“Barnen äter mango till mellis istället för smörgåsrån”

När Linnéa och Tobias Åberg och deras tre barn går upp om morgnarna kan vännerna i Sverige fortfarande sova länge till. Som EFK-missionärer med arbetsområde från Afghanistan till Japan har Chiang Mai i Thailand varit deras hem sedan 2016.

– Vi valde det här livet och det valde oss, säger Linnéa Åberg.

Det är juni och familjen har precis kommit fram till Jönköping, där de ska tillbringa några sommardagar, när vi talas vid över telefon klockan 15. Då är klockan 20 i Chiang Mai och jetlagen efter resan från Sydostasien finns hos både Linnéa och Tobias, men orden är ändå många.

Chiang Mai är den största staden i norra Thailand. Den ligger i en dal med berg runtomkring och “inte vid havet”, betonar Linnéa skrattandes.

– Många förknippar Thailand med sol, bad, semester, paradis och kokosnötter. Ibland känns det som att vår uppgift är att försöka skildra en annan del av Thailand. En som inte bara är leende människor och vita stränder, utan också är stor fattigdom och berg, säger hon.

Lyckas ni?

– Nej, det är inte säkert, säger Tobias Åberg.

– Det är nog utmanande för en del… Thailand är ju ett land som otroligt många svenskar upplever sig ha en relation till, vilket de säkert också har. Men kanske mest till de södra delarna och öarna. Sedan finns det naturligtvis väldigt mycket annat, säger Linnéa Åberg.

Utifrån missionscentret i Chiang Mai arbetar hon som regionledare för den verksamhet som EFK (Evangeliska Frikyrkan) tillsammans med andra organisationer och församlingsrörelser bedriver i Asien. Han har församlingsbyggande på sin lott, ett av EFK:s fyra internationella fokusområden. De andra tre är hållbar försörjning, barns rättigheter och mot människohandel. Tobias stöttar partnerorganisationer som arbetar med församlingsplantering och ledarträning, gör besök och följer upp.

– För att hjälpa dem att höja sin kapacitet när det gäller att plantera församlingar och träna lokala ledare. Jag kan inte allt om det där, de kan ju det allra bäst själva i sin lokala kontext. Men jag vill hjälpa dem att finna verktyg, tillsammans nätverka med andra och hela tiden lära sig mer och komma vidare, säger Tobias.

[ Familjen Willkander flyttar med två barn för att arrangera festivaler i Kenya ]

Ibland ser jag glimtar från bådas liv i mitt Instagramflöde. Det är tydligt att arbetet innebär mycket resande, särskilt för Linnéa i hennes roll som regionledare. Med en arbetsgrupp följer hon upp och kvalitetssäkrar olika projekt som stöttas av församlingar i Sverige. Hon undervisar i teologi, organisationsutveckling och ledarskap.

– Mission i dag är inte bara att vi från väst ger till syd. Utan det är minst lika mycket att lyssna in, lära och ta med sig tillbaka. I min roll vill jag stå i gapet mellan väst och syd och ta emot minst lika mycket som jag ger. Så det blir en hel del resande. Vi jobbar från Afghanistan till Japan, den bredden säger något om hur olika arbetet är. Det handlar om ekonomisk och social situation och kyrkans plats i det, hur kyrkan kan vara officiell, öppen och verksam, säger Linnéa.

Vi backar tillbaka till 2015. Pojkarna var ett och fyra år gamla när den dåvarande fyrapersonsfamiljen reste till Kina.

– Jag har upplevt en kallelse till Kina sedan jag var ung, säger Linnéa.

Under den resan kom frågan från EFK om ifall de kunde tänka sig att jobba i Thailand. Spontant blev svaret nej. Men efter ett besök i landet klarnade rollerna och Åbergs tackade så småningom ja.

Sedan i januari 2016 har familjen, med en paus på ett år, bott i Chiang Mai. Fyraåriga Siri är född där.

