Som svensk rapartist inbjöds jag att uppträda på en scen i Brasilien, men jag var inte beredd på vad jag skulle få möta. På gatorna fick jag se hur droger bryter ner samhället, men också ta del av ett unikt samarbete mellan myndigheter, kyrkor och fackförbund.
SÃO PAULO. Det känns lite spänt. Inte bara för att det är första gången jag är inbjuden att rappa från en scen i Brasilien. För São Paulos centrum hyser mycket mer än den vackra stadsteatern intill vilken scenen är uppställd. Ett stenkast bort ligger skamfyllda kvarteret Cracolândia – cracklandet – där söndertrasade människor för en spöklik tillvaro kring ett snabbt, förödande rus.
När jag på vägen hem, ett par timmar senare, frågar om jag får ta bilder på några killar vars madrasser ligger utspridda i gathörnet, kommer situationen att bli lite hotfull. Jag ökar takten och kommer undan. Strax därpå möter jag Daniel Checcio, pastor och en av eldsjälarna för att hjälpa stadens uteliggare.
– Det finns inte många utvägar från livet på gatan, konstaterar han.
– Det finns bara ingångar.
Daniel Checcio leder ett nätverk av organisationer som jobbar för förändring i São Paulos citykärna. Han menar att situationen för stadens uteliggare och missbrukare är kaotisk. Men han vill göra något åt det. I dag hålls satsningen Cidade pela Paz – Frid åt staden – ett årligt evenemang då kyrkor och samhälle gör gemensam sak för dessa människors skull.
Från scenen ser vi de vita tältdukarna som sträcker sig så långt ögat når. Oaser under vilka de mest utsatta kommer att erbjudas en stunds skugga – och praktisk omsorg. Tacksamheten över att återigen vara med och hålla i eventet får tårarna att tränga fram i Daniel Checcios ögon.
– Jag känner inte till något liknande, säger han.
– Den här satsningen som förenar myndigheter, kyrkor, missionsorganisationer och fackförbund är unik i Brasilien.
Hur är det att som pastor stå i ett arbete mellan två världar – kyrka och samhälle?
– Just genom att se att det bara finns en värld. En värld där människor skapats till Guds avbild och har ett behov av att bli älskade. Och sättet vi älskar är genom att betjäna, att stå vid människors sida och vandra tillsammans med dem, säger Daniel Checcio.
Klockan blir tio och det börjar bli dags. Efter ett kort soundcheck inför en ganska sömnig publik – förutom en medelålders kvinna i rosa linne som stått och dansat konstant framför scenen ända sedan något som liknade musik började höras därifrån – gör jag mig redo att rappa från en scen i Brasilien för första gången. Jag träder fram.
Det finns inte många utvägar från livet på gatan - bara ingångar.
— Daniel Checcio
Efter mig kommer en annan rappare, iklädd Malcolm X-tröja. Han berättar att han levde som missbrukare på gatan under 29 års tid. Med sig har han en man som agerar som agent, en något skygg person som röker konstant och ser sig oroligt omkring hela tiden, men som när hans ”klient” ska uppträda ber om att få låna min mobil för att kunna filma. Jag släpper lite motvilligt ifrån mig den. Så följer en ganska brokig skara artister. Flera rappare. Någon enstaka hårdrockare. Det här är en dag med vidöppna armar, alla som vill får hjälpa till.
Jag lämnar scenen och går ner på gatan. Det är mångfald även bland tälten. Jag lär känna åklagaren som startat en organisation för brottsoffer, träffar frivilliga från Röda korset med HRL-dockor i famnen och lite längre ner, i brasilianska bibelsällskapets stånd, är jag med när en bullrig, men gladlynt uteliggare får håret sprejat i landslagsgula VM-färger.
Även myndigheter finns på plats. I ett av stånden står engagerad personal från landets försäkringskassa – där för att vägleda utsatta människor om bidrag de kan ha rätt till. Kristna kommunalpolitikern Carlos Bezerra Jr lyfter fram vikten av enheten mellan civilsamhälle och myndigheter för att kunna nå de mest utsatta, oavsett övertygelser. Men samtidigt säger han att den kristna tron har en avgörande roll.
