När de för sju år sedan berättade i tidningen Dagen om hur de ångrade sin skilsmässa i Ikea-kön blev responsen överväldigande. Nu är vi tillbaka hemma hos Simon och Åsa i Ärla för att se hur det har gått för dem. De är otroligt glada över att de tänkte om. Men varje morgon väljer de igen att leva tillsammans. Kärlek är alltid skört, menar paret Gindemo
ÄRLA. Snön vräker ned över den lilla orten Ärla utanför Eskilstuna, och familjen Gindemos hus vid kvällen för vårt besök. De möter upp med var sin kram i hallen och bjuder in till samma köksbord som sist. Stjärnan i fönstret och den tända adventsstaken kastar en julig stämning över rummet och tapeterna är utbytta, annars är mycket som det var när vi var här för sju år sedan. Att responsen på den berättelse de berättade för Dagen då, skulle bli så enorm, var de inte beredda på.
– Kristna från hela landet hörde av sig och undrade om de fick tala ut om sina äktenskap. Även folk utanför kyrkan hade läst. Vi har haft hantverkare här som velat prata relationsproblem, säger de.
Vi har åkt tillbaka hit för att höra hur det har gått för dem, och hur de lever i dag. Sönerna Hilding och Helmer, som var små när deras föräldrar nästan skilde sig, har hunnit bli 15 och 13 år gamla. De kommer ned från övervåningen för att hälsa.
– Kommer ni ihåg Malin från Dagen? Det var hon som skrev om oss, ni vet? säger Åsa.
Killarna har inget minne av journalisten som sitter mitt emot deras föräldrar, men de vet vad artikeln handlade om. Simon och Åsa har varit öppna med sin kris även mot sina barn. De har aldrig ångrat att de berättade för Dagen:
– Det var lite som terapi den gången för sju år sedan, och det upplever jag faktiskt att det är nu också, säger Åsa.
Det finns en förunderlig kombination av skörhet och stabilitet i relationen mellan dessa makar. Trots att de är oerhört glada över att skilsmässan aldrig blev av, är det ingen självklarhet att leva lyckliga i alla sina dagar, menar de.
– Vi är väl medvetna om skörheten i vår relation. Kärlek är att välja varandra igen varenda morgon, säger Åsa.
– Jag jobbar fortfarande med min tillit ibland, säger Simon.
– Som det här att jag gärna vill veta vem det var du pratade så länge med i telefonen.
– Va? Är det fortfarande så? säger Åsa, uppenbart förvånad.
– Jo, men så är det nog, säger Simon och rycker på axlarna. Sedan reser han sig och hämtar en påse skumtomtar som han häller upp i en skål.
Samtalet om det här parets relation är okomplicerat och rättframt. Att i korthet dra sin berättelse en gång till är inte heller något problem för dem.
Paret träffades när Simon var 16 år och Åsa 19. De gifte sig unga och fick barn. När barnen var tre och fem år gamla tog Simon jobb som pastor i en liten församling. Pastorsarbetet svällde och tog allt mer av hans uppmärksamhet.
– En tid efter att han tagit det där jobbet tyckte jag att den Simon jag blivit kär i försvann. Han var bara engagerad i kyrkan. Det fanns inget samspel mellan oss. Det var jag och barnen, och sedan var det han.
Mitt i sin känsla av ensamhet lärde Åsa känna en annan man som fick henne att känna sig sedd och bekräftad:
– Jag var egentligen aldrig kär i honom, men han fick mig att tänka att jag kunde få något annat.
Det var på Alla hjärtans dag som Åsa talade om för Simon att hon ville skilja sig. För Simon kom beskedet som en chock. När han sedan förstod att det fanns en annan person som Åsa sms:ade med hela tiden, blev han vansinnig.
Paret lyckades ändå komma överens om att gå i parterapi. Åsa gick mest med för att kunna göra ett snyggt avslut.
– Men det var märkligt. Varje gång vi hade varit hos terapeuten kändes allt så mycket bättre. Under terapin kunde vi prata med varandra. Det var som att den Simon jag känt från början kom tillbaka lite, säger Åsa.
Även Simon förändrades i samtalen.
– Jag skiftade fokus från att bara fokusera på vad Åsa höll på med till mitt eget välmående.
Om din familj hade vänt sig emot mig hade det varit omöjligt att gå tillbaka.
— Åsa Gindemo
Åsa höll ändå fast vid sitt beslut att skilja sig och paret skrev på ett kontrakt för en lägenhet där de skulle turas om att bo veckorna när de inte hade barnen. De tog med sig barnen och åkte till Ikea för att handla saker till den nya lägenheten. Kundvagnen fylldes med durkslag, skärbrädor och tvättkorg, men inuti Åsa växte ett tvivel. När de till slut stod i Ikea-kön fick Simon ett infall.
– “Är du verkligen säker på att det är det här du vill nu”, frågade jag. “Nej, faktiskt inte”, svarade Åsa. Jag undrade om hon skämtade, men det gjorde hon inte.