Som barnfamilj, hur fungerar det?

– Överlag går det ganska bra. Våra barn har egentligen aldrig haft någon annan vardag än den som vi har där. Det är arbete, skola, fritidsaktiviteter, vänner och bekanta. På ett sätt ser livet ut som jag tänker att det skulle se ut i Sverige för oss, säger Tobias.

– Delarna är desamma, fyller Linnéa i. Vi är en familj som lever och dimper ner i en helt annan tillvaro. De äter mango till eftermiddagsmellis istället för smörgåsrån, säger hon och skrattar.

Det kan man stå ut med…

– Och vi har litchiträd istället för äppelträd i trädgården, du fattar… Och trafiken är bedrövlig. Framförallt som familj, men oavsett om man vill göra något så här långsiktigt, så bygger man en vardag som gör att det här är vårt hem. Där har vi byggt relationer, är med i en församling och vill leva ett missionellt liv. Även om våra roller innebär mycket resande och konkreta uppgifter lever vi också ett liv tillsammans med människor, säger Linnéa.

Barnen går i en internationell skola där undervisningen är på engelska och läroplanen amerikansk.

– De är helt flytande på engelska, det är en rikedom de har. De lär sig också att möta olika kulturer, jag tänkte på det när Siri klev av flygplanet idag och sa “Tack så mycket!” till flygvärdinnan med perfekt uttal på thailändska. För hon vet att den här personen ser ut så här och då pratar jag så här med henne, säger Linnéa.

Vad har ni lärt er av att vara där?

– Mötet med kyrkan i de olika länderna. Det är klart att det ser olika ut i olika kulturer, men när man maler ner det är det ändå att Jesus är densamme överallt. Likheten i Guds världsvida kyrka har jag blivit påmind om. När jag ber med människor i en by i Bangladesh är det samme Jesus vi tillber och ropar till, säger Tobias.

– I Thailand och Sydostasien är exempelvis heders- och skamkulturen, hur man uppfattas i den kollektiva gruppen, det viktiga. Det finns andra värden här, det berikar min bibelläsning, säger Linnéa och tar berättelsen om den förlorade sonen som ett exempel på hur upprättelse kan bli något mycket större än en fråga om rätt och fel.

[ Missionsexpert: Det är svårare att åka ut i mission i dag ]

Sommaren i Sverige är nu en blandning av jobb och semester. I slutet av juli åker de tillbaka till Thailand. Nya uppgifter väntar. På sitt nuvarande kontrakt har de två år kvar.

Men hur länge Åbergs fortsätter i Thailand är en öppen fråga. Båda stryker under att mycket handlar om att bygga förtroende i långsiktiga samarbeten.

– Vi som kyrka har en roll att sätta fingret på orättvisor i världen. Evangeliet handlar inte om att förneka att det finns orättvisor och säga “Happy clappy, Gud är god.”, utan att säga “Det här är fel, det här är orättvist, här blir människor kränkta och förtrycks.” Det är kyrkans uppgift att peka på det, men också att komma med hopp och befrielse. Hade vi inte sett det hade vi inte orkat stå kvar. Ibland kan jag bli alldeles överväldigad av det positiva, som när våra partnerns är med och påverkar strukturellt så att det blir lagförändringar för att motverka människohandel, säger Linnéa Åberg.

– Det är då man tänker att det ändå är värt det. Vi har det bra som familj och det är inte ett ständigt lidande i detta, även om det är en viss uppoffring att leva så här. Men det är värt det alla gånger när vi får de rapporterna, säger Tobias Åberg.

---

Fakta: Familjen Åberg

• Linnéa och Tobias med barnen Helmer (11), Erling (8) och Siri (4). Pojkarna föddes i Sverige och flickan i Thailand.
• Bor: Chiang Mai i norra Thailand.
• Gör: Regionledare respektive församlingsutvecklare i EFK:s Asienarbete.

---