Tänk dig att du lämnat något du farit illa av som barn. Sedan börjar du, många år senare, närma dig de där tankarna igen. Det är ett hårt arbete. Så beskriver sångaren Peter Hallström sin livsresa. Att han 56 år gammal skulle börja läsa till diakon har förvånat många. Inte minst honom själv.
– Vill ni ha kaffe?
Peter Hallström leder oss genom hallen mot köket i radhuset där han bor i Hägersten, söder om Stockholm. Utanför de stora köksfönstren öppnar sig Mälaren. I hamnen guppar fortfarande båtar och vi blir stående en stund och beundrar utsikten. Peter håller med om att han bor fint:
– I morgon ska jag på herrmiddag i en av båtarna, berättar han nöjt medan han laddar kaffebryggaren.
Det händer mycket just nu i Peter Hallströms liv. Han arbetar fortfarande med musiken och berättar att han i eftermiddag ska gå ned i sin hemmastudio och lägga sång på en ny låt. I oktober börjar han en halvtidstjänst hos hjälporganisationen Hela människan. Dessutom har han just inlett sina studier på den diakonala utbildningen på Bromma folkhögskola.
– Jag pratade med en församling i Göteborg tidigare i dag, där jag eventuellt ska få göra min praktik, berättar Peter Hallström.
Dagen har skrivit om Peter Hallström många gånger förut. Han är den älskade musikern, låtskrivaren och artisten som skrivit sånger som “Håll mitt hjärta” och “Kärleksvisan”. Han har figurerat på svensktoppen, melodifestivalen, på stora galor och i en hel del kyrksammanhang, men relationen till tro och kyrka har länge varit komplicerad.
[ Peter Hallström: Jag skrev håll mitt hjärta för att trösta mig själv ]
Peter Hallström växte upp i Pingströrelsen, men lämnade kyrkan i slutet av tonåren. Många är sammanhangen där han delat berättelsen om hur frikyrkan fick honom att digna under moraliska krav och rädsla för dom och straff. Hur han aldrig hittade hem i de höga bekännelserna. Men samtidigt som Peter Hallström själv kallat sig för “avfälling”, har han genom sitt liv upplevt ett slags kall. Kallet att trösta dem som, precis som honom, blivit brända. Och nu är han på väg åt ett oväntat håll. Mot kyrkan. För några veckor sedan började Peter Hallström att läsa till diakon.
– Jag är själv chockad, säger Peter och kliar sig eftertänksamt i skägget när vi har slagit oss ned i var sin fåtölj.
I sin nya utbildning möter Peter Hallström så mycket av det han lämnat. Han läser både teologi och liturgi.
– Det var länge sedan jag fick undervisning ur Bibeln, men allt är så annorlunda nu i jämförelse med när jag var ung. Här närmar vi oss Bibeln med ett mer vetenskapligt perspektiv och man talar om olika sätt att tänka. När jag var ung fick man ju bara veta hur det var. Sedan är jag också mer ödmjuk själv numera.
Det som lockat Peter Hallström till diakonyrket är själavården. Under pandemin då alla konserter ställdes in tvingades musikern söka ett annat jobb. Han hamnade då på Självmordslinjen, där han fungerade som samtalsstöd för människor med suicidtankar.
– Jag har alltid varit villig att prata, men jag har också varit tydlig med att jag inte har någon utbildning. Därför känns det bra att jag skaffar mig det nu. Jag vill liksom kunna känna mig ren inför dem jag samtalar med.
Peter Hallström har också personliga erfarenheter av hur själavård kan hjälpa. Hans egen själavårdare, kyrkoherden och musikern Ingmar Johánsson har betytt mycket:
– Det förlösande var när han sa att jag inte behöver ha en högre bekännelse än vad jag har. Jag kan tro det jag tror och det räcker. Det intressanta är vad jag tror och inte vad jag inte tror.
Samtalet om utbildningen och vägen dit går lätt. Men när vi närmar oss frågan om den personliga tron är Peter Hallström lite försiktigare:
– För mig stavas Gud relationer, säger han. När vi människor kommer samman och gör vårt bästa kan vi uträtta saker som är så mycket större än oss själva.
