Relationer

”Det var så mörkt att vi inte såg någon framtid i äktenskapet”

Erik och Linn Tobiasson kämpade med sin relation som präglades av destruktiva mönster: “Utåt sett är det nog ingen som har märkt att vi har haft det jobbigt, men hemma har Erik många gånger fått mig att känna mig värdelös”, säger Linn Tobiasson i dag.

Ett uppriktigt brev och ett omskakande gudsmöte förändrade Erik och Linn Tobiassons äktenskap. När de trodde att allting var kört, fann de en ny väg.
– Vi tackar Jesus för den frihet som vi får leva i varje dag, säger de.

ALINGSÅS. ”Linn, hur mår du egentligen?”

Svägerskan Frida lutar sig fram över bordet på lunchrestaurangen, tittar Linn rakt i ögonen.

Hon har lagt märke till att hennes storebror Erik – Linns man – inte beter sig schysst. Han ställer höga krav, brusar upp utan anledning och ger nedlåtande kommentarer. Linn vet såklart om det. Ända sedan hon och Erik blev tillsammans som 18 respektive 21-åring har tendenserna funnits. Men hon har aldrig berättat om det för någon.

När Frida nu frågar ”Hur står du ut med hur Erik behandlar dig?” kan Linn inte säga som det är. Hon berättar inte att situationen har blivit värre under småbarnsåren, säger inte att hon har börjat fundera på vad Gud egentligen har för plan för henne och Erik. Hon nämner inte heller bönen som hon återkommande ber: ”Gud, gör oss till dem vi är tänkta att vara!”.

– Jag har nog alltid hållit mycket för mig själv. I stället för att prata om det som är jobbigt sluter jag mig, och tänker: “Äh, jag kör på”, säger Linn Tobiasson.

Linn och Erik Tobiasson gifte sig 2010.

Det har gått sex år sedan den där lunchen med svägerskan och nu sitter Linn och Erik Tobiasson vid sitt matsalsbord i hemmet i Alingsås. De har tänt ljus och dukat fram kaffe, bullar och clementiner. Deras fyraåriga dotter Sigrid är krasslig och tittar på tv i rummet bredvid. De äldre barnen – Bodil och Melker – är på förskolan och skolan.

Jag har haft ett destruktivt beteendemönster gentemot Linn – ett kontrollbehov – och betett mig som en skitstövel, rent ut sagt.

—  Erik Tobiasson

I perioder har Erik och Linn haft det väldigt bra, berättar de. Redan från början förenades de i ett starkt musikintresse. Båda kommer från kristna familjer och de är själva överlåtna tron och församlingen. Erik jobbar som polis, Linn som sjuksköterska.

– Utåt sett är det nog ingen som har märkt att vi har haft det jobbigt. Vi har levt på som vilket par som helst, men hemma har Erik många gånger fått mig att känna mig värdelös, konstaterar Linn Tobiasson.

Hennes ögon blir blanka.

Erik nyanserar inte bilden, utan erkänner:

– Jag har haft ett destruktivt beteendemönster gentemot Linn – ett kontrollbehov – och betett mig som en skitstövel, rent ut sagt.

Hur har det yttrat sig?

– Jag har blivit väldigt arg över saker som inte varit gjorda i hemmet till exempel, och jag har hela tiden tänkt att jag har haft rätt. Det har varit mina åsikter som gällt.

Varför agerade du på det sättet?

– Jag har varit fast i saker … som inte har fört mig mot Linn utan från Linn, och från Gud.

Ett beroende?

– Ja, ett beroende som jag har varit bunden till. Jag är inte redo att gå ut med exakt vad det handlade om, men det var något som började småskaligt och som sedan blev som en stor snöboll som bara rullade på. Till slut kom jag till en gräns, ett vägskäl där Gud sa: ”Nu ska vi ta tag i det här”. Min systers kommentar till Linn blev ett wake up call.

Efter samtalet med svägerskan Frida så klarnade det för Linn kring hurdant läget var. Även om hon bävade inför hur Erik skulle reagera om hon tog upp det som inte fungerade i deras relation, visste hon att hon var tvungen.

– Det var så mörkt att vi inte såg någon framtid i äktenskapet. Jag förstod att jag hade blivit mer och mer nedtryckt, och kände ”Nu är det nog”.

Hela min kropp reagerade jättestarkt och allting bara snurrade, jag fick spjärna emot för att inte ramla.

—  Erik Tobiasson

Men Erik var inte öppen för att lyssna, utan kände sig påhoppad, berättar han. Därför bestämde sig Linn för att i stället skriva ett långt brev till sin man där hon förklarade och gav exempel på hur hans ord och handlingar hade sårat henne.

Först ryckte Erik på axlarna åt brevet, säger han. Men när han väl började läsa träffade orden med full kraft. Han satt i en kontorsstol i arbetsrummet och höll bokstavligen på att trilla av stolen.

– Hela min kropp reagerade jättestarkt och allting bara snurrade, jag fick spjärna emot för att inte ramla. Det var som att Gud gav mig en lägesbild av hur illa det verkligen var och jag exponerades för ett mörker som jag inte tidigare sett.

Vad kände du i den stunden?

– Ja, vad kände jag? Framför allt kände jag: ”Vem är jag? Har det här verkligen kommit ur min mun?” Min nästa tanke var att fly. Jag kände ”det här är så smärtsamt och fruktansvärt”. Vid den här tiden hade vi två ungar, men i den stunden var jag beredd att dra – lämna Linn, barnen, lägenheten, allting!

