Livsstil

“Jag hade inte tappat livslusten - jag hade bara ingen livskraft kvar”

Lina Richardsson, 39: ”Jag full av självförakt och tyckte jag var dum i huvudet”.

34 år gammal gick Lina Richardsson in i väggen. En slumrande barndomsdröm blev räddningen ut ur mörkret.
- Jag hörde Guds röst som viskade: “Skrivandet är din strategi ut ur sjukdomen, Lina”. Det blev så himla stort.

Lina Richardsson har lätt feber och ont i halsen när vi hörs. Rösten låter trött och jag vet inte om det beror på infektionen eller de senaste årens prövningar. För fem år sedan drabbades hon av en utmattning, eller ”en krasch”, som hon själv beskriver det. Lina Richardsson gick helt enkelt in i den välkända väggen:

– Det tog tvärstopp, det kan man verkligen säga.

Samtidigt kom kroppens starka reaktion inte som en överraskning den där januaridagen 2018. Lina Richardsson hade kämpat med olika stressymptom under ett par års tid, och även sökt hjälp, bland annat hade hon och hennes man gått i samtal i Svenska kyrkans regi, men det nödvändiga rycket i handbromsen hade hon inte gjort.

– Man kan inte vara stark hur länge som helst – det har jag förstått nu. Men det var många saker som jag inte kunde påverka som tärde på mig – det blev en farlig stress.

Förutom småbarnsår, med allt vad det innebär av sömnbrist och påfrestningar, pågick även en kris i Linas ursprungsfamilj som krävde hennes stöd. Ovanpå det fanns det konflikter på hennes arbetsplats, där hon jobbade som familjehemskonsulent. Lina Rickardsson, som snabbt känner av underliggande stämningar, försökte lätta upp och reda ut, men misslyckades gång på gång. En känsla av otillräcklighet växte sig starkare, både i det privata livet och på arbetet. Det påverkade hennes mående mer än hon kunde ana och till slut gick det inte längre. Kroppen sa ifrån ordentligt och Lina blev sjukskriven på heltid.

– I början av utbrändheten var jag full av självförakt och tyckte jag var dum i huvudet som hade hamnat där. Det var hemskt. Läkarna förklarade för mig att om det kör ihop sig på båda arenorna, i hemmet och på jobbet, under en längre tid, då går det ofta inte. Jag hade inte kunnat klara det.

Det blir lätt som en ond spiral i samband med en utmattning, menar Lina Richardsson: Ju tröttare man blir, desto mer stresskänslig blir man – ju mer stress, desto svårare får man att sova – när man inte sover förlorar man det skyddande filtret och blir än mer påverkad av stress och press.

– Mitt i detta förväntas man söka hjälp och driva ärenden mot Försäkringskassan, vilket dränerar något extremt. Jag fick stresspåslag redan innan jag skulle ringa eller ta emot ett samtal, för jag visste att jag kunde bli ifrågasatt för mitt mående. När jag egentligen bara ville krypa ihop i fosterställning och gråta.

Maken Magnus tog ett stort ansvar för hem och barn under den här perioden när Lina mest låg och sov. Parets döttrar var tre och sex år när Lina blev sjuk, med utmanade perioder av trots och konflikter som kan tillhöra småbarnsåren. Det var inte lätt för Magnus, som ville göra allt för att underlätta för Lina att återhämta sig.

En söndagsmorgon sa jag till Magnus: ”Nu måste det vända, det går inte längre”

—  Lina Richardsson

Ett par månader in i sjukskrivningen drabbades familjen av två omskakande dödsfall. Dels dog Magnus pappa hastigt i cancer, dels förlorade de en barndomsvän i samma sjukdom. Nu behövde de även ägna kraft åt att bearbeta den tunga sorgen efter de två förlusterna.

kvinna

I augusti 2018, åtta månader efter kraschen, gick Lina Richardsson ner i ett djupare mörker. Under tre veckor sov hon nästan ingenting.

– En söndagsmorgon sa jag till Magnus: ”Nu måste det vända, det går inte längre”. Det var inte det att jag hade tappat livslusten - jag hade bara ingen livskraft kvar, förklarar Lina Richardsson.

