När Josefin hittade sms:en i sin make Samuels mobil förstod hon varför allt känts fel under en tid. Kanske, tänkte hon, var detta slutet på deras äktenskap. Men kärlek kan överleva kriser, och det finns förlåtelse bortom mänsklig logik.
Året var 2015. Josefin och Samuel Gunnargård hade varit gifta i tretton år. De hade tre barn och utifrån såg deras liv bra ut. Men Josefin kände att något var fel. Visst fanns det problem som var uppenbara. Josefin hade nyligen kommit tillbaka efter ett år av utmattning, och Samuel var ofta trött när han kom hem från snickeriet där han arbetade. Men tidigare hade de alltid kunnat dela sina tankar med varandra, be för saker och prata. Nu var något annorlunda. De senaste åren hade de glidit ifrån varandra.
– Jag försökte prata om vardagliga saker, men Samuel drog sig hela tiden undan. Dessutom hade de små kärleksbevisen och närheten försvunnit. Samuel hade alltid kramat och pussat mig när han kom från jobbet men nu gjorde han inte det längre.
Det är först efteråt jag har insett hur jag var och hur jag behandlade Josefin.
— Samuel Gunnargård
Vårt samtal med paret Gunnargård äger rum på en av sensommarens hetaste dagar. Samuel och Josefin sitter bredvid varandra i skuggan på uteplatsen utanför sitt hus i den småländska orten Malmbäck. Det här är inte första gången de berättar om hur deras relation gick sönder, och sen faktiskt blev hel igen. Både Josefin och Samuel är musikaliska, och de är ofta ute i olika kyrkor där de sjunger tillsammans och delar sin historia. Många människor har tackat dem för deras ärlighet och sårbarhet och för att de ger hopp. Ändå gör det fortfarande ont att prata om hur allt var för några år sedan. Särskilt väl märks det på Samuel. Han är allvarlig och eftertänksam när han fortsätter:
– Det är svårt att veta vad som leder till vad i ens liv. Själv tror man inte att man förändras så mycket när man är i det. Det är först efteråt jag har insett hur jag var och hur jag behandlade Josefin.
Josefin däremot, minns tydligt hur Samuel förändrades. Hon minns kylan som, utan att hon visste varför, smög sig in i hemmet. Samtidigt hade hon svårt att sätta fingret på vad som var annorlunda. De bråkade ju inte. Josefin började undra om det var henne det var fel på.
– Det kändes som om jag skulle bli knäpp. Situationen var så jobbig att jag inte kunde sova. Till slut sökte jag upp en läkare för det.
Så fort Samuel var hemma tassade jag på tå, för jag visste ju inte vad som var fel.
— Josefin Gunnargård
Mitt under de allra värsta månaderna hände något som skulle komma att betyda mycket för Josefin. En kristen bekant, en kvinna de bara träffat ett par gånger, kom hem till dem på middag. Hon hade i förväg upplevt att hon skulle be för Josefin och Samuel. Kvinnan delade några bilder hon sett framför sig medan hon bett:
– Hon sa bland annat att hon såg hur vi satt i köket och skalade apelsin. Lager på lager av apelsinen skalades bort tills bara det goda längst in fanns kvar.
Kvinnans besök tände ett hopp i Josefin som hon sedan skulle bära med sig. Samuel, som vid den tiden hade tankarna på annat håll var inte lika öppen för det hon sa.
– Jag minns mest att jag tyckte att det var bra att Josefin blev lugn för en stund.
Efter kvinnans besök fortsatte livet som innan. Josefin upplevde fortfarande att hon inte kunde nå fram till Samuel och hon började långsamt vänja sig vid tanken på att hennes äktenskap kanske höll på att ta slut.
– Jag kunde ju inte fortsätta som det var. Så fort Samuel var hemma tassade jag på tå, för jag visste ju inte vad som var fel. Då var det bättre att jag och barnen levde ensamma, tänkte jag.
Så kom dagen som skulle bli början till en vändning för paret Gunnargård. När sanningen om vad som pågick kom fram.
– Jag vet att det var en torsdag, och jag var bara så ledsen. På vägen hem från högskolan där jag pluggade bad jag: “Gode Gud hjälp mig, jag orkar inte mer”.
När Josefin kom hem fick hon en ingivelse att titta i Samuels telefon. Det var inget hon brukade göra, och hon tyckte egentligen inte att det var rätt. Men känslan av att något pågick utan hennes vetskap var stark.
När hon skrollade bland sms:en i makens telefon föll bitarna på plats. Där fanns konversationer som visade att Samuel under tiden som han hållit Josefin på avstånd, hade byggt upp en nära relation med en annan kvinna.
– Jag blev så arg att jag slängde min egen telefon i marken, säger Josefin och skrattar lite grann.
Samuel som fortfarande sitter bredvid henne suckar och skakar på huvudet. Josefin fortsätter berätta om dagen då hon insåg vad som pågått. Även om hon var arg fanns där också en lättnad. Hennes känsla hade varit rätt, något hade varit fel. Det var inte hon som var knäpp. Josefin valde att inte säga någonting till sin man på en gång och hon lät helgen passera.
