Han gick från en värld till en annan. Det var åtminstone vad några ansåg. Men Jesper Kronhamn själv menar att hans tidigare jobb som forskare inom mikrobiologi och hans roll som pastor hänger ihop, mer än man anar.
– Gud är ju all sannings källa, det gäller inom forskning som i allt annat, säger han.
Han bytte bananflugor mot bönemöten. Det skulle ha kunnat vara en alternativ rubrik på intervjun med Jesper Kronhamn. Efter tretton år i universitets tjänst, där han doktorerat och forskat inom molekylärbiologi, skolade han nämligen helt om sig för att bli pastor med inriktning mot universitet och fängelsevård. Ett tvärt kast i vissas ögon. Jesper har fått bemöta reaktioner och fördomar från både tidigare och nuvarande kollegor.
– Jag lunchade med en tidigare kollega från universitet en tid efter att jag blivit pastor. Hon spände ögonen i mig och ställde frågan: “Varför slutade du, egentligen?”. Det kändes som att hon letade efter att jag skulle säga att universitetsvärlden var fejk och att jag nu hade hittat sanningen.
Jesper skrattar lite åt situationen som uppstod. Han berättar att han vid ett annat tillfälle har kallats för “en vandrande motsägelse”. Själv håller han inte alls med om att det skulle vara vattentäta skott mellan att forska på universitet och att tjäna som pastor. Tvärtom kan han se hur allt hänger ihop.
– Jag svarade den tidigare kollegan med att säga att jag trivdes jättebra som forskare och att jag tror att all sanning är Guds sanning. Det är ju som Linné säger, att undersöka skapelsen är som att se Gud på ryggen. Speciellt då som genetiker, där vi undersöker dna och sådant – det är ju språket som Gud har använt för att koda hur allt levande ska fungera.
Det var under tiden som forskare, där Jesper bland annat undersökte immunförsvar genom att använda bananflugor och se hur de reagerade på bakterier, som Jesper insåg att han troligen skulle trivas bra som pastor. Han hade nämligen allt mer börjat engagera sig i den kristna studentföreningen som fanns vid universitetet och själv startat upp något han kallade för “Grubbelcafé”. Dit inbjuds både kristna och icke-troende till en stund av samtal och gemensamma funderingar över livets större frågor. I dag har han hållit grubbelcaféet i tretton år – det har följt med honom från universitetsvärlden in i rollen som pastor.
Jesper märker att det finns ett stort behov över att få mötas och samtala om existentiella frågor, förbehållslöst och avslappnat.
– Det börjar ofta med att jag har med mig någon fråga som människor redan ställer sig naturligt, som exempelvis meningen med livet, människovärdet, livet efter döden. När man möter de frågor som redan finns, kan man som kristen få vara en inbjudande hand till samtal, säger han.
– Många kristna kommer till universitetet förhållandevis oreflekterade om man får säga så. Man har bibelsvar och de svaren är inte alltid så giltiga i universitetsmiljön. Poängen med grubbelcaféerna är ju inte att man ska lära sig svara “rätt” utan att man får upptäcka att den kristna tron är reflekterande. Hjälper man någon att börja reflektera själv har man kommit långt!
Det handlade alltså inte om han misstrivdes som forskare som gjorde att Jesper som 47-åring påbörjade en ny utbildning. Men grubbelcaféet som han startade i den kristna studentföreningen väckte en längtan om fördjupning.
– Jag sa till Gud att jag gärna skulle satsa mer på det, och undrade vad han tyckte om det. Men då upplevde jag tydligt att jag skulle fortsätta med forskningen. Efter något år var det som att Gud sa att ville jag hoppa, skulle jag hoppa nu.
Det var 2013 och Jesper tog steget.
Han ser det inte som att han var tvungen att bli någon annan för att passa in i sin nya tjänst. Åren som forskare har han tagit med sig in i pastorstjänsten och han ser hur hans bakgrund får vara till välsignelse. I början var han dock så ovan att bli kallad för pastor att han vände sig om för att leta efter rätt person när någon ropade efter pastorn.
– Det är fantastiskt bra att ha varit forskare inom något naturvetenskapligt ämne när man vill kommunicera Jesus. Det signalerar en trovärdighet och visar att man är intresserad av sanningen, anser Jesper.
[ Studentpräst sommarpratar om livets stora frågor, och om skogen ]
Vad sa din fru när du berättade att du ville sluta som forskare och bli pastor?
– Jag träffade faktiskt min fru på genetikkursen och vi har jobbat tillsammans på två forskningslabb. Så hon är extremt väl införstådd med situationen. Ett bra bollplank att få brottas med livsfrågor tillsammans med. Hon har själv gått från forskning till att bli sjuksköterska. Så hon har stor förståelse.
Jesper tycker det är synd att kyrkan inte syns mer på universiteten. Särskilt frikyrkan skulle han vilja uppmuntra att våga vara mer ute bland studenter. Han tycker sig ana ett främlingskap från frikyrkligt håll gentemot universitetsvärlden – något han finner märkligt.
– De västerländska universiteten är sprungna ur den kristna tron. De borde vara hemmaplan för oss, men jag tror att vi inom frikyrkligheten ibland antagit en antiintellektuell roll. Vi tror oss inte ha den verktygslåda som behövs för att möta den akademiska världen. Det är jättetragiskt.
Jesper jämför med den ofta hyfsade närvaron på grundskolor som funnits genom åren, genom kristna nätverk som Credo och Ny generation. Men på universiteten är det mest Svenska kyrkan som har synts medan frikyrkliga initiativ lyst med sin frånvaro.
– De studenter som kommer till universitetet är ofta unga i sinnet och kommer dit med stor lust att upptäcka, lära sig och möta nya vänner – då är man också ofta mottaglig för nya tankar och perspektiv. Jag står ofta utanför universitetsbiblioteket i Umeå, med kaffe och bullar och jag har hittills aldrig mött en aggressiv attityd mot mig som pastor. Tvärtom har jag fått många fina samtal.
[ Debatt: Det är skillnad på kritiskt tänkande och önsketänkande ]
Hur ser du i dag på det byte gällande sysselsättning som du har gjort?
– Jag tror att Guds perspektiv är att vi inte ska dela upp vårt jobb och vår kristna tro, de hänger ihop. Jesus har kommit in i våra liv för att vi som trasiga människor ska bli hela, då ska inte tillvaron splittra upp vårt kristna liv utan vi får låta Gud verka i oss även genom vårt arbete. Om det då handlar om att bli en tandläkare av Guds nåde, eller en lärare, eller en forskare för den delen.
---
Fakta: Jesper Kronhamn
- Tidigare genetiker vid Umeå universitet, numera pastor i Korskyrkan Umeå, med inriktning mot studenter.
- Fru och två barn, 17 och 20 år.
- Uppvuxen i Västergötland, men flyttade till Umeå för studier och har bott där sedan 1990.
- 56 år.
---
