Jag var en slarvig tjugoåring som försökte lära mig laga mat i min första lägenhet och förstå hur vuxenlivet fungerade. Samtidigt började jag arbeta som ungdomsledare i en församling. Att jag inte var helt redo för uppgiften är en underdrift. En av mina kusiner undrade efter några månader hur det gick och frågade lite skeptiskt hur det var att predika, om jag klarade det. Med ovanlig eftertänksamhet och självinsikt för en tjugoåring svarade jag snabbt: “Det är inte svårt för mig att hålla en predikan, det svåra är att göra det som jag predikat.” Snart tjugo år senare är detta fortfarande sant; att säga något sant om Gud är betydligt lättare än att leva ut denna sanning. Ärligt talat tror jag att vi predikanter har det ganska smidigt och enkelt i tillvaron, speciellt om vi framför allt bedöms utifrån våra prestationer bakom predikstolen.
I liknelsen från Matteusevangeliet 21 berättar Jesus om två bröder. Den ena säger “Nej” men gör sedan som sin far vill och den andra säger “Ja” men struntar i faderns vilja. Jesus poäng är tydlig: Det vi gör trumfar orden. Orden är viktiga. Jesus predikade själv, men orden räcker inte. Som tonårsförälder blir jag påmind om det regelbundet; det är inte det jag säger som fastnar hos barnen utan det jag gör. Jesus är vår stora förebild, hans undervisning och hans liv harmonierar. Talet om att förlåta våra fiender följer Jesus upp på korset när han förlåter de som spikat upp honom.
Ärligt talat tror jag att vi predikanter har det ganska smidigt och enkelt i tillvaron, speciellt om vi framför allt bedöms utifrån våra prestationer bakom predikstolen.
I Amos bok i Gamla testamentet går Gud till rätta med folket och har tröttnat på deras ord utan handling. “Låt mig slippa dina psalmer” utbrister den Gud som egentligen vill att folket ska sjunga till hans ära. Uppenbarligen har något gått fel. Utan rättfärdighet och ett socialt ansvar för de svaga i samhället verkar inte offren, psalmerna och lovsångerna tillföra något. Vissa har tolkat detta som att orden och sångerna är överflödiga. Att den enda gudstjänsten är den som sker i soppköket eller vid sjuksängen. Detta är inte Amos ärende. Profeten vill hjälpa folket förstå att kärleken till Gud inte går att separera från kärleken till de minsta i samhället. Gudstjänsten med lovsång och bön går hand i hand med gudstjänsten som sker när vi skjutsar någon till sjukhuset eller klipper gräset för den som inte orkar själv. Kristen liturgi och kristen diakoni och aktivism är inte motståndare till varandra utan är syskon som kompletterar varandra.
Vi kan inte gömma oss bakom våra fina ord eller vackra sånger, inte ens en pastor som skriver i en kristen dagstidning. Kristen tro är något vi i första hand lever, och Jesus lever för oss.
[ David Fiske: Det enda rätta var att lämna bönenatten ]
---
Söndagens texter - Tro och liv
Gammaltestamentliga texten: Amos 5:21-24
Jag avskyr era fester, jag hatar dem, jag står inte ut med era högtider. När ni offrar till mig och kommer med era gåvor vill jag inte veta av dem, jag vill inte se åt era offer av gödboskap. Låt mig slippa dina psalmer, jag vill inte höra ditt strängaspel! Men låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!
Episteltext: Romarbrevet 7:14-25
Vi vet att lagen hör till det andliga. Men själv är jag av köttslig natur, såld till slav under synden. Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då medger jag att lagen är något gott. Då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig. Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott. Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig. Jag har alltså upptäckt att eftersom det onda finns hos mig så är lagen något gott för mig som vill göra det goda - i mitt inre bejakar jag ju Guds lag. Men jag ser en annan lag i mina lemmar; den ligger i strid med lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge hos syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp? Men jag tackar Gud, genom Jesus Kristus, vår herre! Lämnad åt mig själv tjänar jag alltså med mitt förnuft Guds lag och med min köttsliga natur syndens lag.
Evangelietext: Matteusevangeliet 21:28-31
“Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ‘Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag.’ Han svarade: ‘Nej, det vill jag inte’, men sedan ångrade han sig och gick. Mannen vände sig till den andre och sade samma sak. Han svarade: ‘Jag skall gå, herre’, men han gick inte. Vilken av de båda gjorde som fadern ville?” De svarade: “Den förste.” Då sade Jesus till dem: “Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike.
Psaltaren: Psalm 143:6-10
Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord. Herre, skynda att svara mig, jag orkar inte mer. Dölj inte ditt ansikte för mig, då blir jag lik dem som lagts i graven. Låt mig var morgon möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag skall gå, jag sätter mitt hopp till dig. Herre, rädda mig från mina fiender, jag flyr till dig. Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Må din goda ande leda mig på jämn mark.
---
