Inom Vit maktrörelsen var Tomas ”Bisson” Ek länge ett välkänt namn. Under mer än ett decennium turnerade han med sitt band på Europas största musikscener inom genren. I dag beskriver människor i hans närhet hur han blivit en helt annan person, tack vare mötet med Jesus.
Det var i mars förra året som Tomas Ek hade en avgörande gudsupplevelse som förändrade riktningen i hans liv. I dag kan han se att Gud funnits vid hans sida betydligt längre än så, men det var där, under en pågående missbruksbehandling, som han tog ett livsavgörande beslut.
– Det började med att jag blev oense med behandlingsterapeuten. Han skulle förklara ett av stegen i tolvstegsprogrammet och sa åt mig att inte rikta min bön och mitt tack mot någon gud, utan snarare in mot mig själv. Jag blev arg, för jag kände att jag ville att det skulle vara Gud som jag vände mig mot – annars var det inte lönt att be, säger Tomas Ek.
När han gick och lade sig den kvällen tänkte han tillbaka på vad som fört honom till denna plats. Han hade kommit till vägs ände i sitt destruktiva liv, där han försummat sina fem barn, svikit flera kvinnor och hamnat djupt ner i missbruk av droger och alkohol. Dessutom hade livet inom skinheadsvärlden gjort att vardagen präglades av våld och en förvrängd människosyn. Han hade inte bara gjort sin familj illa, han hade också varit inblandad i misshandel och hot av flera personer, på grund av deras hudfärg och bakgrund.
Nu låg han i sin säng på behandlingshemmet och valde att helt strunta i terapeutens råd om att vända sig inåt. I stället följde han en inre maning om att rikta sig mot det hopp han hade. Han bad en bön: “Finns du Gud, så visa mig ett tecken. Jag kommer att dö om jag går tillbaka till mitt gamla liv “.
– Då var det som att någon lyfte upp mig från sängen, som att någon hade greppat under min kropp och bar mig. I själva verket låg jag kvar, men det var så det kändes. När jag efteråt skulle berätta om min upplevelse för vännerna på behandlingshemmet undrade de om jag hade börjat knarka igen. Men jag hade i stället fått ett inre lugn.
[ Betz gick från gangster till en Guds soldat ]
Tomas ler ett stort, varmt leende över muggen med kaffe. Vi sitter vid hans flickvän Malin Strömbergs köksbord i en liten lägenhet i Söderhamn. På bordet har hon ställt fram färska wienerbröd åt mig och fotografen som vi fikar medan Tomas delar berättelsen om hur ljuset kom in i hans djupa mörker.
– Jag har velat lämna det gamla livet i många år, men var rädd för vad som skulle kunde hända. I dag känner jag ingen rädsla. Jag har dessutom hört rykten om att de inom rörelsen inte vill veta av mig eftersom de tror att jag blivit knäpp nu när jag är kristen, säger 48-åringen och skrattar.
– Jag skulle vilja fortsätta skriva och spela musik som jag gjort under många år, men nu med ett nytt perspektiv på mitt gamla liv.
På Tomas armar och huvud finns flera tatueringar. De nazistsymboler han tidigare hade ingraverade på sitt skinn valde han att täcka över för ungefär ett halvår sedan. SVT Nyheter gjorde ett reportage från tatuerarstudion. “Det är en annan Tomas nu. Den gamla Tomas finns inte längre”, säger Tomas exfru, i inslaget.
– I hela mitt liv har jag spridit hat, och jag har fått hat. Men nu vill jag sprida den villkorslösa kärleken, konstaterar Tomas.
– Jag kan ha enorm ångest när jag tänker på dem jag gjort illa på olika sätt och har fått jobba mycket med det under min behandling, säger han och syftar på tiden han tillbringade på behandlingshemmet Korpberget i Ångermanland.
Men hur började ens Tomas resa in i Vit maktrörelsen? Han växte upp med föräldrar som båda missbrukade alkohol till viss del. När det kom en ny kille till Tomas skola imponerades Tomas över den punkiga stilen och anammade den fullt ut. Han älskade att både spela och lyssna till den rebelliska musiken som punken erbjöd och upplevde hur han hittade hem i rörelsen. Ju äldre han blev desto mer alkohol och slagsmål blev det. Tomas och de andra anhängarna började få ett rykte om sig i Söderhamn och i Bollnäs.
[ Nazister dök upp i kyrkan under Almedalen ]
Han tillhörde nu ett band som spelade på olika små orter och genom musiken mötte han skinheads. När 1980-tal övergick i 1990-tal hade Tomas tuppkam bytts ut mot bomberjacka och rakad skalle.
– Skinheads var rebelliska – hela och rena, men hårda. Jag kände mig som del av något större när jag blev en av dem. För mig var det inget politiskt till att börja med, men sedan började Sverigepartiet använda oss på sina demonstrationer, genom att muta oss med öl. Vi provocerade och hetsade mot vår omgivning, fick påhopp av invandrare och gav igen ordentligt. Där började hatet växa, förklarar Tomas.
Våldet eskalerade, provokationerna likaså. Tomas och de andra kunde gå gatan fram och skandera “Sieg heil”, för att få i gång en reaktion. Sedan kunde de skylla på att det var de andra som hoppade på dem och inte tvärtom.
– Man sitter i en klunga, hetsar varandra med musiken och alkoholen, får hatet att växa mot de andra. I rörelsen finns ingen riktig vänskap, det handlade bara om åsikter.
Parallellt fick Tomas en karriär som låtskrivare och sångare i flera olika band. Med bandet “Steelcapped Strength” fick han skivkontrakt och åkte från början av 1990-talet på turné över stora delar av Europa. Musikkarriären skulle komma att pågå många år framöver.