Först när det blev måndag kväll och de båda var på väg till sin gemensamma cellgrupp ställde hon honom mot väggen.
– Jag har kollat i din telefon, och du har inte varit ärlig mot mig, sa hon.
Samuel minns det hela som fruktansvärt jobbigt. Att bli avslöjad av sin fru var hemskt. Men även för honom fanns en lättnad över att sanningen kom fram. Han var trött på lögner och trött på att hålla uppe en fasad.
– Det var som en sten föll från hjärtat, säger han.
[ Stress en av orsakerna till otrohet ]
Mitt i sin värsta kris någonsin bestämde sig Samuel och Josefin för att åka på den planerade hemgruppsträffen. Det kändes skönt för dem att få möta kristna vänner som de redan delat mycket av livet med.
– Vi kom dit som två vrak och tillät oss att bryta ihop inför dem. Vi berättade inte allt, men vi sa att vi har kris i vår relation. Sedan bad de för oss.
När de kom hem igen fortsatte samtalen och gråten. Samuel bröt genast kontakten med den andra kvinnan. Det enda han ville var att vinna tillbaka Josefins förtroende igen.
– Jag hade låtit en annan person, och lögner, ta över mig för ett tag, men jag har aldrig älskat någon annan än Josefin. Jag ville kämpa för oss, men jag förstod att det inte var säkert att hon skulle vilja.
För Josefins del var ingenting självklart under de första veckorna. Där fanns så många känslor. Hon var arg och besviken. Samtidigt märkte hon hur ärlig Samuel var i sin ånger, och hon hade också en längtan efter sin man.
– Min kärlekstank hade ju varit tom så länge, och Samuel gjorde verkligen allt för att visa att han älskade mig. Han gömde små kort med kärleksfulla hälsningar i min väska och han ville krama mig om och om igen. Jag kände någonstans att det var på riktigt.
Det är nästan märkligt, men ibland har folk frågat hur det gick till, och jag vet inte. Det finns förlåtelse bortom mänsklig logik.
— Josefin Gunnargård
Något som hjälpte dem mycket var de goda vännerna som också gått igenom en kris, och som gav råd och stöd. Samuel och Josefin tog också kontakt med en kristen samtalsterapeut, som gav dem verktyg för att arbeta upp en tillit mellan sig igen.
– En sak hon sa var att jag får ställa alla frågor jag har. Samtidigt gjorde hon mig beredd på att alla frågor inte kommer att ha något svar. Man vet inte alltid varför saker blir som de blir. Det hjälpte oss.
Månaderna efter att sanningen kommit fram pratade Josefin och Samuel mycket och länge med varandra. Vissa kvällar var riktigt jobbiga.
– Ibland satt vi bara i köket och grät. En sådan kväll, när jag inte hade något mer att säga, blev jag bara tyst. Jag tog en apelsin som låg där och kom att tänka på bilden som kvinnan gett oss. Om att vi skalar och längst där inne finns det något gott. Det var en tröst.
Samuel och Josefin fortsatte att prata, och långsamt gick de, som de själv säger, från att vara två stycken jag till att bli ett vi igen. Josefin upplevde också hur Gud hjälpte henne att förlåta.
– Det är nästan märkligt, men ibland har folk frågat hur det gick till, och jag vet inte. Det finns ingen bitterhet i mig. Jag har förlåtit helt och fullt. Det finns förlåtelse bortom mänsklig logik.
På söndag ska de återigen ut i en kyrka och sjunga och berätta sin historia. När Samuel och Josefin uppmuntrar andra att kämpa för kärleken brukar de räkna upp fyra saker som varit viktiga för dem:
– Båda parter måste ha en vilja att hitta tillbaka. Man måste vara helt ärliga med varandra, och man måste ha mod att förlåta. Sedan behöver man också på något sätt fortfarande tycka om varandra. Då har kärleken en chans!
Paret Gunnargård är angelägna om att deras berättelse inte avslutas med “och så levde de lyckliga i alla sina dagar”.
– Nej, vi är fullt medvetna om att vi, precis som alla andra måste fortsätta att arbeta på vår relation, säger Josefin.
Något de däremot gärna betonar en gång till är förlåtelsen. Samuel överväldigas av känslor när vi pratar om det. Han blir tyst en stund, sedan säger han:
– Hade inte Josefin förlåtit mig som hon har gjort, hade det inte varit så lätt att förlåta sig själv. Förlåtelsens kraft är enorm.
[ Jag är kär i min kollega - ska jag lämna min fru? Terapeuten svarar ]
---
Fakta: Josefin och Samuel Gunnargård
- Ålder: Josefin 51 år och Samuel 45.
- Familj: Tre söner.
- Bor: I Malmbäck, Småland.
- Gör: Josefin arbetar som lärare och Samuel är snickare och driver ett snickeri.
---
