min Camino: en pilgrims tankar om livet, ledarskap och lite hockey som kom förra året.
---
