I mitten av 90-talet vallfärdar kristna till en gammal bilhall i Sundbyberg för att vara med på Stockholm Vineyards förnyelsemöten. Många blir starkt berörda. Vissa skrattar och skakar i timmar. Samtidigt får ledningen kritik för att de anses manipulera besökarna och fokusera på yttre uttryck.
En lång stund händer ingenting som är synligt för oss “åskådare”. Efter några minuter faller någon omkull och fångas upp av förebedjaren. Ytterligare några faller till synes handlöst. Några sätter sig eller lägger sig ned själva. Andra förblir stående. Någonstans hörs stilla gråt, ett snyftande. Det är nästan det enda som hörs i lokalen. Efter en stund är det någon som skrattar intensivt och högt, och strax därefter hörs ytterligare några skrattande. En timme senare ligger fortfarande ett trettiotal människor kvar på golvet, andra står och ber. Några skakar intensivt i hela kroppen. En del skrattar fortfarande högt. Ljudnivån har stigit, men fortfarande går det hela lugnt tillväga. De människor som går tillbaka till bänkarna ser glada ut. Några har gråtit. Ingen hysteri.
Beskrivningen är hämtad från Svenska Dagbladet våren 1995. Tidningen har besökt ett av Stockholm Vineyards förnyelsemöten som då arrangeras tre kvällar i veckan. Den karismatiska vågen som svept in i Sverige har sitt ursprung i Kanada, i en Vineyardförsamling i Toronto. Tusentals människor från hela världen har under 1994 rest dit och haft starka gudsupplevelser. De har sedan återvänt till sina egna sammanhang med en förväntan på att Gud ska göra liknande saker där. Våren 1995 verkar det hända i Stockholm.
Lyssna på hela podden:
Hans Sundberg var en av församlingens pastorer.
– Det var en väldigt speciell tid. Mötena kunde pågå i tre till fem timmar. En del blev så fyllda av helig Ande och hade så starka känslomässiga upplevelser att de hade svårt att ta sig hem, berättar Hans.
“Det viktiga är mötet med Gud”
Det är inte bara Svenska Dagbladet som besöker församlingens möten utan även kristna tidningar. I många artiklar finns liknande beskrivningar av människor som faller, skrattar och gråter. Samtidigt försöker församlingen betona att det inte är de synliga uttrycken som är centrala.
– Vi var noga med att säga till människor att det viktiga är ditt möte med Gud. Vi ville inte att människor skulle tro att vi tänkte att det här måste yttra sig på ett visst sätt. Och för oss var det också viktigt att inte tala om manifestationer, utan reaktioner.
Busslaster med människor från hela Sverige kommer för att ta del av det som sker.
– De kom från trosrörelsen, Katolska kyrkan, Svenska kyrkan, pingströrelsen och samfunden som i dag är Equmeniakyrkan och EFK. Vi sa till människor att om de får något från Gud så vill vi att de tar med det hem och blir en välsignelse i sina hemförsamlingar.
John Wimber startar Vineyard
För att förstå vad som hände i Stockholm Vineyard i mitten av 90-talet behöver vi börja i 1970-talets USA. Ur Jesusfolket har en ny församlingsrörelse börjat sprida sig under ledning av pastorn John Wimber. Med en avslappnad stil, fokus på evangelisation och stort utrymme för lovsång och förbön lockar rörelsen många anhängare. Nya församlingar planteras världen över, en av dem i Toronto. I början av 1994 anordnar de en fyra dagar lång konferens där församlingen upplever att Gud berör människor på ett särskilt sätt. Mötena fortsätter efter fyradagarskonferensen, sex kvällar i veckan de kommande tolv åren.
I Sverige har tre pastorspar två år tidigare, 1992, bildat Stockholm Vineyard. Församlingen träffas till en början i en restaurang men när det är dags för en konferens i januari 1995 har församlingen vuxit och behöver hitta en ny lokal. De hittar till slut en gammal bilhall som de får klar precis i tid till konferensstarten. Huvudtalare är en av Torontovälsignelsens förgrundsfigurer, Marc Dupont.
