Christofer Öhrvall, pastor och CrossFit-utövare, peppar kyrkans unga till träning och pratar gärna om Gud när han tränar. Han tycker troende behöver fler plattformar än bara kyrkan.
– Jag får ofta frågan från folk om de får komma in i kyrkan. De vet inte att den är öppen för alla.
UPPLANDS VÄSBY. Vi träffas på Pingst pastor, konferensen för pingstpastorer i Upplands Väsby, strax efter att det nya året börjat – en tid då löften ges om att forma kroppen, piska sig till träning och äta nyttig kost. Men Christofer Öhrvall, pastor i Smyrna i Göteborg, anser att fokus behöver riktas från oss själva mot Gud.
– Vi går vilse när vi söker andras bekräftelse. Såklart att andra människor behövs runt omkring. Men Guds röst behöver få höras mest, säger han när vi hittat en lite lugnare hörna med sittpuffar, en bit ifrån bruset av pratglada pingstpastorer.
Detta exemplar är inte mindre pratsamt, visar det sig – annat vore kanske märkligt för en person med det yrket.
Men i dag ska vi prata om hans träningsform – CrossFit – och de tankar det väcker i förhållande till pastorsyrket, till det nya året och till hans tro. Det sistnämnda är något Christofer Öhrvall gärna återkommer till – det går inte att missuppfatta i vilken typ av tjänst han står.
– Jag har arbetat i kyrkan i 20 år med lite avbrott för studier. Lika länge har jag hållit på med någon form av sport, och de senaste fem åren med CrossFit, berättar han och sammanfattar vad det innebär:
– Det fina med den träningsformen är att alla kan vara bra på det. Det kommer man upptäcka när man väl börjar. Är man stor kan man lyfta tungt, den som är minst och känner sig svag är ofta lätt i kroppen och bäst på att hänga i ringar, och är man en väldigt rörlig person utnyttjar man musklerna mer. Det är en otroligt mångfacetterad sport med uthållighet, styrka och smidighet. Och tänk, jag som är en stor klump, jag har lärt mig gå på händer – hela 100 meter!
Men för att klara det krävs mycket träning, vilket för oss in på det nya året och alla löften. Och hur de kan hållas. Christofer Öhrvall tror att det finns bra och dåliga mål med träning. Är det kopplat till utseende är man fel ute, för det är granne med ångest och kroppsfixering. Det är inte långsiktigt.
– Samma sak när det gäller att göra något utefter vad andra tycker. Vi har ett behov att bli okejade av andra, men det behövs inte för vi är redan okejade av Gud. Bättre är att ha prestationsmål eller ta reda på vem man vill vara. Vill jag vara en som tränar? Då så, då är det bara att sätta i gång i dag.
Jag var inte van med att visa mig svag, men jag insåg vikten av det.
— Christoffer Öhrvall
– Vi är dåliga på att leverera när det är något vi inte vill. Men vill vi, då kan man till och med göra saker bra när det är en plikt. Det skapar positiva rörelser och går att överföra på resten av livet. Vi bygger en kyrka just nu och det är lite jobbiga tider, men vi gör det för att vi vill!
Kanske låter det för enkelt? Om man inte vill vara en som tränar kan resonemanget falla platt. Men Christofer Öhrvall tar resonemanget vidare.
– Mitt jobb har karaktären av att vara tungt. Om jag inte tränade hade jag oroat mig för jobbet, så nu när jag lägger mig tänker jag till exempel på vilket tempo jag ska ha i roddmaskinen dagen därpå. Och det bekymrar inte, snarare lättar.
– När någon av komponenterna sova, äta och träna kommer till korta så märks det direkt. Då måste man våga be om hjälp. Första gången jag hade ett utvecklingssamtal med min träningscoach hade jag förväntat mig att vi skulle prata träningsupplägg och målsättning, men han frågade mig saker som ”Sover du? Är du ledsen för något? Är du ofta rädd?” – alltså mjuka saker. Jag var inte van med att visa mig svag, men jag insåg vikten av det. Under samtalet kom vi fram till att jag var rädd att misslyckas under en tävling vi skulle ha. Det var väldigt befriande.
– Andra kan lättare se när vi går vilse. Därför är det bra att ha någon att rådfråga. Alla har inte en träningscoach, men se till att prata med din pastor regelbundet.
