Hannah Antblad gick på högstadiet när hon upplevde det som att hon inte fick plats i den kristna tron. Var det inte bara en massa regler om hur man borde vara? Men en oväntad predikan under Nyhemsveckan förändrade allt.
Att hela tiden växla mellan att spela olika roller kan vara slitigt. För Hannah Antblad blev det under tonåren uppenbart att hon var två helt olika personer: en person när hon umgicks med kompisarna i skolan, och en annan när hon befann sig i kyrkan. Som uppväxt i en kristen familj i Göteborgstrakten hade hon ett givet sammanhang i församlingen och brukade delta i kyrkans olika aktiviteter. Men hon trivdes allt sämre. Hon kunde få höra sårande kommentarer om hur hon borde klä sig och vara. Hannah upplevde till slut att det i stort sett bara handlade om regler och riktlinjer och kände sig dålig. Under högstadiet lämnade hon både kyrkan och sin kristna tro.
– Jag fick en felaktig bild av Gud, i mina ögon var han bara dömande. Om kristna har så här stränga regler, då måste Gud också vara sträng, tänkte jag. Jag kände inte att jag passade in, säger Hannah om tiden.
– Jag klarade inte av att leva i det som kändes som två helt olika världar – en i skolan och en i kyrkan – så jag valde att lämna den ena.
När det var dags att börja gymnasiet kom Hannah in på det kristna gymnasiet LM Engström. Där valde hon att helt dölja sin kristna bakgrund, och spelade oförstående när hennes kristna klasskompisar pratade om sin tro. Inom sig kände hon både sorg och ilska över det hon hade gått igenom, och ilskan riktades mot andra kristna.
– Jag satte som en stor bur över min tro och bestämde mig för att inte prata med någon om det som varit. Jag ville försöka bli en annan.
En av Hannahs kristna klasskompisar frågade om inte Hannah ville hänga med till kyrkans ungdomssamling och efter många nej valde hon till sist att hänga med. Det var roligare än hon trodde och något började växa inom Hannah. När sommaren kom och hon fick frågan om att hänga med till Nyhemsveckan i juni hakade hon på. Där kom en predikan att bli livsavgörande för Hannah.
– Jag kom ihåg att han som predikade sa: “Till alla er som blivit illa behandlade i kyrkan vill jag verkligen säga förlåt. Känner du dig som ett ruttet äpple vill jag bara säga att Jesus älskar dig och han vill ha med dig att göra.”
[ Kristna väntas vallfärda till sommarkonferenser efter pandemin ]
Där och då var det något som landade i Hannahs hjärta. Såren från tonårstiden kunde börja läka. Hon hade verkligen känt sig rutten jämfört med andra kristna, och hon hade gjort saker som hon ångrade – men Jesus ville tydligen ha henne precis som hon var!
– Han älskar mig ofantligt mycket! Om det är sant så är ju Jesus god! Jag måste börja tro igen, så kände jag.
Hannah skrattar åt det tre år gamla minnet som kom att leda till en ny riktning för hennes liv.
– Det var bara en formulering, men jag blev så lycklig på insidan! Det var verkligen så sjukt. Predikanten öppnade upp något som jag hade gömt undan så länge.
I dag vill Hannah hjälpa personer som blivit sårade att hitta tillbaka till sin tro. Att visa att Gud älskar dem, precis som de är, och att kristen tro inte handlar om en massa regler.
Vad hade du behövt för att kunna bevara din tro genom tonårstiden tror du?
– Jag tror att det hade varit bra med ungdomsledare som pratade om att det kan vara svårt att vara kristen i skolan, och berätta om hur det var för dem. Det hade också varit bra med mindre samtalsgrupper där man delar det som kan vara jobbigt i livet. Men jag hade också önskat att jag blivit bemött för den jag är – Gud älskar oss verkligen så mycket.
Läs fler texter ur serien “Livet vände på konferensen”
Peter Lewin: Utan Nyhem hade jag nog inte varit pastor i dag
Sarah Grenholm: Efter bönen på Lappis försvann min migrän
De fann kärleken på konferensen
---
Fakta: Hannah Antblad
- 21 år, bor i Rickarum, Skåne.
- Anställd i Equmeniakyrkan Nävlinge Rickarum som församlingsinspiratör.
- Funderar på att i framtiden studera till sjuksköterska.
---
