Bibelskola och församlingsgemenskap. Ideellt engagemang och ledaransvar. Det borde vara förknippat med positiva känslor, men är det inte för Jenny Olofsson, tidigare medlem i Stockholm Karisma center.
– Min man och mina barn är i dag med i en pingstförsamling, men för mig påminner det för mycket om det jag gått igenom, säger hon.
Kan man förstå hur djupt sår från andliga övergrepp kan sätta sig, om man själv inte utsatts för det? Jenny Olofsson, som gick med i församlingen Stockholm Karisma center som 19-åring, och var med fram till dess upplösning, tror inte det. Många av hennes gränser överträddes under åren i församlingen. Hon berättar att hon fick profetior uttalade över sig vid olika tillfällen, om hennes särskilda renhet, och om att djävulen skulle “förfölja henne med pojkar”. Detta var när hon var på väg att gifta sig med sin nuvarande man, och hon fick höra från en av pastorerna att relationen inte skulle hålla länge.
– Min tro byggde allt mer på rädsla. Det var till slut därför jag bad och läste Bibeln, av rädsla för att inte råka illa ut, säger Jenny Olofsson till Dagen.
– Jag har gått tillbaka till mina anteckningar från bibelskolan och kan se att mycket handlade om straff, om man exempelvis pratade illa om pastorerna. Undervisningen kunde handla om att det fanns demoner överallt, även i leksaker och om att man måste be, annars skulle något hemsk kunna hända.
[ Andreas Nielsen: Efter Karismakonkursen var förtroendet för mig förbrukat ]
I dag konstaterar hon att det var en osund teologi som lärdes ut, men det har tagit lång tid för henne att dra den slutsatsen. Det var egentligen först när hon stötte på en tidigare vän från församlingen, som satte ord på vad det var de faktiskt hade varit med om.
– Han skämtade om att vi varit med i en sekt. Jag hajade till över ordet, men insåg samtidigt att den här tiden faktiskt är något jag behövde bearbeta. Då kunde jag börja prata om det med andra som hade liknande erfarenheter. Det var väldigt skönt och läkande.
Under många år har Jenny bearbetat det hon utsattes för. Hon berättar också att något av det svåraste var att konstatera att hon även själv som ideell ledare var med och bidrog till ett system där människor kom till skada. Exempelvis hände det att hon förde vidare vilka medlemmar som varit kritiska mot ledningen i kyrkan.
Trots allt som hänt har Jenny Olofsson fortfarande kvar sin gudstro. Under ett antal år var hela familjen med i en pingstförsamling i Stockholm, men för bara två år sedan valde Jenny att lämna. I dag går hon till Svenska kyrkan.
[ Starka reaktioner efter podd om Karisma center ]
– Det var för mycket som påminde om det sammanhang jag var med i. Jag kunde få hjärtklappning och ångest av för intensiv lovsång, eller när profetior uttalades, eller vid förbön.
Jenny har genom åren saknat ett större ansvarstagande från de ledande pastorerna i Karisma, men också från pingströrelsen i stort. Däremot har hon blivit lyssnad på och tagen på allvar av flera enskilda pastorer.
– Jag har kunnat ha en bra dialog med ett par pingstpastorer som följt min resa och bekräftat min smärta. “Vi har inga ord” har de sagt. Inget om att de flesta mår bra eller något sådant. Deras respons var läkande för mig. Jag hoppas fler får uppleva ett sådant bemötande.
