Pilgrimsvandringar har fått ett uppsving de senaste åren. Lisa Maxstad vandrade fyra veckor på Camino de Santiago, och kom hem med ett bättre självförtroende – och en känsla av frid.
På väg uppför den spanska högplatån – den jättelika Mesetan – kämpar Lisa Maxstad och hennes mamma sig sakta framåt. Snöblandat regn piskar dem rakt i ansiktet, det finns inte ett enda träd eller en människa i sikte. Till slut hittar de ett litet fik. Blöta inpå bara skinnet stiger de in, kropparna ångar av väta.
– Där åt jag mitt livs godaste tomatsoppa, minns Lisa.
Det här var våren 2013. Lisa hade gått igenom en tuff period, och behövde ett miljöombyte. Ändå satt det långt inne att trotsa duktig flicka-syndromet och ta studieuppehåll med bara ett halvår kvar till examen i klinisk farmaci. I efterhand är hon tacksam att hon vågade.
Men vad exakt skulle hon göra under sitt uppehåll? Hon googlade “vandring” och fick upp pilgrimsleden Camino de Santiago.
– När jag läste att den var 80 mil lång, tänkte jag: perfekt!
Trots att hon saknade vandringsvana och bara gått korta turer innan, bland annat under tiden på Mariannelunds bibelskola, kände Lisa att många mil till fots var exakt vad hon behövde. Hon gav sig i kast med förberedelserna med liv och lust: köpte ryggsäck, gick in skorna, läste på.
[ Pilgrimsprästen Emma Audas ger tips till dig som vill pilgrimsvandra i sommar ]
När Lisa berättade om resan för sin mamma visade det sig att mamman också ville haka på. De påbörjade vandringen i spanska Zubiri och gick två veckor tillsammans, innan Lisa fortsatte ytterligare två veckor på egen hand. Varje dag i fyra veckor vandrade hon. I början var det tufft.
– Även om vi tog det lugnt och bara gick 5 kilometer om dagen de första dagarna för att sedan trappa upp till 1 mil och sedan 1,5 mil och 2 mil, blev jag supersliten. En dag la jag mig på backen och sa: Jag orkar inte mer!
– Men sedan bygger man upp musklerna längs vägen. Mot slutet märkte jag knappt att jag gick och bar en tung ryggsäck.
Camino de Santiago är egentligen ett nätverk av olika pilgrimsleder som har staden Santiago de Compostela i nordvästra Spanien som slutmål. Man menar att aposteln Jakobs grav finns i stadens katedral, och därför vallfärdar människor just dit.
Eftersom tusentals människor vandrar El camino varje år, är stigarna anpassade och noga utmärkta. På lagom avstånd finns härbärgen där man kan få billig mat och logi. Att möta andra pilgrimer efter timmar av vandring, var en höjdpunkt för Lisa.
– Det var så enkelt att prata. Alla som vandrade hade sina skäl till att göra det och ofta blev samtalen djupa och personliga. Jag hade samtal som jag aldrig hade haft hemma.
[ Kloster märker av pilgrimsandringens frammarsch ]
Även under vandringen hände det att Lisa slog följe med olika människor. Hon minns en amerikansk soldat som bearbetade förlusten av sin fru genom att gå, en engelsk kille som sagt upp sig från sitt jobb och dragit planlöst till Spanien och en 70-årig kvinna som fått vandringen i present.
Det fanns också de som gick för att gå ner i vikt, liksom de som hade religiösa motiv för sin pilgrimsfärd. För Lisas del blev vandringen ett sätt att få tid att tänka och be. Hon stängde aktivt av sin telefon, lyssnade inte på musik utan njöt av naturens naturliga ljud.
– Innan trodde jag att jag skulle få massor av insikter av att vandra, men så blev det inte. Däremot upplevde jag frid.
Nu är det snart tio år sedan hon vandrade Camino de Santiago men hon minns det som sin allra bästa resa. Visst var det stundtals både mentalt och fysiskt påfrestande, men hon kände sig aldrig ensam, aldrig otrygg. Blåsten på Mesetan är i dag ett roligt minne. Hon skulle gärna göra vandringen igen
– Jag är stolt över att jag klarade det, att jag gick så långt, och att jag gjorde det själv. Det byggde upp mitt självförtroende. Och så blev jag så glad över att inse att det finns så fina människor i världen.
– Jag kände mig genuint lycklig. Alla borde vandra!
---
Fakta: Camino de Santiago
Heter Jakobsleden på svenska och är en pilgrimsled med många sträckningar, som alla strålar samman vid aposteln Jakobs relikskrin i katedralen i Santiago de Compostela. Jakobsleden har två gånger utsetts till världsarv, och lockar varje år tusentals pilgrimer. De mest kända sträckningarna är de franska, som går samman i sydfranska Ostabat och via Roncesvalles löper in i Spanien, och den portugisiska, med start i Porto.
---
