Hur kan vi bli bättre på att förstå varandra? Och hur kan vi bättre ta till vara resurserna hos alla människor med funktionshinder som tänker utanför boxen? Författaren och föreläsaren Kristina Collén använder barnboksformatet för att nå ut.
Hon är socionom i grunden och arbetar sedan elva år tillbaka som lärare på socionomutbildningen på Örebro Universitet.
– Men större delen av mitt liv har jag arbetat ute på fältet där jag har intresserat mig för människor med svårigheter, till exempel funktionshinder, som gör att det blir trassligt med nästan allt, säger Kristina Collén.
Alldeles särskilt har Kristina intresserat sig för hur man kan underlätta mötet mellan människor, så att miljö och bemötande kan anpassas för den som har specifika behov. Och det är här hennes författarskap kommer in i bilden.
– Universitetets uppgift är att förmedla utbildning, bedriva forskning och att föra ut forskningen till allmänheten och det är väl den senare delen som har blivit lite av min grej, förklarar Kristina.
För vid sidan av sitt vanliga arbete har hon alltid skrivit och haft projekt på gång som mestadels hamnat i skrivbordslådan, men 2018 fick hon sin första bok publicerad på Idus förlag. Sedan dess har boksläppen kommit i snabb takt. Så sent som i september i år släpptes hennes sjätte barnbok, och hon planerar redan för release av sin sjunde bok.
– Det är däremot inte en barnbok utan en feelgood-deckare där jag kommer att använda min kunskap för att nå ut, säger Kristina.
Just det skönlitterära formatet ser Kristina som det perfekta verktyget för att nå ut, oavsett om hon skriver för barn eller för vuxna.
– Människor säger att det ger en annan förståelse än att läsa en teoretisk text och jag tycker att det är ett finurligt sätt att föra fram forskningen, säger Kristina.
Hon skriver både om och för barn och unga. Framför allt vill hon lyfta tjejer med npf-diagnoser som i de två kapitelböckerna om Alma, 10 år, som använder sina färdigheter för att lösa kluriga mysterier. I böckerna blir hennes styrkor och strategier synliga, men också hennes svårigheter i förhållande till miljön och hur andras bemötande påverkar henne.
– Tjejer med sociala svårigheter hamnar ofta i skymundan och får tyvärr ofta en sen diagnos vilket inte sällan leder till psykisk ohälsa. Därför ville jag skriva de här böckerna med ett inifrånperspektiv och ett barnperspektiv för att man ska förstå hur det är att leva med autism eller adhd. Alma använder sina förmågor för att vara detektiv, och ofta är det så. Med en npf-diagnos måste du vara lite av en detektiv för att förstå tillvaron, säger Kristina.
[ Familjen Klintefelts flytt blev en barnbok om uppbrott ]
Böckerna om Alma har fått en egen spinoff i form av Almamodellen – utveckling för en inkluderande skola. I modellen formar böckerna tillsammans med föreläsningar och teaterföreställningar ett koncept som erbjuds förskola och skola med ledning, pedagoger, fritidspersonal och elever. Almamodellen är en del av Örebro Universitets satsning på sociala innovationer inom ramen för SoIL (Social Impact Lab).
– Oftast brukar innovationer i universitetsmiljö handla om tekniska lösningar, men sociala innovationer handlar om innovativa lösningar, praktiska metoder och verktyg som löser samhällsutmaningar, förklarar Kristina.
Förutom Alma-böckerna, riktade till barn som är 6–9 år gamla, har Kristina skrivit Pojken i tornet för lite äldre barn, 9–12, där hon lyfter problematik som nätmobbning och ångest. Denna bok blev en del av ett treårigt projekt i Karlskoga kommun, Nätpolarna, där man utbildar, upplyser och fajtas för en bättre ton mellan människor på nätet. Pojken i tornet används också i ett projekt tillsammans med Rädda barnen i Sydnärke, finansierat av Region Örebro län.
– Projektet handlar om att stimulera barn som har erfarenhet av att vara på flykt och har upplevt krig, att genom kreativt skrivande få bearbeta sina smärtsamma minnen, berättar Kristina.
Med mitt skrivande vill jag spegla vardagens utmaningar och ge barn redskap att hantera dem.
Barnen får var sitt exemplar av boken, och den används sedan som grund i workshops där man får prata om innehållet och öva i att själv skriva kreativt om sina egna erfarenheter.
– Och så har jag skrivit tre bilderböcker för barn 3–6 år, berättar Kristina.
Rima och ordfjärilarna som släpptes nu i september är en av dessa böcker. Även här ger sig Kristina i kast med tuffa sociala utmaningar som barn kan möta, i det här fallet selektiv mutism, att ha ett fungerande språk men att i vissa miljöer vara helt tyst.
– Med mitt skrivande vill jag spegla vardagens utmaningar och ge barn redskap för hur de kan hantera dem, säger Kristina.
Hon beskriver Rima och ordfjärilarna som “en varm och lekfull bok” som på ett pedagogiskt sätt lyfter frågor kring selektiv mutism och att våga prata. Och liksom alla Kristinas böcker bygger den faktamässigt på aktuell forskning.
Men det är också tydligt att det bakom Kristinas skrivande finns ett starkt driv och en djup övertygelse om att världen kommer att bli en bättre värld om vi på riktigt lär känna varandra, accepterar varandras olikheter, bemöter varandra utifrån rätt förutsättningar och tar vara på de styrkor som det faktiskt innebär att tänka utanför boxen och att ibland, som Kristina säger, “tänka bara med hjärtat”.
– I min familj har vi varit stödfamilj till ett barn med Downs syndrom och jag har en son som i vuxen ålder fick diagnosen adhd, men det var inte förrän jag fick nära vänner som lever med autism som jag på djupet förstod hur svårt det är – och samtidigt så enkelt bara vi förstår varandra.
---
Fakta: Kristina Collén
- Bor i Örebro.
- Utbildad socionom, har en master i socialt arbete, och är utbildad i kreativt skrivande.
- Har under mer än tjugo år varit verksam som socionom, företrädesvis som kurator inom habilitering och elevhälsa och arbetar sedan år 2010 som universitetsadjunkt på Örebro universitet.
- Böcker i urval: Alma och papegojmysteriet, 2018, Pojken i tornet, 2020, Rosenträdgården, släpps i december 2022 (Lava förlag).
---