Magnus tog barnen till kyrkan och Lina skickade sms till ett par vänner i församlingen och bad dem att nämna henne i förbönen, anonymt. Sedan tog Lina en promenad i ösregnet. Hennes bön till Gud var enkel, men tydlig: ”Nu får du se till att detta sköljs bort, allt detta”.

Den natten sov hon gott.

– Dagen efter inser jag att jag ska börja skriva. Idén kom som från ovan. Jag har haft en barndomsdröm att bli författare, men har aldrig tagit tag i den. Den måndagen var det så självklart. Berättelsen bara kom, det är svårt att förklara.

kvinna

I väntan på en ny dator började hon skriva i kollegieblock. Den berättelse som tycktes strömma ut ur Lina är den som hon nu debuterar med i romanen En av oss. En fiktiv roman med karaktärer delvis baserad på möten hon haft med ungdomar genom åren, både som skolkurator och i familjehemsarbetet. Med sin berättelse vill hon ge röst åt utsatta unga som sällan får höras, och även försöka minska glappet mellan generationerna.

– Jag visste inte om det skulle fungera att skriva, jag var ju så hjärntrött. Min läkare hade sagt åt mig att hitta sätt att stänga av hjärnan på och jag var så frustrerad, för hur gör man det egentligen? Men tydligen vilade jag hjärnan när jag skrev.

– Någon vecka senare körde jag bil själv. Då hörde jag Guds röst som viskade: ”Skrivandet är din strategi ut ur sjukdomen Lina”. Det blev så himla stort.

Barndomsdrömmen som Lina Richardsson burit på sedan tioårsåldern fick nu bli det som tog henne ut ur den djupa utmattningsdepressionen. Hel familjen fick en ny tro på framtiden och Magnus gladdes åt att se sin fru få tillbaka energi.

När så nästa stora kris drabbade familjen stod de bättre rustade. Maken Magnus svåger, tillika en av hans bästa vänner, dog helt oväntat, 31 år gammal, och efterlämnade två små barn och en höggravid fru. Lina och Magnus fick bli ett viktigt stöd för familjen mitt i tragedin.

– Men hade jag inte hittat skrivandet innan detta, och om vi som familj inte hade hunnit få en framtidstro, vet jag inte hur det hade gått, konstaterar Lina Richardsson.

Trots alla stora kriser, med dödsfallen och den tuffa sjukdomstiden, kom familjen så småningom ut på andra sidan. Lina gick Skrivarakademin på distans och fortsatte utveckla sin nyupptäckta gåva. Ett råmanus till romanen växte fram.

Hon nämner också församlingen som en enorm hjälp genom allt.

– Jag är så oerhört tacksam över att få tillhöra ett sammanhang som steppar upp och hjälper, med allt ifrån matleveranser, uppmuntrande ord, böner och barnvakt – det har varit som en extrafamilj. Särskilt för oss som inte har våra föräldrar geografiskt nära, då blir det extra värdefullt.

– Är det någonting man lär sig av att springa in i väggen är det att man måste acceptera att man behöver hjälp, och ta emot den. Vi behöver varandra i livet – annars är man rätt körd.

Lina Richardsson kommer även fortsättningsvis behöva tänka på att dra i handbromsen för att undvika samma tillstånd igen, och hela familjen har fortsatt behov av att prata om allt de gått igenom.

kvinna

– Vi har fått jobba med vår parrelation i olika omgångar, och har gått i samtal både tillsammans och på egen hand. Barnen har också pratat mer på sistone, om att jag var sjuk när de var yngre, och om dödsfallen.

– För mig har hela den här resan blivit ett bevis för att Gud har kontroll. Han har helhetsperspektivet och vet i vilken tid saker och ting behöver ske. Som att min barndomsdröm att skriva blev hela vändningen i en otroligt mörk situation. För mig är det så mycket Gud i det!

---

Fakta: Lina Richardsson

  • Ålder: 39.
  • Bor: Örebro.
  • Familj: Maken Magnus och barnen Malin, 10 och Tove, 8 år.
  • Aktuell: Debuterar som författare med romanen ”En av oss” som ska följas av ytterligare två delar. Utgiven på Lava förlag.
  • Gör: Egenföretagare, dels som familjehemskonsulent/socionom, dels som författare.
  • Församling: Citykyrkan i Örebro.

---

Fler artiklar för dig