”Efteråt fick jag veta att jag talat i tungor på både arabiska och persiska”

Jonas Andersson, 40 år, kan inte ett ord arabiska, men de senaste åren har människor gång på gång vittnat om att han har talat arabiska i förbönssituationer.

– Detta har eskalerat vid nästan varje möte jag har. Jag hittar ingen annan förklaring än att det är språkmirakler som har skett, säger han.

När Bibeln beskriver den första pingsten står det att de församlade “fylldes av helig Ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem” och att de som såg det ske, förvånat utbrast: “Men är de inte galiléer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas?”

Historiskt har kristna tolkat detta på främst två sätt: Antingen är detta något som bara hände där och då, eller så är det möjligt att uppleva samma sak i dag.

Jonas Andersson, direktor för missionsorganisationen Gå ut mission, tillhör den andra kategorin. Han menar sig till och med ha varit med om exakt det som lärjungarna i Jerusalem var med om: att plötsligt få ett helt nytt språk.

En av de första gångerna det hände var på ett möte i pingstförsamlingen i Huskvarna. Jonas Andersson hade predikat, och dessutom bett länge för människor efteråt. När han till slut sjönk ner på en stol för att ta en kopp kaffe och pusta ut, sökte ytterligare en person upp honom för förbön.

– Jag kände mig dränerad, men ville inte säga nej, så jag började be i tungor.

– Det visade sig sedan att mannen kunde arabiska och han påpekade efteråt att jag i mitt tungotal hade talat arabiska. Jag hade bett för mig själv, något i stil med “Jag är så svag, ge mig kraft”. Det gjorde mig personligt uppmuntrad! Det var ju exakt så jag kände.

Efter den här händelsen blev Jonas Andersson mer uppmärksam på sitt tungotal. I en förbönssituation, eller när han talar i tungor från estraden, kan han ibland höra att hans tungotal ändrar karaktär och börjar låta lite mer som arabiska – eller persiska. Det är ingenting han styr över själv, säger han.

– I somras predikade jag i Lidköping pingst och såg att många på plats inte ursprungligen kom från Sverige. Efteråt fick jag veta att jag i mitt tungotal både hade talat arabiska och persiska.

Hur kändes det?

– Det är festligt varje gång det händer, men jag vill inte göra så stor grej av det.

Varför inte?

– Jag vill kanske undvika att kittla mitt ego, utan försöka bevara mitt hjärta. Det är inte jag som gör något särskilt, utan jag är bara ett kärl för Gud.

Jonas Andersson säger att det också är en av anledningarna till att han sällan ber om att få veta exakt vad han förmedlat genom sitt tungotal. Men det har däremot Micael Grenholm gjort. I den nyutgivna boken Dokumenterade språkmirakler återger Grenholm bland annat Jonas Anderssons vittnesbörd från ett predikotillfälle i Kungsportskyrkan då en arabisktalande kvinna – Maria Gergis – identifierat hans tungotal som arabiska – till och med med nordafrikansk dialekt.

– Det var först när jag läste intervjun med henne i Micaels bok som jag fick veta att jag på arabiska sagt “Jag kom till dig för att befria dig”, vilket hon upplevt som en personlig hälsning till henne från Gud.

Men var du inte nyfiken och ville fråga kvinnan direkt när hon kom fram till dig?

– Jo, men det är också en balans. Det viktigaste är att den jag ber för blir berörd av Gud, vad jag exakt sagt är mindre viktigt.

Jag bad i tungor, och märkte hur mannen plötsligt rasade ihop och började gråta högljutt.

Ibland kan Jonas Andersson se tydligt att något som han säger berör en människa som han ber för. Han berättar om ett exempel från en resa till Guinea, där en pastor, som genomgick en tuff period, sökte sig till honom för förbön.

– Jag bad i tungor, och märkte hur mannen plötsligt rasade ihop och började gråta högljutt. Efteråt berättade han för mig att jag i mitt tungotal hade bett på den här mannens stamspråk. Det fanns ingen annan på plats som pratade det språket.

Jonas Andersson berättar att detta i sin tur ledde till att den inhemska pastorn fick förnyad kraft.

– Han rätade på ryggen och fick ett nytt klipp i stegen. Det visade sig att det här blev starten på en stor väckelse i hans kyrka där de på riktigt överlade att riva kyrkväggarna, för att det stod lika många åhörare inuti kyrkan som utanför.

[ Vad är egentligen tungotal? Pastorn förklarar ]

Hur skulle du förklara de här språkmiraklerna?

– För en naturalistisk västerländsk hjärna framstår den här typen av händelser säkert som osannolika, men om vi som kristna tror att Gud har skapat jorden och allt som finns, är det inga problem för honom att ge en människa ett nytt språk.

– Jag tror att många människor har varit med om liknande saker, men vi kanske inte pratar så mycket om det. Jag hoppas att vi kan prata om det mer, för den här typen av händelser bygger upp vår tro.

Jonas Andersson har dock noterat att man i svenska frikyrkoförsamlingar inte talar lika mycket om Anden som tidigare.

– Tungotalet har tystnat, samtidigt som det fortfarande finns en enorm längtan efter Anden, menar han.

För att återfå fokuset på Anden och Andens gåvor har Jonas Andersson tillsammans med flera andra tagit initiativ till en ny konferens som kommer att äga rum kring pingsthelgen nästa år, både i Nässjö och på Nyhem.

– Jag tror att Gud vill att vi ska återupptäcka det vi har tappat. Tungotalet är dels till för den egna uppbyggelsen, och dels för att rusta församlingen till att nå nya människor. Jag tror att vi kommer att få se fler språkmirakler framöver.

– Men oavsett hur många under som sker är det allra viktigaste att människor överlåter sig till Kristus. Det är det största miraklet av allt.

[ Micael Grenholm: "En av de jag intervjuat kunde plötsligt prata flytande albanska" ]

---

Fakta: Jonas Andersson

Ålder: 40 år.

Bor: Nässjö.

Gör: Ledare för organisationen Gå ut mission.

Aktuell: Medverkar med sitt vittnesbörd i Micael Grenholms bok “Dokumenterade språkmirakler” (Sjöbergs förlag) och planerar en konferens med fokus om Anden i Nässjö pingsthelgen 2023.

---