Med anledning av regeringens beslut att minska bidraget till landets folkhögskolor med en halv miljard, frågade vi läsarna vad folkhögskolan har betytt för dem. Detta är deras svar.
Prima Singh, 28 år, Sundbyberg
Jag gick allmän kurs på S:ta Birgittas folkhögskola. Jag, som inte gått gymnasiet och som hade svårt för matte, fick här en chans att på två år läsa in alla ämnen och gick ut med det högsta omdömet man kan få. På folkhögskolan såg de mig och mina styrkor, och jag är så glad att jag fick chansen. Nu går jag diakonala utbildningen inom Equmeniakyrkan och ska skriva om ämnet diakoni och folkbildning - det är verkligen något jag brinner för. Folkbildning har ju förändrat hela mitt liv.
Katarina Ridderstedt, 34 år, Visby
För mig har Helsjöns folkhögskola betytt jättemycket! Både vad gäller val av studier och yrke, men också för min tro och för de vänskaper jag fått för livet. Det var under två år på internat och musiklinjen där som jag blev “min egen” efter studenten.
Det har blivit någon slags språngbräda för mitt personliga liv med Gud och jag kan fortfarande hämta kraft i det året.
— Josefine Oldebring
Josefine Oldebring, 32 år, Järna
Jag gick Mariannelunds folkhögskola år 2010. Jag är uppvuxen i en kristen familj och har alltid gått i kyrkan.
Jag var “den kristna” i skolan och hade en stark barnatro. När jag tagit studenten kände jag att jag ville lära mig mer om Bibeln, avsätta tid för att lära känna Gud mer och träffa vänner som också var kristna. Jag gick “marres” BibelVäxa-kurs på vårterminen och BibelSocial på höstterminen. Det året fick betyda otroligt mycket för mig. Det har blivit någon slags språngbräda för mitt personliga liv med Gud och jag kan fortfarande hämta kraft i det året, allt jag fick lära mig och uppleva.
Så när jag känner tvivel komma kan jag luta mig mot minnen från den tiden: en bilolycka som jag och några från bibelskolan var med om där Gud helade mina vänner och bar oss genom det svåra, andakter där vi tände levande ljus och bara satt och bad och sjöng och Gud fick tala genom oss.
I dag jobbar jag som sjuksköterska på en akutvårdsavdelning och jag kan i mitt yrke känna samma känsla av att Gud leder som jag fick lära mig att känna igen på bibelskolan. Jag är med i vårt lovsångsteam i kyrkan och har varit till och från sedan dess, och jag har vänner kvar från den tiden som betyder mycket.
Samantha Davage, 41 år, Umeå
Jag jobbar på Umeå folkhögskola som skolpastor, och jag ser vilken betydelse folkhögskolan får ha. Dels för dem som av någon anledning inte gått färdigt gymnasiet och vill läsa upp sina betyg. Dels gör den enormt mycket för integrationen!
En majoritet av våra elever är invandrare och asylsökande, och fortsätter sina svenskastudier hos oss. Vi förbereder dessa personer för arbetsmarknaden och lär dem om demokrati och det svenska samhället. Analfabeter har lärt sig läsa och skriva på svenska, de får mod att gå ut på arbetsmarknaden. Folkhögskolan har en stor betydelse för en fortsatt fungerande integration och för utsatta skulle jag säga.
Torbjörn Hedlund, 68 år, Skellefteå
För mig blev det en nystart och vändning i livet. Från avhoppare av gymnasiet till en möjlighet att komplettera gymnasiet och fortsätta med studier på universitet. Jag utbildade mig så småningom till läkare och fått möjligheten att hjälpa människor på detta sätt.
[ Roland Utbult (KD): Behoven inom vård och försvar har fått gå före folkhögskolor ]
Lena Gunnarsson, 62, Uppsala
Det går inte att underskatta vikten av folkbildning och de kristna folkhögskolornas betydelse. Jag är tacksam att jag hade möjligheten att få gå ett år på Johannelunds bibellinje i Uppsala, där jag fick fördjupa mig i Bibeln, i teologiska samtal och lyssna till de teologiskt kunniga lärarna. Jag fick något där som jag inte hade kunnat få på en vanlig högskola - miljön på en folkhögskola är unik och har mycket att bidra med, speciellt för unga människor. Jag har arbetat som diakon i 27 år, och året på folkhögskola, med dessa unga människor och kunniga lärare, betydde mycket för mig som dåvarande 58-åring. Har man möjlighet att gå ett år bibelskola tycker jag man ska göra det!
