Hon är dramatikern och författaren som hyllats med kulturpriser. I våras fick hon stor uppmärksamhet för sin artikelserie om människorna i matkön utanför S:ta Clara kyrka, men ungefär samtidigt var hon själv tvångsinlagd på psyket. Bokaktuella Stina Oscarson är stark och svag, kraftfull och skör på en och samma gång.
Stina Oscarson ler nöjt och drar med fingret över boken hon håller i knät. Hennes nya bok “Det perfekta plåstret” kom till förlaget samma dag som vi ses, och hon plockade upp det första exemplaret på vägen hit. Nu sitter hon nedsjunken i en av fåtöljerna i Dagens lilla studio.
Stina Oscarson har hunnit med mycket under sitt 46-åriga liv. Hon har regisserat ett stort antal teaterpjäser, varit chef för Radioteatern, skrivit krönikor och gjort omtalade tidningsreportage i våra största dagstidningar. Det här är inte heller hennes första bok. Ändå är det tydligt att den är mycket speciell för henne.
– Jag har lagt ned sådan oerhörd omsorg om både orden, språket och det grafiska, säger hon.
På framsidan av “Det perfekta plåstret” avtecknas en ringlande kö med människor. Siluetter av dem som Stina Oscarson mötte i matkön utanför S:ta Clara kyrka under sin omtalade artikelserie i Svenska Dagbladet i våras.
[ Stina Oscarson upptäckte styrkan i civilsamhället hos S:ta Clara ]
Några av dessa möten finns med i boken, tillsammans med ett antal andra små, korta ögonblicksbilder som Stina Oscarson samlat på sig under många år.
– Det är situationer som bara uppstått på olika platser jag varit på, och i olika möten med människor. Situationer som inte går att tolka utan som liksom talar för sig själva.
Stina Oscarson berättar att hon genom att måla upp de här situationerna har velat “skriva fram” människan ur systemet. En av människorna hon skriver fram är mannen utanför Klara kyrka som spände ögonen i henne och sa:
– Kom ihåg att det här är ingen kö, det är människor på rad, efter varandra.
Det plåster som Stina Oscarson skriver om är det svenska välfärdssamhället. Det heltäckande försäkringssystemet där staten ska hjälpa alla. Ett system hon börjat tvivla på allt mer. För vad händer egentligen när vi försöker köpa oss fria från solidariteten med andra?
– Jag vet inte om jag tror på det längre. När jag såg volontärerna i S:ta Clara kyrka insåg jag hur mycket det betyder för oss som människor att också vara på plats och verkligen hjälpa en annan människa. Om vi inte gör sådant förlorar vi de mellanmänskliga kontakterna.
Sedan läser Stina Oscarson kapitlet om det perfekta plåstret högt för oss. Det är en kort text som beskriver situationen inne på ett Apotek. Apoteksbiträdet säljer in ett perfekt plåster.
[ Joel Halldorf: Samtalsaktivister som Stina Oscarson och Navid Modiri behövs ]
Ett plåster som är hudvänligt och andas. Men vad hjälper det?
– Problemet är att det inte finns några perfekta sår. Sår sitter alltid där de skaver, läser Stina.
Det är svårt att inte bli berörd. I sin personlighet utstrålar Stina Oscarson så mycket kraft. Ögonen gnistrar av förändringsvilja när hon säger att hennes tro på politiken dalar samtidigt som hennes tro på människan växer. Samtidigt avslöjar hennes kropp en sårbarhet. Sjukdomen anorexi, som drabbade Stina Oscarson i de tidiga tonåren har följt henne genom livet och satt tydliga spår.
– Ja, vissa sjukdomar är svårare än andra att dölja, säger hon när vi trevande närmar oss ämnet.
Stina Oscarson har vid flera tillfällen talat öppet om sin sjukdom, men vi är ändå lite osäkra på hur mycket vi får fråga.
– Jag är väldigt noga med i vilket sammanhang och på vilket sätt jag pratar om min sjukdom. Första gången jag gjorde det förlorade jag mitt jobb, säger hon och syftar på den där gången 2014 då hon talade ut i tidningen Filter.
– Efter intervjun ville man omplacera mig från tjänsten som chef för Radioteatern, säger hon.
Stina Oscarson valde i stället att säga upp sig.
I januari 2020 medverkade Stina Oscarson i P1:s Söndagsintervjun. Där fick hon frågan om hur sjukdomen påverkar hennes vardagsliv i dag. Den frågan avböjde hon bestämt med motiveringen att det hör till det privata. Men under året som gått har saker hänt som gjort att vi inom kort kommer att kunna läsa mer om följderna av Stina Oscarsons sjukdom och hennes berättelse om vården. I våras blev Stina Oscarson tvångsinlagd på psykiatrisk avdelning. På grund av sin låga vikt blev hon sedan kvar där i sex veckor. Hon beskriver det som att allt hände utan förvarning, och det är tydligt att det skakat om henne rejält:
– En dag knackade det bara på dörren hemma i min lägenhet och de kom och hämtade mig. Jag har fortfarande inte bearbetat det som hände. Jag blir livrädd varje gång jag hör något utanför dörren.
En tid efter att Stina Oscarson blivit utskriven från avdelningen bestämde hon sig för att hon skulle berätta om sin tid som tvångsintagen.
– Det kommer snart en stor publicering i Svenska Dagbladet. Jag är livrädd för vad den publiceringen ska väcka.
Samtidigt som man anar att bilden från den psykiatriska avdelningen som Stina Oscarson kommer att måla upp är mörk, berättar hon också om ljusglimtar. Som de små stunderna av allsång hon lyckades dra i gång tillsammans med andra patienter. En av sångerna de sjöng var Ylva Eggehorns “Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken”. Det leder oss osökt in på frågan om Stina Oscarson har någon tro på Gud.
– Det beror på vad du menar med att tro på Gud. Jag tror inte på det där bokmärket jag hade som sjuåring. Men jag tror att vi behöver skapa berättelser och bilder som hjälper oss att hantera det vi är för små för att förstå.
Men har du någon tillit till något som är större än dig själv?
– Nej, men jag söker. Just nu slåss jag ganska mycket med det där. Jag önskar så att jag ska finna ett lugn och en dag kanske jag gör det. Ibland går jag storgråtande in i Sankta Eugenia kyrka och Mariakapellet. Det är den plats som är närmast för mig. Men det är olika. I går kväll gick jag bara in i kapellet och sedan gick jag ut igen.
---
Stina Oscarson
Född: 1975 i Skellefteå.
Yrke: Regissör, dramatiker, författare och samhällsdebattör.
Aktuell: Med boken “Det perfekta plåstret”. Boken är en samling ögonblicksbilder, situationer och möten med olika människor som Stina Oscarson samlat på sig. Hon planerar också för en samtalsturné i kyrkor om boken.
---
---
Mer i podden - Hör Stina Oscarson om:
Hur mannen som kissade på golvet i S:ta Clara kyrka lärde henne något om Gud.
Hennes starka möte med en arg gängkriminell kille.
De misslyckade försöken att bli socialdemokrat.
---
