Tungotalet kan vara något som berikar bönelivet. Många som besökte bönestunderna på Asbury-universitetet vittnar om att talet i tungor var en viktig och naturlig del av det karismatiska uttrycket. Men tungotalet kan också vara förknippat med sorg och frustration, när det inte kommer. Dagen tog kontakt med pingströrelsens ledare och OAS-rörelsens ordförande, två karismatiska kristna sammanhang, för att höra hur de resonerar i frågan om tungotal
Det är en känslig fråga detta med tungotal – det medger Daniel Alm redan i början av vårt samtal. Ändå har han, som ledare för samfundet Pingst FFS, skrivit en bok om det: Tungotal, tänkande, tjänande. I boken riktar han sig bland annat till den som upplever att man inte kan tala i tungor.
– Där tryckte jag på att det handlar mer om att få än att man måste. Tungotalet är viktigt, men det är kärleken som är viktigast, säger Daniel Alm.
– Jag önskar att människor inte skulle ha låsningar i det utan mer låta det få flöda fram som den Guds gåva det är. Jag är ledsen att det ibland ska krystas fram.
När han ska förklara närmare är det Apostlagärningarna kapitel två i Bibeln han hänvisar till. Där står det att lärjungarna började tala ord ”som Anden ingav dem att tala”.
– Jag uppfattar det inte som att de blir robotiserade eller besatta av den helige Ande, utan det står att de blir uppfyllda, att de talar med ord som Anden ingav dem. Därför är det vårt beslut om vi ska tala eller inte – och det är där jag tror att det kan bli en låsning ibland, om man tänker att det bara ska komma. I grund och botten tror jag faktiskt att alla kan tala i tungor.
Daniel Alm understryker att tungotalets gåva varken har med den egna karaktären eller med vilken grad av bibelkunskap man här. Snarare bör man se det som en hjälp man får ta emot och sedan är det upp till en själv att använda gåvan.
– Jag tror det blir fel om man tänker att det ska ”ta över” en på något sätt, medan det är en handling i tro. För mig är det till exempel aldrig så att det smäller till när jag är och handlar på Coop och jag börjar tala i tungor, säger Daniel Alm lite skämtsamt.
Själv blev han andedöpt som 15-åring och har talat i tungor sedan dess. Han fascineras av tungotalet och kallar det ett ”själens och andens språk, fritt från egna subjektiva åsikter”.
– Med mitt förstånd vet jag inte om jag lovar Gud eller om jag ber för någon annan, jag har ingen aning. Det är en källa som porlat i mig sedan mitt andedop och jag har väldigt svårt att tro att jag skulle göra det jag gör i dag utan den erfarenheten.
---
Fakta: Vad är tungotal?
- Tungotal, eller tungomålstalande, är ett bönespråk. I Bibeln säger Jesus att tungotalet är ett tecken från Gud som ska ges till den som tror på evangeliet om att Jesus är Guds son (Markusevangeliet 16:17).
- För en själv och omgivningen är tungotal ofta obegripligt, och kan låta som ett rabblande av ord. Men enligt Nya testamentet har vissa har gåvan att uttyda, alltså att förstå, och kunna översätta tungotal – sitt eget eller andras.
- Man brukar prata om att det finns två olika former av tungotal: Den ena formen av tungotal är språk som inte är känt som ett ”vanligt” språk, utan ett så kallat bönespråk som bara Gud förstår. Det andra tungotalet bygger på att man plötsligt kan tala ett befintligt språk, men ett språk som man inte själv förstår eller medvetet behärskar. Ungefär så som lärjungarna fick uppleva Anden den första pingstdagen i Apostlagärningarna kapitel 2.
---
[ Fredrik Wenell: Vem vill förknippas med extatiskt tungotal? ]
Lars Nilsson är pensionerad kyrkoherde och ordförande för Oasrörelsen. Han håller med Daniel Alm om att alla som vill kan få tillgång till tungotalet.
– Det finns inget uttalat löfte om att alla kan få alla gåvor, men jag föreställer mig ändå att det berikar bönelivet i en så väldig grad, och vi har löftet om att Guds ande ber med vår ande. Utifrån det vågar jag nog säga att det är en gåva som varje kristen kan få del av.
– Sedan är det ju väldigt farligt att säga sådant här för det kan upplevas som ett krav. Om jag inte fått det, duger jag inte som kristen då? Det handlar inte om det på långa vägar, men jag tror vi ska våga tala mer om tungotalet, att Gud inte är snål med detta. Men utan att göra det till någon sorts fromhetsmätare.
Men varför är det då flera som fortsätter att längta efter bönespråket utan att det kommer? Lars Nilsson minns vad en prästkollega sa till honom i samband med att han började använda tungotalet:
– ”Men Lars, det behöver inte vara något krångligt. Öppna munnen och låt orden komma.” Och då gjorde jag det.
Alla skulle nog inte gillat att få ett sådant rättframt råd, menar Lars Nilsson, men för honom fungerade det fint. Oavsett vilken trosfråga brottningen gäller, behöver den som hjälper vara pastoral i sina utlåtanden, menar han.
– Vi vet att Gud möter vår längtan, och samtidigt behöver det finnas någon typ av mottagande.
– Men är man döpt i den treeniges namn så har man fått den helige Ande. Vi behöver inte vänta, han är där. Kanske handlar det om att man själv ska se att man redan har det man går och längtar efter, att Gud redan lagt ner det i mig.
[ Dagenundersökning: Så vanligt är tungotal i olika samfund ]
Tungotalet blir ett konkret tecken på andedopet, (...) men det främsta tecknet på att du är andeuppfylld är att frukten är kärlek.
— Daniel Alm, Pingst FFS
Både Lars Nilsson och Daniel Alm är inne på att det kan finnas felaktig undervisning om tungotalet, att man lär ut att det plötsligt bara ska ”ramla över en”. Eller att det framställs som det enda beviset för att man har fått den helige Ande som gåva.
– Tungotalet blir ett konkret tecken på andedopet, men som bland annat T. B. Barratt (metodistpredikant reds. anm.) sa: Det främsta tecknet på att du är andeuppfylld är att frukten är kärlek.
Det är heller aldrig för sent att få tungotalet, även om man varit kristen hela livet och närmar sig pensionsåldern. Den amerikanske pastorn och författaren Max Lucado är ett exempel på det, menar Alm.
– Men det brukar inte bli bra att krysta fram det, det måste finnas stund och läge. Jag tror ändå på stora möten och gudstjänster, där man får kroka i något större, tillsammans. Det kan vara lättare då, säger Daniel Alm.
Lars Nilsson skulle önska att alla kristna fick upptäcka tungotalet och att de som har det skulle använda det mer. Själv ber han mer i tungor än med vanliga ord.
– Särskilt när man hamnar i tuffa och besvärliga lägen – då är det rent märkvärdigt att kunna öppna den där dörren så att Guds ande ber med min ande – det finns en oerhörd kraft och makt i detta.
[ ”Jag skäms nästan för att fortsätta be Gud om tungotalet” ]
