När hundratals människor deltog i promenadloppis i Älvsjö på söndag förmiddag, passade kyrkan söder om Stockholm på att synas.
– Mycket kan hända om vi bara flyttar ut några meter utanför kyrkan, säger Ulf Bergsviker, pastor.
En solig söndag klockan 11, då många Älvsjöbor rörde sig ute på gatorna för att delta i promenadloppisen, ville Älvsjökyrkan prova något nytt. I stället för att stänga kyrkporten när gudstjänsten började, gjorde man precis tvärtom.
– Det var en i församlingen som kom med idén, att vi borde delta på något sätt, trots att det ju var gudstjänsttid, säger Margareta Smedberg Andersson, ordförande i församlingen, som tillhör Equmeniakyrkan.
Sagt och gjort. Inför söndagens stora promenadloppis, som lockar hundratals människor, ordnade man fram loppisbord, fika och lotteri. Parallellt med gudstjänsten stod sedan en grupp från församlingen utanför kyrkan och mötte de förbipasserande.
– Vi bjöd in folk att komma in till kyrkan också och några kikade in. En person berättade att han bott i området länge, men att han aldrig varit in i kyrkan tidigare, säger Margareta.
– Detta var ett sätt för oss att visa att tröskeln är låg, att det bara är att kliva in. Vi vill visa att vi som kyrka finns här, för alla.
Margareta menar att eventet gav en positiv eftersmak och att fler liknande initiativ säkert kommer genomföras framöver.
Ulf Bergsviker, pastor i Älvsjökyrkan, var den som predikade denna söndag och han ser gärna fler liknande initiativ. Han har funderat en hel del på hur kyrkan kan bli mer synlig bland vanliga människor i samhället.
– Man kan fråga sig “Hur kristet är en loppis egentligen?” men att komma utanför kyrkans väggar gör en skillnad. Både för dem vi möter och för församlingens medlemmar, menar Ulf Bergsviker.
– Som kristna församlingar kan vi ha ett krampaktigt krav på att vi ska vara öppna och välkomnande, men vi prövar det ändå inte riktigt. Att kliva ut och möta människorna där de är – det är så enkelt och ändå så förvandlande.
Ulf Bergsviker minns när han som ung doktorand mötte Carl-Erik Sahlberg, som då var direktor för S:ta Clara kyrka i Stockholm, och frågade honom vad de hade för strategi och teologi för att lyckas med att dra så många till kyrkan som de gjorde.
– Hans svar var kort och gott “Vi gick ut”, minns Ulf Bergsviker.
– Det tar tid att ändra vanor, men jag tror på att göra det vi redan gör, men att göra det mer synligt.