– Klart man blev högmodig när det kunde stå 2 500 personer i publiken och skrika ens namn! Vi ville leka rockstjärnor, vi söp och härjade. De sista tio åren blev spelningarna bara kaos – folk “bettade” om vi skulle klara hela spelningen eller inte, minns Tomas.
Missbruket eskalerade, liksom våldet. Tomas tänker på ett tillfälle vid julen 2020, där en så kallad “vän” inom rörelsen plötsligt grabbar tag i en tung spritflaska och drämmer in den i tinningen på Tomas. Stämningen av hat var ofta så uppiskad, och när den blandades med stora mängder alkohol, och tabletter, kunde det gå riktigt illa.
– Jag minns att det var tonårsbarn i den lägenheten då, och det var blod överallt. Efter det började jag inse att det måste få ett slut, det gick inte längre. Jag levde som en zombie – fick träffa mina barn två timmar på julafton, annars låg jag på soffan hemma hos en kompis och drack. Jag hade förlorat allt på grund av det liv jag levt.
Det enda som skilde oss åt var en färgton på huden! Där vaknade jag till liv och jag förstod att jag måste ta mig ur det här innan allt går åt pipan.
Det var vid ett konkret tillfälle som Tomas verkligen började tvivla på sitt sätt att dela in människor med eller utan värde. Han skulle köpa en begagnad högtalare och blev chockad när säljaren visade sig vara mörkhyad. Tomas blev tvungen att köra några varv med bilen innan han kunde kliva ut.
– Jag tänkte “nu får jag spela teater och försöka vara snäll”, men vi stod länge och snackade och innan jag gick därifrån kramade han om mig. I bilen bröt jag ihop. “Vad är det jag hållit på med?”. Det enda som skilde oss åt var en färgton på huden! Där vaknade jag till liv och jag förstod att jag måste ta mig ur det här innan allt går åt pipan.
[ Flavias gudsmöte öppnade för väckelsen i Kartellen ]
En del i tolvstegsprogrammet som Tomas genomgått handlar om gottgörelse; att på olika sätt ta ansvar för de felaktiga handlingar man gjort och be om förlåtelse.
Hur har du gjort för att be om förlåtelse till dem som du skadat och sårat på olika sätt?
– Jag har ringt, skrivit brev och tagit kontakt med dem som jag vet att jag gjort illa. Jag vill vara tydlig med att jag vet att jag gjort fel och sårat människor. Jag brukar fråga om det är något jag kan göra för den personen, och då svarar de flesta att jag bara ska fortsätta på banan jag slagit in på. En kvinna som jag kontaktade skällde på mig i två timmar, sådant får jag ta.
Och Tomas har en del att be om förlåtelse för, när våld och konflikter har hört till vardagen under så många års tid. Han har varit inblandad i hets mot folkgrupp, fotbollsvåld, misshandel och andra typer av kriminella handlingar. Men det han ångrar allra mest är det faktum att hans fem barn farit illa på grund av honom. Särskilt de två äldsta döttrarna, i dag i övre 20-årsåldern, har fått utstå lidande på grund av sin pappas missbruk och det faktum att han blev ett välkänt namn inom Vit maktmusiken.
– De är helt paffa att jag blivit kristen och nykterist, de har ju följt min resa. Jag är otroligt tacksam att vi har fin kontakt i dag, säger Tomas och slår ut med armarna som han annars låter vila på bordsskivan.
– Jag fortsätter jobba på att de tre yngsta barnen ska känna sig helt trygga med mig, det får ta den tid det tar. Det viktiga är att de mår bra.
Malin, Tomas flickvän sedan en tid, föreslår plötsligt att Tomas ska läsa upp texten på en ny låt som han skrivit, som handlar om hur han ser på sitt gamla liv. På önskemål från mig och fotografen plockar Tomas fram gitarren och bjuder på en duett tillsammans med Malin, som får det att tåras i ögonen på oss som lyssnar.
“Du är inte längre du, jag är inte längre jag. När vi vänt oss bort från Gud, vi simmar djupt i hatets hav.”
Malin skrattar och tittar ömt på Tomas när sången klingat ut. Att just de två funnit varandra ser de också som ett bönesvar. Kanske kommer de spela och sjunga på någon kristen sommarkonferens eller liknande framöver, vem vet?
Annars är det gottgörelsens tid som ligger framför Tomas nu, menar han. Just nu känner han stor tacksamhet över att ha fått heltidsjobb som undersköterska på ett äldreboende i Söderhamn – längre fram hoppas han utbilda sig till behandlingsterapeut för att hjälpa människor precis som han själv fått hjälp att ta sig ur destruktiviteten. Att han träffat Malin är han också oerhört tacksam över – en trygg, varm person att få dela det fortsatta livet med. Det är ömsesidigt, menar Malin.
– Jag har önskat att få träffa en riktig man, ingen som är för ung. Tomas är den snällaste, finaste som finns. Vi kan dela både det svåra och allt annat med varandra, säger Malin, 34 år.
– Det kanske låter patetiskt, men det jag längtat efter är typ att få sitta och spela Bingolotto och äta godis en fredagskväll med den man älskar, säger Tomas och tittar mot Malin, som lägger armen om honom.
– Men hela mitt liv kommer handla om gottgörelse nu. Så tänker jag nu, när jag har Gud i mitt liv. Människor kan fortsätta döma mig hur mycket de vill, men Gud gör inte det. Det är helt fantastiskt.
---
Fakta: Tomas Ek
- 48 år, bor i Söderhamn.
- Låtskrivare och undersköterska på äldreboende.
- Flickvännen Malin och fem barn sedan tidigare förhållanden. Ett barnbarn.
---