Resten är historia som man brukar säga, men det är en historia som betydde all skillnad för Åsa och Simons äktenskap. De drog vagnarna åt sidan i kön, lämnade in barnen på Ikeas lekland och tog en fika. Sedan började de prata om hur de skulle kunna gå vidare.
– Något som var avgörande för mig var att jag strax innan den där dagen hade bestämt mig för att helt bryta kontakten med den andra killen. Det var först då som det fanns en möjlighet för mig att ge Simon en ny chans igen.
Vad var det mer som gjorde att ni kunde gå tillbaka till varandra?
– Det var min snygga kropp, säger Simon och ser gravallvarlig ut.
Sedan börjar han skratta, och drar med oss andra.
När allvaret lägger sig igen säger Åsa att en viktig skillnad hon kan se mellan dem och en del andra par hon sett gå isär, är att hennes och Simons relationskris var tillfällig.
– Det var inget som var fel mellan oss två från början. Det var omständigheter i livet som fick oss att glida isär. Vi har alltid varit extremt bra vänner, och den vänskapen vet jag att terapeuten faktiskt såg mellan oss, även när vi var mitt i vår kris.
En annan sak, som Simon och Åsa menar var viktig, var att deras familjer aldrig lade sig i deras konflikt genom att ta ställning emot någon av dem.
– Om din familj hade vänt sig emot mig hade det varit omöjligt att gå tillbaka, säger Åsa och Simon nickar instämmande.
Åsa går och hämtar mer kaffe och vi bestämmer oss för att vi har pratat färdigt om det som var då.
[ Kristna par ber till Gud istället för att söka parterapi ]
Har den här krisen präglat dem ni är i dag?
– Jag tror att den där medvetenheten om att relationer är sköra, finns i hela vår familj. Vi är bra på att prata om saker som inte är bra. Vi försöker inte låtsas som om vi är den perfekta mamman eller pappan eller frun, och vi visar att det är okej att må dåligt, säger Åsa.
Som ett exempel kommer de att tänka på när hela familjen gick på en galleria häromdagen.
– Vi skulle handla julklappar, men jag var helt oengagerad, erkänner Simon.
– Ja, du gick runt som ett spöke och alla blev irriterade på dig. Jag blev sur och vi började tjafsa inför barnen, men de vet att det är okej att vi tjafsar lite, säger Åsa.
Alla tror alltid att man har någon annan att prata med, men nästan alla verkar känna sig ensamma när de går igenom en sådan här sak.
— Åsa Gindemo
En annan sak de lärt sig är att de både behöver släppa varandra fria och göra saker tillsammans som par.
– Jag och Åsa kan sticka iväg på egna grejer, utan att be den andre om lov, men vi har också många projekt där vi jobbar tillsammans. I dag får vi ofta höra att vi är ett så bra team!
Något som Simon och Åsa tagit med sig efter sin egen kris, är hur de reagerar när par omkring dem får problem. Senast häromdagen fick de höra om ett par vänner som just nu upplever kaos på hemmaplan:
– Vi ringde direkt och frågade vad vi kunde göra. Kanske kan man ta barnen några timmar eller vad som helst. Det viktiga är att man hör av sig, säger Simon.
– Alla tror alltid att man har någon annan att prata med, men nästan alla verkar känna sig ensamma när de går igenom en sådan här sak. Så var det för mig, och när vi berättade vår berättelse i tidningen, hörde en massa okända människor av sig till oss. Förmodligen för att de inte hade någon annan att prata med, säger Åsa eftertänksamt.
Simon har i dag ett jobb utanför kyrkan som han trivs med. Efter hans och Åsas kris kände han att balansen mellan pastorsyrket som ett kall och familjelivet blev för svår att hantera i hans fall. Men engagemanget i den lokala pingstförsamlingen i Ärla är fortfarande viktigt för Simon. Åsa arbetar som konsult och jobbar ofta hemifrån, men hon har också tagit på sig ett stort politiskt uppdrag och lägger även mycket tid på ortens orienteringsklubb. Det verkar hända mycket runt den här familjen.
Vad drömmer ni om i framtiden?
– Jag drömmer om att flytta till en liten lägenhet i stan och ha en husbil som man kan åka runt i Europa med, säger Simon och ler.
– Jag drömmer om att flytta ut på landet och ha ett stort växthus, säger Åsa.
Sedan börjar vi alla skratta igen, åt dessa planer som inte alls verkar gå ihop.
– Du ser, säger Åsa.
– Skörheten har man med sig även när man tittar på sin framtid. Man får jobba på det varje dag, om man ska lyckas vara pensionärer ihop!
[ Reportaget från 2015: Simon och Åsa ångrade skilsmässan i Ikea-kön ]
---
Fakta: Simon och Åsa Gindemo
- Familjen består av Simon 40, Åsa 43, Hilding 15 och Helmer 13.
- Familjen Gindemo bor i Ärla utanför Eskilstuna.
- För sju år sedan berättade paret Gindemo om hur de var nära att skiljas men ångrade sig i Ikeakön. Artikeln blev en av Dagens mest lästa artiklar någonsin.
---