– Särskilt i en tid som denna med så mycket individualism, så mycket hat, så mycket aggressivitet, säger han.
– Tron är ett redskap för upprättelse och räddning av människoliv. Att ha en pastor som leder den här satsningen med denna vision är anledning till stor stolthet och glädje, fortsätter Bezerra.
Daniel Checcio själv ser kyrkans uppdrag i detta.
– Det är Jesus metod. Han närmar sig människor, han böjer sig ner för att resa upp den som fallit. Vi ser inte ned på människor för att döma. Vi ser på människor för att kunna resa dem upp.
[ Politik, kristen tro och sambatakter: detta är Brasilien i fotbolls-VM ]
De flesta är män. Men bland de av livet tilltufsade som söker sig till något av tälten möter jag också kvinnor. Hos organisationen Gente de Perto – till vardags verksam bland stadens gatubarn – får 38-åriga Vanessa skönhetsbehandling. På mina frågor svarar hon kortfattat och med hes röst. Jag får veta att hon är inne på sitt artonde år som hemlös. Hon pekar bort mot sin man och deras två små barn. Men under tiden hon blir sminkad är hon koncentrerad. Här får en kvinna uppleva en stunds värdighet som berövats henne i det tuffa livet på gatan. Omsorg om sitt utseende i ett land där detta hålls högt.
Vi ser inte ned på människor för att döma. Vi ser på människor för att kunna resa dem upp.
— Daniel Checcio
I andra änden av gatan, framför scenen, har frisörskolan Fios de Ouro sitt stånd.
– I dag kommer vi att klippa 10 000 personer gratis, berättar skolans grundare Adailson Moura engagerat.
Moura startade skolan för några år sedan när han såg behovet av ett socialt arbete som också erbjuder utbildning åt de mest utsatta.
– Vi har många som kommit från ungdomsanstalter som jobbar för oss nu, säger han och berättar att de också har före detta gatubarn som går hos dem.
Skolan har ingen koppling till någon kyrka, men den är ändå ett av få exempel på de utvägar ur ett liv i utanförskap som pastor Daniel Checcio nämner. Jag pratar med Marciel som bott i Brasilien i tretton år. Han är en av många bolivianer som flyttat till São Paulo för att arbeta i den av arbetskraftsexploatering befläckade textilindustrin.
– Skolan ger mig en framtid. Jag tänker öppna en egen hårsalong och skapa jobbmöjligheter åt mig själv, säger han.
Men i dag gör han tillsammans med skolans övriga elever en insats för andra människors skull.
Berättelsen om de som reser sig upp ger hopp. Men berättelsen om alla de som faller? Det är desto tyngre att ta in.
– Det är svårt men man måste klara det, säger Rogero, 31.
Orden kommer långsamt och är svåra att höra. Rullstolsburen efter en stroke för Roger sin tillvaro på gatan. Men när jag frågar om han kommer att gå från klippningen gladare svarar han med ett optimistiskt ”Absolut!”
Senare, när jag går igenom bilderna från dagen kan jag inte låta bli att lägga märke till Rogeros blick. En sådan djup sorg.
Det går kanske inte att förändra en nedbruten människas liv över en dag – än mindre en stad. Men för ett ögonblick bryts stängslet mellan innanför och utanför ner. Någon får sitt hår klippt. Någon får sin kind pudrad. Någon får sjukvård. Och när en tårögd pastor, leder både politiker, missbrukare och rappare i en gemensam avslutande Fader vår, byts spänningen i stadens centrum för ett ögonblick ut mot fridfull bön.
---
Fakta: São Paulo
- Namnet på staden är portugisiska för ”Helige Paulus”.
- Brasiliens största stad med 11,9 miljoner invånare i kommunen, och hela storstadsområdet har cirka 21 miljoner invånare.
- Fattigdom och kriminalitet är mycket utbrett i Brasiliens kåkstäder (favelas).
- Drogmissbruket är mycket utbrett och det finns särskilda kvarter där crackmissbrukare, och familjer till dessa, lever under svåra förhållanden.
---
[ Rapparen David Ringbäck lade micken på hyllan efter ett omvälvande gudsmöte ]