Detta är något Christofer Öhrvall själv använder i sitt pastorskap.
– Jag möter många unga i mitt yrke och om någon berättar att den sover dåligt så har man historiskt sett endast gett förbön. Men en person kanske behöver gå till en psykolog och en annan kanske behöver börja träna eller äta bättre.
---
Christofers tre bästa råd om träning och välmående
- Fråga dig själv: Vem vill du vara? Bestäm dig, sätt upp prestationsmål och börja i dag. Men ha en prestigelös ingång.
- Sover du dåligt? – träna dig trött, stressar du – träna dig lugn, äter du för lite – träna dig hungrig.
- Våga visa dig svag.
---
Hur tycker du din roll som pastor fungerar med din träningsform?
– Vissa har nog åsikter om mig men det har jag sedan länge lagt ner att bry mig om. Jag har ett positivt filter där min mamma är en förebild för mig. Hon fick kämpa med mig och min bror som tonåringar, men valde alltid glädjen och tacksamheten över vad livet gav henne. Så vill jag också att kyrkan ska vara. Och jag tror att det är vad Bibeln utmanar oss i – att omfamna så många som möjligt.
Christofer Öhrvall har en vilodag i veckan och ibland tränar han två gånger varje dag. Men då räknas till exempel cykelturen till jobbet. Det han tycker är bra med så stor träningsvolym är att det är lätt att skära ner utan att det gör särskilt mycket, när livet kommer emellan. Sedan behöver man såklart inte träna så mycket som en atlet för att ha balans i livet.
– De flesta har bara femton minuter varje dag för fysisk ansträngning. Gå av en hållplats tidigare eller spring upp för trappan till exempel, om man inte hinner med dedikerad träning.
Jag har inte min identitet i att vara en atlet, eller en stor pastor heller, för den delen.
— Christofer Öhrvall
Samtidigt menar han att han också har låga prestationskrav på sig själv.
– Jag är bara Christofer. I och med det sätter jag mig på en låg piedestal och kan inte ramla ner. Jag har inte min identitet i att vara en atlet, eller en stor pastor heller, för den delen. Därmed blir det prestigelöst och en ingång till att kunna göra mycket.
Pastorn bör utmana kristna att röra sig utanför sin församling i andra sammanhang och inte bara vänta på att folk självmant ska gå innanför kyrkans portar, menar Christofer Öhrvall. Det är en annan fördel med ett intresse som är utpräglat profant. Stället där man utövar cross-fit kallas box, och där är samtalen friare än många kanske tänker sig.
– CrossFit är en individuell sport men samtidigt relationell lagträning i bemärkelsen att alla känner varandra och vet vad vi heter. Det skapar tillfällen till samtal och möten med människor jag annars inte skulle träffa. Jag tror kyrkan får ett världsligt förtroende när man visar sig på andra platser. Jag får ofta frågan från folk om de får komma in i kyrkan. De vet inte att den är öppen för alla. Vi måste ta oss ut ur kyrkan mer och träffa folk, säger Christofer Öhrvall och tar upp två exempel på tillfällen då han fått berätta om sin tro.
– För ett tag sedan under ett träningspass ropade en muslimsk tjej till mig rakt över träningssalen hur det går med kyrkbygget. En muslim som gjorde reklam för en kyrka! Vi upplever att folk är emot oss, men de allra flesta är inte det. En annan gång var det två killar som sa att de hade sett SVT-dokumentären “Gud som haver barnen kär”. De frågade hur jag mådde, att det måste vara jobbigt när alla drar i oss. De flesta är inte så långt borta som vi kanske tror.
Christofer Öhrvall vill att kyrkan ska få lysa igenom samhället på alla områden och nivåer. Det är tydligt.
– Jag är förälskad i församlingsidén och tror att man ska ha fötterna i jorden, nävarna i marken, men samtidigt blicken upp mot himlen. På samma sätt som Gud blev människa.
---
Fakta: Christofer Öhrvall
- Sport: CrossFit.
- Familj: Frun Louise, barnen Natanael, 14 år, och Benjamin, 12 år.
- Arbete: Pastor i Smyrnakyrkan i Göteborg.
- Bor: Kalvsund (Göteborgs norra skärgård)
- Ålder: Fyller 40 i år.
---
[ Carolina Klüft: Prästen fick mig att hoppa av konfirmationen ]
