Nuri Kino är aktivisten och journalisten som inte är rädd för att vara på plats där det är krig. Han ser sig själv som den som springer in i elden, men vissa möten med krigets offer kan kännas övermäktiga. Värst är mötet med de våldtagna barnen. Då är det tron på Gud som får honom att klara det.
Det finns människor som verkar likgiltiga inför det mesta. Sedan finns det de som verkar brinna i vartenda hörn. Sådana som Nuri Kino. När han kommer in på Dagen en helt vanlig måndag sveper han med sig en känsla av att vi alla borde resa oss upp och rädda världen. Nu.
Just för tillfället är Nuri Kino hemma i Sverige. Den största delen av våren har han tillbringat i flyktingläger i Polen, på gränsen till Ukraina. Ett av hans senaste inlägg i sociala medier är en bild på en ukrainsk mamma och hennes barn. Både mamman och barnet har förlorat sina ben. Kanske är det den typen av möten som gör honom lite ovillig att ställa upp på en vanlig intervju. När vi på Dagen hör av oss, vill Nuri Kino veta hur det här samtalet kommer att hjälpa människorna i Ukraina. Efter en lång övertalningskampanj är vi ändå överens om att det existentiella samtalet i sig är viktigt.
– Förlåt att jag var så vrång, säger han när han slagit sig ned i fåtöljen i Dagens lilla studio.
– Jag har dåliga erfarenheter från Polen. Influencers som kommer dit och bara visar upp vad de gör under någon dag eller så. I mitt team har vi varit på plats sedan den 2 mars och varit mycket restriktiva med intervjuer. Men vem vet vem som läser det här? Det kanske är någon som har massor av sängar eller sjukvårdsmaterial som vill vara med och hjälpa oss?
Nuri Kino är både journalist och aktivist. Något som han ibland fått klagomål på:
– Gamla kollegor på Sveriges radio och SVT brukar säga att jag måste välja. Att jag inte kan vara båda. Men jag vill använda alla mina verktyg för att hjälpa människor, säger han.
Som journalist har han arbetat för Sveriges radio och många av de större dagstidningarna både här och i andra länder. Hans publiceringar har nästan alltid handlat om att lyfta de svaga och påvisa missförhållanden. Han har till exempel skildrat många av de grymheter som IS utsatte kristna och andra grupper för. Som aktivist grundade han år 2014 organisationen “A demand for action”, Adfa, som framför allt haft som fokus att uppmärksamma våldet mot urbefolkningar i Irak och Syrien. Organisationen hjälper också barn som lider i spåren av IS folkmord, i Armenien och Libanon.
Mellanöstern har en särskild plats i Nuri Kinos hjärta. Samtidigt verkar det som att vilket stort problem som helst, som just nu drabbar människor, kan bli hans problem. Under pandemin startade han sajten “Tellcorona” för att sprida covid-information på alla språk. Nu har han alltså engagerat sig för dem som flyr Putins bomber.
– När kriget bröt ut i vintras och flyktingarna började strömma ut ur Ukraina visste vi att vår organisation redan var mobiliserad nog för att samla ihop varma vinterkläder och annat som behövdes. Vi ville göra något.
57-åringen som sitter mitt emot oss verkar ha energi och mental styrka utöver det vanliga.
Däremot börjar Nuri Kinos kropp ta stryk av det hårda liv han lever. En av anledningarna till att han är hemma i Sverige just nu är ett skadat knä. Förhoppningen är att han ska få träffa en läkare inom de närmaste dagarna.
– Jag vill vara en person som springer in i elden. Nu är jag gammal och krasslig och har ont, men jag springer ändå och då går kroppen sönder, säger han.
Vad är det som driver dig?
– Vem vet, det kanske faktiskt är så enkelt att det är Gud, säger Nuri Kino, och leder oss rakt på frågorna om Gud och tro.
