För precis ett år sedan skrev Dagen om Anna och Simon Bergquist och om deras lättnad över att äntligen få gifta sig. Nu har de varit gifta i ett år och har tagit ännu ett steg i livet tillsammans: en gemensam bostad.
Eftersom både Anna, 37, och Simon, 36, har Downs syndrom tillhörde de under pandemin riskgrupp och kunde först inte ha bröllop. Men för ett år sedan blev drömmen verklighet. Den 15 maj 2021 stod de längst fram i pingstkyrkan i Östersund och lovade varandra evig trohet, inför sina nära och kära. De som inte kunde vara på plats på grund av pågående restriktioner följde vigselgudstjänsten via Youtube där den livestreamades.
Sedan dess har det hänt en hel del. Dagen når Anna Bergquist under lunchrasten på hennes jobb på Skatteverket, där hon utför lite olika uppgifter, kokar kaffe och städar en del.
– Det känns bra, jag är nöjd, och jag är så stolt över min man, säger Anna när vi börjar prata om hur det är att vara gift.
Hon berättar att de efter bröllopet reste till Åre tillsammans för en smekmånad som varade i två dygn. Där bodde de på lyxiga Copperhill – ett design- och spahotell med utsikt över den jämtländska fjällvärlden.
– Vi lekte kurragömma där, berättar Anna och skrattar.
– Och badade i deras spa, tillägger hon.
De tycker om att ha det mysigt och romantiskt tillsammans, de nygifta makarna.
Simons storasyster Ulrica berättar hur de tillsammans skapat goda vanor, som att äta frukost på sängen tillsammans om morgnarna, och att de gärna tar promenader tillsammans, hand i hand. Anna bekräftar detta och berättar hur roligt det var när de nyligen gungade tillsammans, även detta hand i hand.
Vi brukar också se film tillsammans, kärleksfilmer, sådana grejer.
Om söndagarna använder de färdtjänst för att ta sig till pingstkyrkan där de har sin församlingstillhörighet. Varje månad bjuder församlingen in till tacokväll och där är Anna och Simon givna gäster.
Första tiden som gifta bodde Anna och Simon på olika stödboenden, men deras förhoppning var att snart få en gemensam lägenhet, vilket de stod i kö till.
I februari i år kom chansen till gemensamt boende och de flyttade in tillsammans på ett LSS-boende i Östersund. De trivs mycket bra, både med lägenheten och med personalen som finns till hands. Med hjälp av personalen turas Anna och Simon om att handla, laga mat och städa
Men allt har inte varit rosenskimrande under det första året som gifta. Kort efter bröllopet fick Simons mamma diagnosen cancer och i november förra året dog hon i sviterna av sjukdomen.
– Det var min svärmor som dog, hon som brukade läsa kärleksboken för oss när hon levde. Det var jobbigt, konstaterar Anna.
Ulrica, Simons storasyster, menar att det varit en tuff tid efter att Margit blev sjuk och senare dog.
– Det har varit och är jättejobbigt för Simon, men jag tycker att det verkar lättare nu sedan han flyttade ihop med Anna, säger Ulrica.
Och om Anna är ett stort stöd för Simon så tycks han vara det för henne i minst lika stor utsträckning.
– Jag vill säga att min man är så himla söt och snäll – snygga kärleken är han! Sedan hjälpte han mig att borsta tänderna i går kväll. Det var första gången, säger Anna och bjuder på ett av sina smittande skratt.
När vi hördes senast så sjöng du och Simon en duett tillsammans, från filmen Aladdin. Brukar ni sjunga tillsammans?
– Ja, det gör vi. Jag sjöng “Du är min man” av Helen Sjöholm för Simon på bröllopet och den ska jag sjunga för honom igen. Annars är sångerna från Skönheten och odjuret mina favoriter.
– Vi brukar också se film tillsammans, kärleksfilmer, sådana grejer.
På själva bröllopsdagen, “bomullsbröllop” som det kallas efter ett år, blir det firande förstås. Då går Simon och Anna ut och äter på en grekisk restaurang. Grillspett är en favorit hos båda.
Brudklänningen, som Annas faster sydde åt henne inför den stora dagen, har hon kvar (”Den är så vacker!”), liksom slöjan, och den numera torkade brudbuketten. I samband med bröllopsdagen blir det säkert även en stund av tittande på bilder och film från vigseln och festen, gissar Anna.
Även om Anna lovar att det går bra att låta sig intervjuas en stor del av sin lunchrast känns det bäst att avrunda så att det finns tid för henne att äta också.
Till sist, vad är det bästa med att vara gift med Simon?
– Haha, oj! Jag tycker det går bra mellan oss, det fungerar så bra, det gör det. Vi tycker om att umgås med varandra.
[ Efter ett års väntan fick Anna och Simon äntligen gifta sig ]
---
Fakta: Anna och Simon Berquist
- Gifte sig den 15 maj 2021 i pingstkyrkan i Östersund. Pastor Sebastian Tarkiainen förrättade vigseln.
- Anna hette tidigare Josefsson och är 37 år. Simon är 36 år.
- Paret bor i en gemensam lägenhet på LSS-boende i Östersund.
---
