Hur möter man bäst barn med särskilda behov? Charlotte Hopstadius är barn- och ungdomspsykiater och själv mamma till ett barn med npf-diagnos.
I senaste avsnittet av Dagens relationspodd “Föräldrapeppen” ger hon handfasta råd – både till kyrkor, vänner och den närmaste familjen.
Hundratusentals svenskar har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning såsom adhd, add eller Tourettes syndrom. Men det kan vara svårt att veta hur man ska möta barn med särskilda behov och diagnoser. I senaste episoden av podden Föräldrapeppen talar Jeanette och Gabriel Ingemarson om just detta med Charlotte Hopstadius, specialistläkare inom barn- och ungdomspsykiatrin.
– Jag jobbar en hel del med familjer och barn med autism- och adhd-diagnos. För mig blev det också en personlig del i våra liv eftersom vi också har brottats med de här frågorna kring ett av våra barn.
– Det var en stor process att inse att vårt barn behöver extra stöd och på många sätt en sorgeprocess att inse att det här inte kommer att vara livet på en räkmacka varken för vårt barn eller för oss som familj, berättar hon i podden.
Charlotte Hopstadius konstaterar att man som föräldrar till barn med särskilda behov behöver mycket stöd både från vänner, släkt, vård och skola och hon beskriver att hennes eget möte med vården och den förståelsen hon och hennes man fick uppleva blev en vändpunkt för familjen.
– Att få bli sedd som förälder i den situationen vi befann oss i var något läkande, vilket också gjorde att vi kände oss trygga.
– Vid den här tiden hade jag inga egna tankar på att jobba inom barn- och ungdomspsykiatrin, men när det blev så insåg jag att mina personliga erfarenheter kom väl till pass just där.
Vad kan man göra för att stötta familjen om ett barn i ens bekantskapskrets får en npf-diagnos?
– Vi människor har ofta starka åsikter om hur man borde uppfostra barn. Självklart kan föräldrar hamna i fel mönster som förstärker ett negativt beteende hos barnet, men jag tror att det bästa man kan göra för att stötta är att lyssna, fråga om hur man bäst bemöter barnet i olika situationer samt att försöka vara brobyggare. Att de här barnen får känna sig inkluderade i några andra familjers gemenskap är jätteviktigt och jag brukar uppmuntra föräldrar att försöka hitta familjer där barnen kan connecta på ett fint sätt.
[ Hör hela poddavsnittet med Charlotte Hopstadius här ]
Vad kan kyrkan göra?
– Jag tänker även här att det är så viktigt för de här barnen och familjerna att bli sedda av någon, att de få känna sig uppskattade. Där kan kyrkan spela en jätteviktig roll i att välkomna även barn och ungdomar som inte helt följer mallen och bemöta dem med lite extra värme. I vår familj tänker jag särskilt på ett par personer i kyrkan som alltid ser styrkorna och det fina som vårt barn bidrar med. Att få höra sådant kan betyda otroligt mycket om man annars ofta får höra om allt som inte fungerar.
Om man ändå behöver påtala något som inte fungerar menar Charlotte Hopstadius att det ofta är mest effektivt att lyfta problemet från ett mer lösningsorienterat håll.
– Från kyrkans håll kan man exempelvis beskriva hur samlingarna ser ut och fråga föräldrarna vad de tror att man kan göra för att det ska bli så bra som möjligt för deras barn. Det kan vara en utmaning gällande dialogen med vissa föräldrar som går väldigt mycket i försvar, men det kan ofta undvikas om man pratar mer förebyggande.
Vad ska man tänka på som förälder till ett barn med diagnos i kontakten med kyrkan?
– Många gånger är det viktigt att vara tydlig med hur det är. Berätta för barn- och ungdomsledarna att ditt barn har det här sättet att fungera och ge exempel på att om man gör så här så brukar det bli bättre. Exempelvis att barnen kanske behöver gå ut och ta ett break ibland eller att det ofta är bättre att barnet får tid att lugna ner sig om det blivit upprört eller argt eller något negativt har hänt, innan man tillsammans samtalar om situationen.
[ "Vår son har en relation med Gud som vi inte kan förstå" ]
Inför sommarens läger betonar Charlotte Hopstadius att man som kyrka och arrangör inte kan anpassa allt efter de barn och ungdomar som har särskilda behov. Det handlar snarare om att ha med sig en medvetenhet och en beredskap kring vilka aktiviteter som passar olika barn och hur anpassningar kan göras så att det finns något för alla.
– Jag tycker inte att man ska göra om en hel verksamhet så att det passar tre barn, men blir jättetråkig för de övriga 60 barnen. Men man kan i stället vara medveten om hur saker kan upplevas. Ibland kan det vara lite svårt med högt ljud och ljus på kvällssamlingar, kanske kan man göra en av kvällarna på ett lite annat sätt. Sedan är det inte automatiskt så att det blir tokigt i de här miljöerna för barn med exempelvis autism- eller adhd-diagnos, men det kan vara viktigt att ha med sig en medvetenhet, säger hon.
[ Pappan la upp video om sonens autism för att minska fördomar ]
---
Fakta: Vanliga utmaningar för barn med NPF-diagnoser:
- Reglering av uppmärksamhet.
- Impulskontroll och aktivitetsnivå.
- Samspelet med andra människor.
- Inlärning och minne.
- Att uttrycka sig i tal och skrift.
- Motoriken.
- Källa: Riksförbundet Attention
---
