Om några år kommer fler församlingar att verka i mångreligiösa och mångkulturella områden. Vad innebär det för kyrkan? I nätverket “Framtiden bor hos oss” har man pratat om dessa frågor i 20 år. Nu har deras verklighet blivit film.
I Fosie kyrka i Malmö har man köpt in ett stort cirkustält. Idén kom från prästen Mikael Göth, som under pandemin försökte finna nya sätt att samla människor. Han hittade ett begagnat tält på Blocket och tog det till parken utanför kyrkan.
Tältet visade sig vara 250 kvadratmeter stort, och närmast omöjligt att resa.
“Det blev kasst, helt värdelöst och jag var rätt ensam i det här. Alla gav upp. Men så hade jag Zaid som satt i sin rullstol här i parken och såg mig släpa tältet. Han sa: ‘Brother, Inshallah’. Och jag svarade: Vi säger inte ‘Inshallah’ i Svenska kyrkan, men vi säger ‘Blott en dag’. Zaid gav mig tro på att jag ändå kanske skulle lyckas en dag. Trots alla svårigheter han själv har gått igenom, har han en inre styrka och en glädje som inspirerar”, säger Mikael Göth.
[ Webb-tv: Svenska kyrkan och framtiden ]
Den här scenen finns med i dokumentärserien “Framtiden bor hos oss”, gjord av filmaren Tobias Olingdahl som följt sju kyrkor som ingår i nätverket med samma namn. De delar erfarenheten av att verka i församlingar i Svenska kyrkan i mångreligiösa och mångkulturella stadsdelar.
– Ett kriterium för att få vara med i nätverket är att mindre än 50 procent av människorna i kyrkans upptagningsområde är medlemmar i Svenska kyrkan. Det betyder att kyrkan är i minoritet och får kämpa för sin överlevnad. Vi är liksom inte “den gamla statskyrkan” som har makt, vilket gör oss ödmjuka, berättar Tobias Olingdahl.
Hur märks det i praktiken?
– Min magkänsla är att det här är församlingar som inte är rädda för att misslyckas. Cirkustältet i Malmö är ett bra exempel; “Vi testar, vi köper ett cirkustält, men vi har ingen aning om hur vi ska resa det”. Man vågar ha visioner!
– Att verka i mångreligiösa och mångkulturella miljöer gör också att vi kommunicerar mer med frågetecken än med utropstecken – vi är mer lyhörda för omgivningen, säger Tobias Olingdahl.
Samtidigt hävdar han att detta inte gör församlingarna mindre kristna i sin identitet – tvärtom! Han tar församlingen i Bergsjön i Göteborg som exempel.
– Jättemånga människor kommer dit på gudstjänsterna på söndagarna, men det är inte så många av dem som är medlemmar i Svenska kyrkan. De kommer från olika samfund. Folk skänker tavlor, statyer och ikoner till kyrkan som sätts upp och snart blir utnötta eftersom alla vill pussa på dem. Under pandemin fick vaktmästarna putsa dem med sprit på grund av smittorisken.
– Prästen Erik Boström säger i filmen: “Kyrkor är inga museum, det är platser där människor lever” och det stämmer.
[ Berättelser om lyckad integration är ett viktigt motgift ]
En av de stora utmaningarna är att upprätthålla bilden av att de här områdena är hem för massor av människor – platser där de har sin vardag, platser som de älskar.
— Tobias Olingdahl
Tobias Olingdahl berättar att det finns en välkomnande och avväpnande atmosfär i församlingarna i nätverket. Det är inte så ängsligt och tillrättalagt, säger han. Just det vill han spegla i filmen och har valt att göra den i samma anda. Kameravinklarna är inte perfekta, tagningar där någon säger fel, får ändå vara med.
Under det senaste året har han besökt nätverkets kyrkor. Han har åkt kollektivt, ibland i spöregn, kånkat på sin filmutrustning, men väl framme har han alltid mötts av anställda eller ideella som välkomnat honom med en öppen famn och nybryggt kaffe.
Vilka utmaningar möter kyrkorna som verkar i de här områdena?
– En av de stora utmaningarna är att upprätthålla bilden av att de här områdena är hem för massor av människor – platser där de har sin vardag, platser som de älskar. Resten av Sverige pratar bara illa om dem och det är först när det börjar brinna i en bil eller någon blir skjuten som någon sätter sig i en taxi dit, tar några foton och sedan åker därifrån.
Hur bemöter kyrkan problem som fattigdom, psykisk ohälsa och kriminalitet?
– Det diakonala arbetet är jätteviktigt och församlingarnas diakoner extra synliga. Som Ebba Älverbrandt i Malmö till exempel, hon samverkar mycket med kommun, polis och socialtjänst. Och i Dalaberg i Uddevalla är kyrkan den som sammankallar nattvandringarna.
En diskussion som pågår i nätverket just nu är huruvida de anställda också bör bo i områdena de arbetar i. Man vill undvika att kyrkan kommer ovanifrån.
– Det finns anställda som tagit ställning och säger “Om jag ska jobba där, ska jag också bo där. Jag vill inte sätta mig på tunnelbanan efter jobbet och åka till en fin adress”. Man vill sudda ut “vi och dem”. Samtidigt tror jag att majoriteten av dem som jobbar i en församling i ett utsatt område inte bor där själva. Det är lurigt.
I de fem avsnitten av serien “Framtiden bor hos oss” ställs frågor om kyrkans uppdrag – hur mycket kan man tänja på sig utan att bli konturlös? Och hur samverkar man när man kommer från olika sammanhang? Men framför allt vill serien lyfta fram allt det som sker i vardagen: ungdomar som lånar kyrkans lokaler för att spela musik, arbetslösa kvinnor som bakar till kyrkkaffet, gudstjänster där olika språk får plats.
[ Kyrkorna som ser något annat i utsatta områden ]
Intresset för serien och de medverkande församlingarna är stort bland andra kyrkor, säger Tobias Olingdahl. Nätverkets namn skvallrar om varför.
– Med “Framtiden bor hos oss” vill vi säga att det är så här det kommer se ut på fler platser i Sverige framöver. Det betyder att dessa församlingar redan har gjort vissa lärdomar. De har en bredare förståelse av vad kultur kan vara och framför allt lär de känna människor i områdena där de bor. De lär sig att vara mer flexibla, att vara beredda på att saker inte alltid blir som man tänkt sig. De skapar viktiga relationer och inser att människor inte är så olika, trots allt.
---
Fakta: Nätverket Framtiden bor hos oss
Nätverket Framtiden bor hos oss (FBHO) har funnit sedan år 2000 och består av församlingar/pastorat i mångkulturella och mångreligiösa områden i Malmö, Skövde, Eskilstuna, Göteborg, Linköping, Norrköping, Borås, Trollhättan, Södertälje, Gävle, Örebro, Uddevalla, Uppsala och Stockholm. Nätverkets namn syftar det som i dag sker i stadsdelarna som ingår i nätverket, kommer att ske och vara vardag i hela samhället om några år. Serien “Framtiden bor oss oss” är gjord av Tobias Olingdahl och visas på Youtube.
---