Shalita Strömgren, 38, Själevad
Jag är så glad att jag inte gick på något vanligt gymnasium utan läste på folkhögskola istället. Mitt första folkhögskoleår var i den lilla norrländska byn Mellansel och där fick jag vänner för livet (bland annat han som jag är gift med i dag). Jag trivdes aldrig i grundskolan, men folkhögskola var annorlunda. Det var en salig blandning människor på skolan, med funktionsvariationer, olika åldrar, helt olika livserfarenheter och bakgrunder. Gemenskapen var stark - man kom nära både personal och elever, och de som bodde på internatet. Jag kände verkligen att jag fick vara mig själv och växa som människa, fri från pressen att passa in i en stor klass där alla har samma ålder och kommer från samma områden. Jag älskade folkhögskola så mycket att jag sedan gick på två stycken till och jag har även arbetat en hel del med folkbildning sedan.
Malin Johansson, 33, Rättvik
Jag gick Apg29 i Ecuador som är knutet till Karlskoga folkhögskola. Det året hjälpte mig att lära känna mig själv bättre, samt vikten av gemenskap. Under året kom jag närmare Gud och förstod att han alltid finns med, att han leder och lyssnar på mig, vilket gjorde att jag oavsett mående kände mig trygg och lugn. Jag fick en förtröstan som jag aldrig haft förut. Jag tror att vi är skapta för gemenskap, och året på folkhögskola öppnade upp en ny värld för olika slags gemenskaper. Vi är också skapta olika och behöver vara bland folk som inte är som jag själv. Jag är så glad för mitt år, - det har påverkat resten av mitt liv i de val jag gjort och de tankar jag har tänkt.
Linnéa Sundström, 21 år, Örebro
Jag gick ett år på Mariannelunds folkhögskola. Att flytta hemifrån och plugga på folkis var verkligen mer utmanade än jag trodde, både i tro och för mitt personliga liv - att lämna tryggheten; familj och vänner, för att hitta det någon annanstans. Men det bästa med den här utmaningen var att allt blev så mycket bättre än vad jag anade. Mina vänner, som jag rätt snabbt hittade, blev min nya familj. Det var verkligen en otrolig utveckling för mig - att våga kasta mig ut i livet efter studenten och lita på att Gud har en plan för mitt liv. Mina förväntningar kring att gå bibelskola var väldigt höga när det gällde att få en ny kontakt och relation till Gud. Men för mig blev den väldigt annorlunda än vad jag tänkte. Tidigare har jag fått ganska många tydliga bönesvar och tecken på att Han finns. Men helt plötsligt blev Han knäpptyst på en plats där jag trodde det skulle bli tvärtom. Jag tror att Gud jobbade med och för mig i tystnad i stället, vilket gjorde mig väldigt frustrerad till en början. Min uppfattning då blev att Han inte gjorde någonting alls. Känslan av lite utanförskap och ensamhet började krypa fram i min relation till Gud. Men en morgonandakt pratade en klasskompis kring när Gud är tyst och inte verkar svara. Och det blev vändpunkten, för jag fick helt plötsligt ett nytt perspektiv i min tro. En mening som än i dag hänger med mig när Gud tycks vara tyst är: “Du vet inte vilka djur han flyttar på när du kör bil”, som klasskompisen hade som metafor. Det är en väldigt simpel mening, men den tog verkligen tag i mig. Mitt sätt att förstå Gud vidgades enormt. Att gå en bibelskola är ett av de bästa beslut jag någonsin tagit. Jag utvecklades som människa på så många plan, fick nya vänner för livet som blev en familj under denna tid, och som jag skrattade och grät tillsammans med. Men framförallt så växte min förståelse och relation till Gud enormt, vad gäller både kunskap och personlig relation.
[ Kaggeholmseleven Hanna: Jättetråkigt att färre får chansen att gå folkhögskola ]
---
Fakta: Minskat antal platser på kristna folkhögskolor
- Många folkhögskolor i landet tvingas till besparingsåtgärder efter regeringens budgetbesked – som innebär en halv miljard mindre i statligt stöd för 2023.
- Regeringens kraftigt minskade anslag innebär att ungefär 4 000 färre personer får möjlighet att börja studera på folkhögskolor i höst jämfört med året innan.
- 40 av Sveriges 156 folkhögskolor har kyrkor och andra kristna organisationer som huvudmän.
---
