När Anna Borgenvik gick i mellanstadiet hemma i Växjö hade hon svårt för matte. I dag jobbar hon som forskare på ett av världens främsta cancersjukhus. Målet är att hitta ett botemedel för hjärntumörer hos barn.
För någon vecka sedan stod Anna Borgenvik i lunchkön till en salladsbar i området där hennes jobb ligger. Bakom henne stod William Kaelin, onkolog och 2019 års Nobelpristagare i medicin.
– Det känns overkligt att få vara i den här miljön och känna att jag har en plats här, säger Anna Borgenvik som i höstas tog med sig man och två barn och flyttade över Atlanten för att kunna förverkliga sin dröm: Att arbeta som barncancerforskare.
Egentligen är varken hon eller maken Linus några risktagande typer, men de är glada att de vågade trotsa bekvämligheten – och dessutom lyckades beta av berget av administrativa uppgifter som måste lösas när man ska byta land. Nu har de precis ”kommit över den största puckeln med allt nytt”; Linus pluggar systemvetenskap på distans från Luleå universitet, sköter markservicen och tar alla vab-dagar. Barnen – fyraåriga Nils och sjuåriga Lily – går i amerikansk förskola och skola. Och själv har Anna haft mycket att sätta sig in i på jobbet.
– Det är ett annat tempo här, och mycket mer tävlingsinriktat. Samtidigt finns det mer resurser. Jag har till exempel egna forskningsassistenter, vilket man inte alltid har i Sverige.
Att hon skulle hamna på ett av världens bästa cancersjukhus vid det prestigefulla Ivy League-universitetet Harvard, var ingenting hon hade räknat med. Hon säger att hon aldrig varit någon toppstudent och som liten hade hon inget studie-självförtroende. Allra minst när det kom till matematik.
– Jag trodde länge att jag var dum. När jag inte förstod något direkt såg jag ingen vits med att ens försöka, och tänkte att det redan var kört.
Det var först när Anna Borgenvik läste ett naturvetenskapligt basår på Linnéuniversitetet och fick en entusiastisk lärare, som mattespärren släppte.
– Läraren började med att förklara matematiken för årskurs fem eftersom det är då grunden för algebra läggs. Jag insåg att det var just i mellanstadiet som jag tappade matten, berättar hon.
I dag ägnar Anna Borgenvik sig åt avancerade studier på cancertumörer. Det var under gymnasiet på det engelskspråkiga IB-programmet som intresset för biologi vaknade, och medan många andra kristna biologer fokuserar på frågor om jordens ursprung, är det främst cellerna som fascinerar Anna.
Hon har varit kristen så gott som hela sitt liv, växte upp i Ulriksbergskyrkan i Växjö, och säger i dag att hennes tro på Gud också hjälpt henne i forskningen.
– Jag tänkte tidigt att Gud som har skapat – och känner – människan, också måste ha alla svar om oss. Det betyder att svaren finns att få.
Det är en kittlande tanke att vara den första i världen som tittar på en viss sak i ett mikroskop,
— Anna Borgenvik
När Anna Borgenvik under studierna i biomedicin i Lund, gjorde sitt kandidatprojekt om cancer, blev hon än mer intresserad av cellerna, och framför allt av hur tumörer fungerar. Hon förklarar att det finns inbyggda mekanismer i kroppen som gör att förändrade celler självdör. Men vissa celler överlever och bildar tumörer. Den stora frågan är hur tumörcellerna kan komma runt mekanismerna, och hur forskarna kan hitta sårbarheter som går att utnyttja för att tumörcellen ska dö.
Anna Borgenvik har fortsatt att fördjupa sig i detta, och disputerade vid Uppsala universitet med en avhandling om hjärntumörer hos barn. Efteråt fick hon ett mejl av sin amerikanska opponent: ”Säg till om du är sugen på att komma till Boston”.
Och nu är hon där. Planen är att stanna i tre, fyra år. Sedan är förhoppningen att Anna Borgenvik ska ha gjort en forskningsupptäckt, blivit publicerad och därmed få möjlighet att starta en egen forskningsgrupp i Sverige.
– Det är en kittlande tanke att vara den första i världen som tittar på en viss sak i ett mikroskop, men det övergripande målet är förstås att förstå tumörerna bättre för att sedan kunna hitta rätt behandling. Ytterst sett handlar det om att kunna hjälpa barn som är sjuka. Få dem att överleva, och sedan kunna leva ett gott liv, utan men efter behandlingen.
Anna Borgenvik säger att den känslan blivit starkare sedan hon själv blev förälder. Hon är väl medveten om att hennes egna barn skulle kunna drabbas av en sjukdom, och att forskning kan spela roll. Samtidigt betyder det också att hon inte vill gå helt upp i forskarkarriären, utan också vara en närvarande mamma.
– Barnen är alltid viktigast.
[ När Linda Rea fick cancer i magen förlorade de drömmen om barn ]
Till skillnad från i Sverige, finns det i USA en mycket närmare koppling mellan patienter och forskare. Laboratoriet som Anna Borgenvik jobbar på tillhör sjukhuset och ligger i samma byggnad. Flera av hennes kollegor är barnonkologer som regelbundet träffar drabbade barn och föräldrar.
På väggarna i laboratoriet sitter också vykort från tidigare patienter. På vissa bilder syns glada barn som överlevt cancern, som har fått sitt hår tillbaka och som kan börja drömma om framtiden – och där föräldrarna uttrycker sin djupa tacksamhet. Andra rymmer hälsningar kommer från familjer som förlorat sina barn, men som ändå vill säga tack för vad teamet gör för forskningen.
– I början var det för känslomässigt tungt för mig att titta på de här bilderna, men nu ger de mig motivation att fortsätta jobba, säger Anna Borgenvik.
Hon säger att hennes kristna tro har fått henne att alltid sträva efter att göra något meningsfullt och använda sina gåvor på ett sätt som kan göra världen bättre.
– Att vara cancerforskare har blivit mitt kall, konstaterar hon nu.
Sedan hon kom till USA har hon fått uppleva att människor lyssnar till henne, och intygar att hon har något att komma med. Men det betyder inte att allting går lätt, understryker hon. Precis som hon kämpade när hon var liten, måste hon kämpa nu. Då brukar hon påminna sig om ett citat som finns på en plansch på hennes dotters skola i Boston: ”When we make mistakes, we stretch our brains”.
– Det är ett bra perspektiv att ha som forskare. Och som människa.
[ Läkaren ifrågasatte om de skulle behandla dotterns cancer på grund av hennes funktionsnedsättning ]
---
Fakta: Anna Borgenvik
Ålder: 35 år.
Från: Växjö.
Bor: I Boston, USA.
Familj: Gift med Linus. Barnen Lily 7 år och Nils 4 år.
Gör: Barncancerforskare vid Dana-Farber Cancer Institute/Harvard Medical School. Är även affilierad med Broad Institute of MIT och Harvard
---