Nuri Kino växte upp i en assyrisk/syriansk familj i Södertälje och fick den kristna tron med sig från barnsben. Han har alltid tyckt om att gå i mässan, men för Nuri Kino är tro inget som i första hand ska märkas i antalet kyrkobesök. Snarare är det viljan att hjälpa sina medmänniskor som räknas:
– För mig är tro handling. En del kristna pratar gärna om hur mycket de läser Bibeln. Sådant är helt ointressant för mig. Jag kan inte förstå hur man kan vara en from kristen utan att gå ut och visa det genom att göra.
Hur har du det med Gud i dag?
– Det var en konstig fråga. För mig går det inte så mycket upp och ned. Jag känner alltid en slags närvaro. Jag tror att vi alla har både den onda och den goda kraften i oss. Det är en strid vi måste hantera. Min tro är självklart präglad av min syrisk-ortodoxa uppfostran.
Sedan börjar Nuri Kino prata om flyktingläger i Polen igen. Han beskriver hur han och en kollega från organisationen Adfa åkte ned i början av mars, tillsammans med ett svenskt bussbolag som också ville engagera sig. Tanken var att resa dit med förnödenheter och sedan bilda sig en uppfattning om vad de kunde göra. Väl på plats var kaoset så stort, och behoven så många att Adfa blev kvar:
Han visar med hela kroppen hur han under de första dagarna stod i ett av lägren och ropade och viftade:
– Okej, vinterkläder där, bröstmjölksersättning där. Och så lägger vi skorna i storleksordning.
Nuri Kino har haft stor nytta av erfarenheter från de krig och flyktingstråk i Mellanöstern som han besökt och skildrat tidigare. Samtidigt har vissa saker varit annorlunda den här gången.
– Närheten till ett vanligt europeiskt köpcenter, man är i ett krig, och sedan åker man två timmar bort och går på McDonalds. Det blir en slags krock i hjärnan. Inte för att det här kriget är värre än det i till exempel Syrien, men den visuella likheten gör att man förstår att det kunde ha varit Stockholm.
[ Pingströrelsens vapenvägrare tänkte annorlunda om kriget i Israel ]
Något som tyvärr har varit precis som i andra krig Nuri Kino mött är ondskan och grymheten människor utsätts för.
– Det värsta är att träffa barn som har blivit våldtagna. Tyvärr har barn utsatts för denna ofattbara grymhet även i det här kriget.
Ett tungt allvar sänker sig över vårt samtal och vi undrar om krigets grymheter någonsin får Nuri Kino att tvivla på att det finns en god Gud.
– Nej, för mig är det tvärtom. Man måste ha en tro för att kunna hantera andras trauman. Sedan ser jag så ofta hur Gud verkar finnas med när vi engagerar oss. Rätt människor som behövs för en specifik uppgift i det ideella arbetet dyker upp och pusselbitar faller på plats. Jag tror inte på slumpen.
Även om Nuri Kino håller fast vid sin tro medger han att det händer att han blir trött. Då kan han stänga in sig på ett hotellrum för en liten bönestund:
– Jag kanske gnäller lite och tycker synd om mina kollegor och mig själv. Gråter lite. Men då hör jag en röst som säger: “Håll tyst och fortsätt göra det du ska!” Gud kanske inte uttrycker sig exakt så, det där var nog Guds röst genom min mun, säger Nuri Kino och skrattar.
[ "Av kärlek till den utsatte behöver jag vara beredd att döda en medmänniska" ]
---
Fakta: Nuri Kino
- Ålder: 57 år
- Yrke: Aktivist, och journalist. Driver bland annat organisationen A demand for action.
- Gör just nu: Tillsammans med ett svenskt bussbolag och sin organisation har Nuri Kino kört ned hjälpsändningar till ukrainska gränsen, samt även hjälpt många flyktingar till Sverige.
Fakta: Hör mer i podden
- Om vad som händer när Nuri Kino åker tåg
- Om Nuri Kinos längtan efter en lyft och en tandläkare
- Om hur du kan hjälpa 650 föräldralösa barn
---