Men hur är det då med tron på en Gud som är högre än oss människor? Någon som vi kan sätta vår tillit till? Ju mer ingående vi ställer våra frågor desto längre bort lutar sig Peter Hallström i fåtöljen.
Han skrattar till lite och erkänner att det är obekvämt att prata om det här.
– Tänk dig själv att man tidigt i sitt liv lämnade något man mådde dåligt av när man var liten pojke. Sedan närmar man sig de där tankarna igen när man är vuxen. Varje gång man gör det känns det lite som om man sviker den där pojken som mådde dåligt. Det är ett hårt arbete det här. Men ja, jag tror att det finns någon som vakar över oss. Någon som hjälper oss att resa oss från det vi behöver resa oss från.
Att prata med Peter Hallström är speciellt. Det vilar en unik känsla av genomärlighet över det han säger. Det är som om han inte har förmågan att ta några genvägar i klyschor eller oviktigheter. Det märks tydligt vad som är lätt och vad som är svårt att prata om. Något som han gärna pratar om är musiken. Då är det plötsligt även lätt att prata om Gud.
– Nu lutar jag mig framåt, säger han med en ny entusiasm. Gud är musik. De största andliga upplevelser jag har varit med om har haft med musik att göra.
[ Lyssna på hela poddintervjun med Peter Hallström här ]
En av dessa upplevelser ägde rum i Pingstkyrkan i Södertälje för ett par år sedan då hela familjen Hallström ordnade en konsert tillsammans. Eller som Peter Hallström säger, “en tre timmar lång sångstund”. Dagen skrev om kvällen eftersom den var lite oväntad i en familj där medlemmarna gått åt vitt skilda håll vad gäller tro och kyrka. Där vissa av relationerna varit rätt så trassliga.
– Det där var en så stor sorg för mig. Att en tro kunde sarga en familj på det viset. Fast under senare år har jag förstått att jag också hade en stor del i konflikten. Jag var egentligen hårdare mot dem än vad de var mot mig.
Vändningen påbörjades på en studentfest för Peters son Egon. Alla i släkten var där, och någon bad Peters pappa Berno att sätta sig vid pianot och leda en sommarpsalm.
– Alla började sjunga och sedan fortsatte vi. Min bror Thomas och hans fru sjöng och jag sjöng. Något hände. Hela rummet fylldes av kärlek. Det var som om all smuts var borta.
Efter studentfesten fick Peter en idé. Musiken verkade vara det sätt på vilket familjen faktiskt kunde mötas. Så han skickade ett mejl till alla och föreslog att de skulle göra den där kvällen i Södertälje pingstkyrka tillsammans.
– De sa ja direkt. Dagen innan möttes vi och övade. När kvällen kom var kyrkan smockfull. Det blev en sådan försoning. Det är nog den största andliga upplevelsen jag varit med om.
[ Kärlek och tårar när familjen Hallström återförenades på estraden ]
Vi blir tysta en stund innan vi fortsätter vårt samtal. Peter Hallström blir rörd när vi pratar om hur han mår i dag
– Jag är på en så bra plats. Och jag har bra relationer. Med min sambo, med familjen och …
Hur har du det med Gud då?
Peter blir tyst igen. Sedan svarar han med en berättelse ur det verkliga livet:
– För några år sedan kom en man fram till mig och ville ge mig en present. Det var tydligt att han hade problem med alkohol och presenten var en flaska sprit. Men han hade också en hälsning från Gud. “Du är min grabb”, sa han till mig. Så har jag det med Gud!
---
Fakta: Mer i podden – Hör Peter Hallström om:
- Varför syskon kan reagera så olika på en frikyrklig uppväxt.
- Året när alla hans konserter ställdes in.
- Hur en svordom kändes som en hälsning från Gud.
---
Fakta: Peter Hallström
- Ålder: 56 år.
- Familj: Sambon Kristina, fem egna barn och två bonusbarn.
- Bor: I Hägersten utanför Stockholm.
- Gör: Sångare, låtskrivare och diakonstudent på Bromma folkhögskola i Stockholm.
- Aktuell: Börjar den 1 oktober även jobba på Hela människan som artist med deras kännedomsprojekt och arbetet med kulturuttryck på enheterna.
---
