Sarah Grenholm led av svår huvudvärk och migrän under uppväxtåren. Efter förbön på Lapplandsveckan försvann den. Känslan av att vara fri från värk var en ny upplevelse för henne:
– Jag tog på huvudet för att känna att det var kvar.
Huvudvärken kom i tidig ålder. Sakta smög den sig på, eskalerade, och blev ett naturligt inslag i vardagen för Sarah Grenholm som då var åtta år och gick i andra klass.
– Jag hade mycket huvudvärk, men reflekterade inte över att något var fel. Jag tänkte att så här känns det väl att leva.
Då handlade det om “vanlig huvudvärk”, förklarar hon, men dagarna hon var smärtfri blev allt färre och det fanns inga tecken på att det skulle upphöra. Tvärtom.
– När jag var elva hade jag ont i huvudet varje dag. Möjligen att jag inte hade ont någon enstaka dag i månaden.
Föräldrarna sökte läkarhjälp när hon var tio. Det blev startskottet på ett rundvalsande hos flera olika vårdinstanser.
Sarah gör en liten paus och tänker efter hur det var på den tiden, under “huvudvärksåren”.
– En läkare sa att det var spänningshuvudvärk och gav rådet “ta en Alvedon”. Från tolv års ålder åt jag så mycket värktabletter att jag blev immun mot Ipren.
[ ”Man kan tro på helande utan att förneka lidande” ]
På det följde turer hos naprapater, kiropraktorer och pedagoger av olika slag.
– De trodde också att det var spänningshuvudvärk. En sjukgymnast påstod att jag hade nackskolios, men det utreddes aldrig. Jag var på skiktröntgen för att utesluta att det var en tumör.
I högstadiet utvecklades huvudvärken till migrän.
– Det gjorde jätteont i halva huvudet och jag var känslig för ljud och lukter. Jag orkade bara ta mig upp på morgonen, släpa mig till skolan och göra det jag måste. Jag orkade inte med några sociala aktiviteter efter skolan.
Sarah Grenholm minns många detaljer från de tuffa åren, men måste samtidigt tänka till då hennes liv i dag är så annorlunda mot då. När Dagen får en pratstund med henne befinner hon sig i en hängmatta ute i skogen i Uppsala tillsammans med sin man Micael.
– Vi har en hängmatta vi kan hänga upp i vilket träd som helst. Det är så härligt. Vi tog med oss fika och lunch. Då kan vi vara ute så länge vi vill, säger hon.
I dag är hon 31 år och mår bra. Det händer att hon kan få huvudvärk ibland, men det är sällan.
– Någon gång per år, men inte som när jag var yngre. Nu kan det hända vid förkylning eller extrem koffeinbrist. Men jag har inte mer huvudvärk än någon annan i dag.
[ Pastorn Sarah Grenholm: Därför vill jag inte bli mamma ]
Vändningen för Sarah kom sommaren 2007. Hon var 16 år och hade tillsammans med några kompisar hyrt en gammal husvagn för att vara med på Lapplandsveckan.
-Det var en jättemysig Adria-husvagn från 70-talet med orange och brun inredning, säger hon och skrattar.
Det var tredje året hon och vännerna var på konferensen. Sarah Grenholm är uppvuxen i ett troende hem, men hon hade aldrig varit Lapplandsveckan med föräldrarna. Däremot bad de intensivt om ett helande för sin dotter.
– Mina föräldrar bad jämt att jag skulle bli fri från huvudvärken.
Och så efter ett nattmöte för ungdomar hände det.
– Han som predikade bjöd fram till förbön. Han upplevde att han skulle be för dem som behövde helande.
Men Sarah stod kvar i bänken. Hon hade ingen större tro på att något skulle hända. Ingen entusiasm.
– Folk hade bett förut och inget hade hänt. Min bästa kompis sa “Sarah, jag tror att du ska gå fram”.
Till slut gjorde hon som hon blivit tillsagd av kompisen.
– Jag gick till en kvinna som stod där och jag berättade att jag hade haft huvudvärk i åtta år. Hon kallade till sig två till. De hade en oljeflaska och ritade ett kors med oljan i min panna. Sedan bad de. Just då kände jag ingenting, men de sa att det kan hända sen.
– Nästa morgon vaknade jag och hade ingen som helst huvudvärk.
Men eftersom det kunde hända ungefär en gång varannan månad att hon inte hade huvudvärk, ville hon avvakta att ta ut någon seger.
Första veckorna efter helandet gick jag och tog på huvudet för att känna att det satt kvar. Det var en så ny upplevelse att inte ha ont.
-När jag nästa dag inte heller hade huvudvärk tänkte jag “Hallå, vad händer?”. Huvudvärken kom inte tillbaka.
Sarah gick inte till någon läkare för att få helandet bekräftat. Eftersom ingen diagnos hade ställts fanns det inget att utreda, förklarar hon.
– Första veckorna efter helandet gick jag och tog på huvudet för att känna att det satt kvar. Det var en så ny upplevelse att inte ha ont. Jag är så otroligt tacksam till Gud. Vilken omsorg han har om oss! Utbrister hon.
[ Lappis kan få möteshall – men pandemin satte käppar i hjulen ]
Hon tycker också att Gud hade bra en “timing”.
-Jag hade redan tidigare tagit steget till en personlig tro och jag är glad att det kom i den ordningen. Annars hade kanske min tro till stor del byggt på den här händelsen på ett osunt sätt. Jag har inte gjort något för att förtjäna detta. För mig var det bara nåd, som jag tror att helande alltid är.
Läs fler texter ur serien “Livet vände på konferensen”
De fann kärleken på konferensen
Peter Lewin: Utan Nyhem hade jag nog inte varit pastor i dag
Nyhemspredikantens ord träffade Hannah mitt i hjärtat
---
Om Sarah Grenholm:
Blev i januari klar med en master på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i nationalekonomi med inriktning på jordbruk och miljö.
Har tidigare studerat teologi på Akademi för Ledarskap och Teologi, ALT, i Göteborg.
Intressen: Naturen, stickning och ljudböcker
Familj: Maken Micael.
---