– Vi hade tillstånd att ta in tusen personer, men det kom så många människor att vi var tvungna att stänga dörren. Det fanns en sådan djup längtan efter att möta Gud, säger Hans Sundberg.
[ Bethel vill dra ned himlen till jorden ]
Tidningen Trons värld finns på plats.
En man låg på golvet och skakade och vevade med en arm i minst en och en halv timme. Vid elvatiden lyckades han resa sig och gick bort till stolarna vid vägen för att leta efter sina ytterkläder. Men han föll igen och låg ytterligare en stund på golvet och skakade.
En flicka gick i spinn när förebedjare började be. Andra flög iväg, som träffade av blixten. Vid ett tillfälle stod Marc Dupont på plattformen och pekade mot en man som stod rätt långt bak. – Du i grön skjorta. Herren vill röra vid dig. Ta emot! Mannen flög baklänges och blev liggande. När mötet var slut måste han släpas ut till bilen.
Kritik om manipulation
På samma sätt som i Toronto börjar nu Stockholmsförsamlingen arrangera möten flera kvällar i veckan. Även om församlingen får en del kritik under våren – för att de fokuserar på yttre uttryck och att reaktioner manipuleras fram – beskrivs det som händer mestadels positivt.
Men det kommer att ändra sig till hösten, inte minst på grund av två uppmärksammade reportage. Det ena i Expressen och det andra i tv-programmet Svart eller vitt.
I kvällstidningen beskrivs församlingen som “en sektliknande rörelse som sprider sig i landet”. Samma sektanklagelse är i fokus i TV4-programmet. Grunden för påståendet kommer från Föreningen rädda individen, en organisation som arbetar med att hjälpa människor ur destruktiva organisationer.
– De gav ut en skrift om oss där vi beskrevs med väldigt svarta penseldrag. Kvinnan som skrev den texten hade aldrig besökt oss och hörde många år senare av sig till oss och bad om förlåtelse. I dag är hon en av våra nära vänner.
Sektstämpel
Trots att Hans skriver en debattartikel i Expressen där han reder ut direkta faktafel, som kopplingar till kontroversiella framgångsteologer, är skadan redan skedd. Församlingen måste nu förhålla sig till att många ser på dem som en sekt. Framåt slutet på 1995 händer något som också kommer att påverka Stockholm Vineyard. John Wimber väljer att utesluta Torontoförsamlingen från rörelsen eftersom han anser att de har ett osunt fokus på manifestationerna.
Under våren 1996 börjar förnyelsemötena i Stockholm Vineyard att avta.
– Vi sa redan från början att vi kommer att fortsätta med mötena så länge som Guds ande och människor kommer. Men den dag det inte sker kommer Guds ande fortsätta på andra sätt, genom församlingsbygge, evangelisation och så vidare.
Han är medveten om att det finns olika bilder av vad det var som egentligen hände de där åren.
– En del är kritiska och uppfattar det som överslag och så här får man inte göra inför Gud. En annan grupp tänker “tack gode Gud att jag fick vara med på mötet i Aneby eller Göteborg eller Stockholm Vineyard” och möta Gud till förnyelse.
[ Frikyrkopodden: Kidnappningen av missionären Lena Thelander ]
---
Fakta: Torontovälsignelsen
- 1993 besökte Vineyardpastorn Randy Clark ett möte med den sydafrikanske evangelisten Rodney Howard-Browne, som stod i centrum för “skrattväckelsen”.
- Detta påverkade Randy Clark starkt. När han 1994 deltog på en konferens i Torontoförsamlingen skrattade, föll och skakade människor.
- Förnyelsemöten pågick sedan flera kvällar i veckan i tolv år framöver under ledning av pastorsparet John och Carol Arnott.
- Redan i slutet av 1995 uteslöts församlingen från Vineyard eftersom de ansågs lägga för stort fokus på manifestationerna bland besökarna.
---
---
Lyssna på Frikyrkopodden: Torontovälsignelsen, om ...
- Hans Sundbergs personliga väg fram till starten av Stockholm Vineyard.
- Stockholm Vineyards förhållande till Livets ord och övriga frikyrkor vid tiden.
- Carl-Erik Sahlbergs och Thomas Ardenfors försvar av församlingen i tv-programmet Svart eller vitt.
---
