Det blir allt vanligare med skjutningar i Skarpnäck, en av Stockholms förorter. Här vill Skarpnäckskyrkan vara en tydlig motpol till våldet, med bland annat fritidsverksamheten EPIC.
– Jag får ofta berätta om hur jag hittade tillbaka till Gud, säger ledaren Sonia Kamau.
Solen går ned bakom Skarpnäcks karaktäristiska tegelbyggnader. Få personer syns utomhus, trots att det är en av höstens mildare fredagskvällar. Det är svårt att föreställa sig att det för bara någon vecka ägde rum en skottlossning med automatvapen här, där en ung tjej skadades.
Skjutningar i området har blivit en allt mer vanlig företeelse, då fler unga killar dras in i gängkriminalitet.
Dagen möter Sonia Kamau i Skarpnäckskyrkan, där hon är ungdomsledare. Hon är här för att förbereda inför kvällens fritidsverksamhet EPIC, riktad till ungdomar mellan 13 och 16 år. Sonia tycks vara klippt och skuren för sin roll: hon är uppvuxen i Skarpnäck, och känner till området och befolkningen väl.
– Många här har, precis som jag, en invandrarbakgrund. Och då är det lättare för ungdomarna att kunna relatera till någon som är som en själv, säger Sonia Kamau.
Att hon dessutom bor i området bidrar till att hennes kyrkliga relationsbyggande arbete är ett heltidsjobb i bokstavlig bemärkelse. Kontakterna knyts oftast utanför arbetstid när hon exempelvis går ut med sin hund eller när hon går in i skolorna och hälsar på.
– “Hon är överallt”, brukar de säga, och då vet de att jag har koll på dem. Jag går in i deras skolor ibland, innan EPIC sätter i gång, och chillar med dem. Jag har dem på Snapchat och de har börjat berätta saker för mig som tynger dem. Ofta handlar det om relationer till vänner, pojkvänner, flickvänner och föräldrar, berättar Sonia Kamau.
Hon tillägger att det är genom att bygga kontakt med ungdomarna som hon också kan få tillfälle att evangelisera och berätta för dem om Jesus.
Jag hade svart bälte i att hitta ursäkter till varför det inte var värt att tro på honom. Men även då visste jag att Gud hade en större plan för mig.
— Sonia Kamau
Sonia Kamau kom till Sverige som flykting från Kenya när hon var barn. Efter att hon och hennes familj flyttat runt, landade de till slut i Skarpnäck.
När hon var nio år gammal och var ute och åkte rullskridskor, gick hon av en händelse in i Skarpnäckskyrkan för att låna toaletten. Där möttes hon av församlingens anställda musiker och administratör Miguel Robaina, som tipsade henne om kyrkornas olika aktiviteter för barn. Hon började gå till kyrkan under en tid, men ju äldre hon blev rörde hon sig längre bort från kyrkan och tron.
– Jag levde stökigt. Kände vid flera tillfällen att jag svek Gud. Jag hade svart bälte i att hitta ursäkter till varför det inte var värt att tro på honom. Men även då visste jag att Gud hade en större plan för mig.
Hon återfann sedan sin tro på Jesus och beskriver det som att det “möblerades om” i hennes hjärta. För ungefär ett år sedan sökte Skarpnäckskyrkan en ny ungdomsledare. Precis som när hon var nio år var det just kyrkomusikern Miguel som hörde av sig till Sonia Kamau och uppmuntrade henne att söka tjänsten, som hon till slut fick.
– När man under arbetsintervjun frågade mig hur det kändes att vara här, så svarade jag att “det känns som att komma hem”.
I förorten finns en kultur där killar inte får gråta och visa känslor. (...) Men här ska barn få vara barn, och det ska inte vara coolt att vara något annat.
— Sonia Kamau om kyrkans fritidsverksamhet
Fritidsverksamheten EPIC ska snart sätta i gång och Sonia Kamau ordnar fika inför kvällen. Samtidigt, inne i församlingssalen, pågår en samling riktad till dem som är lite yngre. En kille i tolvårsåldern kommer ut gråtandes och går direkt fram till Sonia för att få en kram. Han är ledsen för att några tjejer har retat honom. Sonia tröstar honom:
– Gå tillbaka in nu. Och bry dig inte om vad andra tycker om dig. Bry dig bara om vad Gud tycker om dig.
Att en ung kille gråter offentligt hör kanske inte till vanligheterna i andra sammanhang heller, men här, i ett område som Skarpnäck, ser man det mycket sällan. Sonia Kamau berättar att gängens machokultur glorifieras bland de unga. Även om fritidsverksamheten är anpassad efter målgruppen, så är tanken att den ska vara en motvikt till skadliga normer.
