Emma Audas är pilgrimspräst i Vadstena och sett ett ökat intresse för att ge sig ut på inre och yttre vandringar. Här ger hon sina tips till den som vill gå på pilgrimsfärd.
Välj ett mål och en väg
Fundera på varför du vill pilgrimsvandra, och bestäm vart. Ett tydligt pilgrimsmål lär dig något om din inre vandring: Det är möjligt att komma fram, det finns ett svar på din längtan. Så, vad längtar du efter? När du valt ditt mål kan du fundera kring rutter och leder. Vill du gå på vackra bergsstigar där varje steg kräver fokus, eller vill du traska längs asfalterade vägrenar på öppna slätter? Båda alternativen är bra, men ger rätt olika upplevelser – och kan kräva olika typer av skor!
Välj ditt sällskap
Att vandra ensam, med en vän eller i grupp är väldigt olika upplevelser. Att vandra i grupp är verkligen ett fint sätt att umgås med andra människor. Det passar även bra för nybörjaren som är osäker kring det praktiska. Om du i stället vandrar med en vän/partner gäller detsamma som för skor: Det är bäst med ett väl ingånget par! Visst, en vandring på flera dagar är ett bra sätt att lära känna någon. Men det är rätt intensivt, och inget att rekommendera för den som vandrar för att lära känna sig själv eller Gud bättre.
Ta med det du behöver – inte mer
Pilgrimen ska bära på allt. Var därför kloka som ormar! En lätt handduk i mikrofiber fungerar också som en värmande filt på kvällen – och den torkar blixtsnabbt och tar knappt någon plats alls. Och det finns pyttesmå schampoflaskor som alternerar som både disk- och tvättmedel … Ja, så här kan man hålla på i all oändlighet. Men du behöver inte vara uppfinnare eller lägga en massa pengar på utrustning för att pilgrimsvandra. Ja, det är jättebra med fjäderlätta kläder som ändå värmer, och med saker som knappt tar någon plats. Men en skillnad mellan pilgrimen och friluftaren är att pilgrimen aldrig försökt klara sig själv. Att bara ta med det nödvändiga betyder också att inte gardera dig för allting. Till din utrustning hör även hjälpen från andra.
Acceptera motgångarna
Under medeltiden kunde man pilgrimsvandra som botgörelse. Då var pilgrimsvandrandet även förknippat med fysisk smärta och otrygghet. I dag, med våra förbokade vandrarhem och skavsårsplåster, har mycket av pilgrimens utsatthet försvunnit. Men trots god planering möter vi utmaningar: Regn, smärta, flugor, hunger, försvunna bokningar, jobbiga medvandrare, missmodiga tankar … Men mycket av det som är jobbigt kan vi välja att ta emot som en andlig övning. Och det är ju bara om vi förlorat en självklar känsla av trygghet som vi kan lära oss tillit.
[ Lisa Maxstad: Camino de Santiago är den bästa resa jag gjort ]
Be ständigt
Be före, under och efter din vandring. Före vandringen, för att hitta riktningen. Under vandringen, för att hålla kontakten med målet och motivet. Efter vandringen, för att överlåta det arbete du gjort under vandringen åt Gud. “Resultatet” av vandringen är sällan uppenbart direkt vid målet. Det kan dröja veckor eller år innan du ser vad du fått ta emot. Motstå instinkten att för snabbt utvärdera din vandring. Lita på Gud!