Men du drog inte?

– Nej, men jag kände inget hopp om framtiden.

Linn, å sin sida, kände en viss lättnad över att Erik verkade ha förstått det hon hade försökt säga. Samtidigt var hon mitt inne i en egen process.

Smärtsamma minnen från tiden före Erik hade gjort sig påminda. Och så var hon rådvill inför hur hon och Erik skulle kunna hitta en lösning på sina problem.

Några dagar senare satt hon ensam vid köksbordet och bad till Gud.

– Ganska snart upplevde jag att Jesus mötte mig; det var en kraft som sköljde över mig, en frid inombords. Det började kittla i magen och jag började skratta. Jag fick olika tilltal inom mig; sanningen om vem Gud är blev så tydlig. Jag upplevde att han sa “Linn, du är min dotter” och sedan: ”Du behöver inte vara rädd, din framtid är ljus. Gud vill försona, inte splittra.”

Linn säger att hon aldrig varit med om något liknande. Med ens blev hon också påmind om bönen hon bett så många gånger det senaste året: ”Gud, gör oss till dem vi är tänkta att vara!”

– Jag kunde aldrig föreställa mig att Gud skulle svara mig på ett så omfattande sätt.

Det här skedde i maj 2017 och blev början på en ny tid i Linns och Eriks äktenskap.

Erik berättar att han upplevde att Gud pekade på saker i hans liv som han behövde ta itu med. Han insåg att han skulle behöva berätta för Linn om sin stora hemlighet – det beroende som tyngt honom i femton års tid och som han trodde var anledningen till att han betedde sig så illa mot henne.

När han några veckor senare berättade, fick Linn en chock.

– Det var väldigt smärtsamt, det kändes som ett svek. Samtidigt gav det en förklaring till det som varit, konstaterar hon.

När jag fick ta del av hela Linn och hon av hela mig – det bästa och det sämsta – då fick vår kärlek ett helt nytt djup.

—  Erik Tobiasson

Men mitt i allt det svåra upplevde både Linn och Erik att Gud mötte dem, berättar de. De levde med bibelordet från Jesaja 43:19: ”Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen”.

– Jesu kärlek bröt igenom och förnyade och förvandlade våra liv. Han tydliggjorde sin kärlek till oss och visade vilka vi är i honom, säger Linn, och Erik lägger till:

– Tidigare har jag tänkt på frälsningen som kollektiv, men i och med den här erfarenheten fick jag känna att Jesus dog för mig. All den skam och skuld som jag burit, alla mina brister – de har Jesus tagit.

Och när Erik vågade vara ärlig inför sig själv och inför Linn, vågade hon vara ärlig tillbaka. Det fanns saker i hennes förflutna som hon aldrig hade berättat om.

– Jag såg inte vitsen med att berätta, det var ju ett avslutat kapitel. Jag har också varit konflikträdd, och tänkt att situationen bara skulle förvärras om jag delade mina svagheter, säger Linn.

– Ärligt talat tror jag inte att Erik hade kunnat ta emot det tidigare. Men när jag väl berättade kunde jag och Erik förstå varandra på ett nytt sätt.

– Ja, när jag fick ta del av hela Linn och hon av hela mig – det bästa och det sämsta – då fick vår kärlek ett helt nytt djup. Vi fick älska även det brustna, fyller Erik i.

Har de destruktiva beteendemönstren förändrats sedan dess?

– Missbruket som jag var fast i blev jag fri från med en enda gång. Det är ett mirakel! konstaterar Erik.

– Ja, det är bara Jesus, säger Linn.

– Sedan misslyckas jag på massa olika områden fortfarande, men den stora skillnaden är att jag inte längre ser det som att det är jag som är misslyckad. Min djupaste identitet är att jag är Guds son, säger Erik och fortsätter:

– Jag kan fortfarande bli onödigt arg, och det är inget jag försvarar, men jag får vara ödmjuk och tacka för att nåden är ny varje dag. Jag har lärt känna mig själv bättre och vet vilka tendenser jag behöver vara uppmärksam på. Jag påminner mig själv om att jag inte längre lever i det gamla.

Linn och Erik Tobiasson.

Hur är ert äktenskap i dag?

– Det är bra, det är väldigt bra, säger Erik och ler mot Linn. Nästan ett nyförälskat leende.

Linn instämmer.

– Ja, det är det.

– Numera kan vi kan dela allt som är tufft med varandra och vi ber tillsammans för det. Vi lyfter varandra, påminner varandra om att vi inte är det vi presterar utan att vi framför allt är Guds älskade son och dotter. I vår svaghet är Han stark. Det står till och med i våra vigselringar – Joh 6:68: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du är det eviga livets ord”.

Erik fortsätter:

– Innan kämpade vi var och en för sig, men nu är vi verkligen ett lag. Och vi är ärliga. Jesus säger att sanningen ska göra oss fria. Vi tackar Jesus för den friheten som vi av nåd får leva i varje dag.

Linn och Erik Tobiasson.

---

Fakta: Linn och Erik Tobiasson

  • Linn är 34 år och jobbar som sjuksköterska.
  • Erik är 37 år och jobbar som polis.
  • De gifte sig 2010 och har barnen Melker, Bodil och Sigrid tillsammans.
  • De bor i Alingsås och är aktiva i Alingsås pingst.

---

Fler artiklar för dig