– Det här ska vara en trygg plats för både killar och tjejer. I förorten finns en kultur där killar inte får gråta och visa känslor. De ska bara rycka upp sig och visa sig starka. Men här ska barn få vara barn, och det ska inte vara coolt att vara något annat, slår hon fast.
– Att inte visa sig sårbar är vad som bygger upp små “robotsoldater”. När sedan en tuff situation uppstår som man måste ta itu med, vänder sig en del till knark och alkohol för att bedöva känslorna – just för att de inte lärt sig att hantera dem.
Skarpnäckskyrkan har flera ungdomsverksamheter, och många av de riktar sig till den som är intresserad av kristendom och vill fördjupa sig i sin tro på Jesus. Fritidsverksamheten EPIC är dock mer skapad för att vara en plats som ungdomar kan komma till på fredagskvällar. Målet är att bygga relationer mellan kyrkan och ungdomarna och att vara en trygg plats. Men också att ändra tankesätt kring gängkultur.
[ Julia vill förvandla livet för barn i Husby - ”Jesus är den stora skillnaden” ]
– Kollar man statistiken med alla skjutningar, så känner jag att det enda rätta är att lägga ett stort fokus på ungdomar. Det gäller att ändra deras tankesätt, mer än att bara säga åt dem att det är dåligt. Man berättar om konsekvenserna, om hur de förstör sin framtid, hur det kommer påverka familjen när de sitter inne, och hur det alltid är med livet som insats, säger Sonia Kamau.
– Kristendomen är viktig, och jag berättar ofta om hur jag hittade tillbaka till Gud. Men innan vi kommer dit måste en tillit byggas. Efter det kan man gå vidare med att hjälpa dem att fördjupa sin tro. Primärt handlar det dock om att identifiera dem som kan dras in i gängkriminalitet. Om inte vi tar dem så tar gatan dem.
De flesta av de anställda i Skarpnäckskyrkan bor i området och Sonia Kamau poängterar att det är viktigt att ha ett gräsrotsperspektiv när man jobbar i förorten. Hon nämner att större kyrkor ibland har haft satsningar där de delat ut skolmaterial med sin logga på till förortsungdomar, tagit bilder och lagt ut det på sociala medier, för att sedan inte komma tillbaka.
När man behandlar orten som ett välgörenhetsprojekt så märks det av.
— Sonia Kamau
Andra kyrkliga ungdomsverksamheter i förorten är ofta startade av aktörer som inte är vana vid en förortsmiljö. En miljö som de dessutom har möjligheten att distansera sig ifrån – till exempel genom att bo långt bort och att endast vara på plats under avsatta arbetstider.
– När man behandlar orten som ett välgörenhetsprojekt så märks det av. Om det är något som befolkningen i området kan göra så är det att skilja mellan vad som är på riktigt och inte, säger Sonia Kamau och tillägger att även bristen på representation i ungdomsverksamheternas ledning bidrar till att det kan bli en “vi och dem”-inställning gentemot ungdomarna i förorten.
– Man måste kunna lita på att frälsta ungdomar i förorten faktiskt kan ta ansvar och leda andra.
Hon ger ett exempel på när bristen på förortsrepresentation blev uppenbar. Det var en kickoff där många ungdomsledare för förortsverksamheter hade samlats för att dela kunskap och erfarenhet med varandra. Sonia Kamau kunde se och beundra det arbete de gör, men slogs av att hon var den enda på plats med både invandrarbakgrund och förortsbakgrund.
– Jag kunde inte fatta att det var sant. Med så många ledare från olika förorter på plats var det svårt att förstå att jag var den enda som var mörk och med invandrarbakgrund. Kyrkor måste våga satsa på de som kommer från orten. Vill du veta hur något fungerar måste man fråga den som kan och har erfarenhet, säger Sonia Kamau.
[ Debatt: Umgås du bara med människor som är lika dig så bidrar du inte till integrationen ]
---
Fakta: Sonia Kamau
- Ålder: 33 år.
- Familj: Mamma, pappa, två bröder och en syster. Hennes mamma Beatrice är pastor, och hennes syster Damaris läser till pastor och gör sin praktik i Skarpnäckskyrkan. Sonia har även en liten hund som heter Mufasa.
- Skarpnäck har haft ett ökad polisnärvaro den senaste tiden då antalet skjutningar med allt tyngre vapen ökat. Flickan som sköts för en kort tid sedan sköts med ett automatvapen.
---
