Samhällsmaskineriet snurrar allt snabbare. Därför kan det vara skönt att umgås med några som är opåverkade av världspolitiken, trender och sociala medier. Höns till exempel.
Stina Lidvall bor på landet utanför Alingsås. Hon och familjen flyttade ut för sju år sedan och skaffade höns strax därefter.
– Jag har alltid gillat djur! Som ung sommarjobbade jag med kossor och jag har också haft olika husdjur. Höns är perfekta gårdsdjur, som dessutom ger goda ägg. Det är en väldigt liten insats för stort resultat.
På gårdarna runt om Stina Lidvalls hem är det fler familjer som har höns. Ibland byter de ägg med varandra eller delar tips och råd. För Stina är det extra roligt att kunna introducera djuren för fyraårige sonen Harry och så småningom för tvillingarna i magen.
– Det känns fint att min son får umgås med höns och lära sig ta hand om djur från tidig ålder. Höns har integritet och kräver respekt. De är sina egna, vilket är häftigt att se. Dessutom lär höns oss vikten av ansvarstagande. De kräver rutiner, vilket gör att det blir ett åtagande att ha djur.
Att ha egna höns har blivit något av en trend. Även människor som inte bor på landet skaffar höns och sommarstugeägare hyr in hönor under semestern. Men Stina Lidvall har inte så mycket till övers för trender. Hennes höns syns sällan på Instagram. I stället är det djurhållningen som är det viktigaste. Hönsen hjälper henne också att stanna upp och komma i närmare kontakt med naturen.
[ Husdjur på gudstjänst blir en trygghet ]
– I vår tid är det lätt att dras med i det snabba tempot och hålla i gång massor av kontakter, men hönsen är okomplicerade och dessutom helt avskärmade från resten av världen. På så sätt är det befriande att vara i deras närhet och rogivande att se hur de pickar ute på gården. Jag känner att jag får perspektiv på tillvaron och lär mig något nytt om Gud och skapelsen, säger hon.
“Hundarnas livsglädje har format mig”
“Ett liv utan hund är otänkbart för mig”. Det säger diakonen Lena Gunnarsson, som haft hundar till hjälp i diakonalt arbete i bland annat Sundsvall, Stockholmsförorten Skärholmen, på Alsike kloster samt i hennes nuvarande roll som diakon i Stöde församling.
Vad betyder hundar för dig?
– Jag har haft hundar av olika raser sedan min barndom, fem hundar med olika temperament. De har varit border collie, mops och långhåriga taxar. Mina hundar har med sin livsglädje format mig till den människa jag är i dag. Jag har alltid levt tillsammans med hund, de har givit mig sällskap och trygghet. Ett liv utan hund är otänkbart för mig, det är trist och ensamt. Mina hundar har öppnat vägen till nya kontakter, vilka många blivit mina vänner. Att leva tillsammans med en hund är meningsfullt och roligt. Regelbundna promenader med hundar ger tillfredsställelse och motion.
[ Kristna djurägare berättar: Därför älskar vi våra husdjur ]
På vilket sätt har de varit till nytta i ditt arbete som diakon?
– Mopsen Thure och taxen Frans har haft betydelse i Skärholmens församling. Flera kontakter med människor som hade det trassligt med livet pratade ofta hellre med Thure och Frans än med mig. Hundarna lyssnade. Att ha en tung mops i knäet, som slickar en på handen är betydelsefullt. Det ger kroppskontakt och villkorslös kärlek. Taxen Frans ser människor, som jag går förbi. Frans stannar ofta vid romer och hemlösa på gatan. Han ser människor i ögonen och visar ett intresse. Frans och Thure är två betydelsefulla diakoniassistenter, som gillar att gå i jobbet.
Har du något särskilt minne då hundarna fått betyda extra mycket?
– Frans blev välsignad av prästen Sam Douhan vid kyrkkaffet i Alsike kloster, vilket piggade upp samtalen vid borden. Värdefullt är att Frans har syster Karin som gudmor, vilket är betydelsefullt för båda. Det smärtsammaste minnet är hembesöken till familjer med apatiska, romska barn i Sundsvall. Jag satt ofta på sängkanten och pratade med ett tyst till synes livlöst barn vars ögon var slutna. Thure hoppade upp i sängen, och slickade pojken på kinden. Leendet kom och ögonfransarna rörde sig. Mina tårar kom i trappuppgången, dessa barn har en speciell plats i mitt hjärta. Mamman öppnade dörren och sade. “Lena hur länge har Thure semester? ‘Ett roligt minne är när en äldre stilig herre frågade’ Lena, kan jag få boka tid med Frans för hundpromenad och en pratstund?”
Caroline Krook har skrivit bön om hemlösa katten Murre
Den tidigare Stockholmsbiskopen Caroline Krook är en riktig kattvän. Hon har till och med skrivit och publicerat böner om sin tidigare katt Murre i en bönbok.
För många år sedan fick Caroline Krook, prästen och psalmförfattaren Per Harling samt författaren Göran Forkman i uppdrag att arbeta fram en bönbok om livets olika situationer. Den gavs ut på Verbum med titeln Bön helt enkelt (1992).
– Jag var då föreståndare för Graninge stiftsgård och hade tagit hand om en svart liten hemlös katt som jag kallade Murre. Vi delade liv och säng i 17 år. Nu har jag sedan åtta år en brun liten katthona som jag kallar Simba, säger Caroline Krook till Dagen.
Så här lydde Caroline Krooks bön i bönboken:
Herre, min katt lär mig så mycket om dig. Han är en del av din skapelse. Med självklar rätt tar han för sig av ditt goda. Han lyder mig aldrig utan vill bestämma själv. Han lyssnar till och följer sina behov. Jag skulle nog behöva lyssna till mina egna behov bättre och inte förlamas av plikter och hänsynstagande åt en mängd olika håll. Jag skulle vilja vara som min katt. Just nu vilar han skönt i solen – i din sol, i din värme och närhet.
Per Harlings bön om sin katt:
Tack, för vår katt, Gud. I så många år har hon varit en självklar del av familjen. De tillgivna strykningarna mot benen, värmen i sängen, kurrandet i soffan framför teven, tröstaren i gråtens ögonblick, allt är som signaler från dig om att liv är så mycket mer än ord. Tack för vår katt, Gud, din utsända ängel till vår familj.
Göran Forkmans bön om sin hund:
Gud, får jag tala med dig om min hund? Det är kanske inte viktigt för dig men för mig är det oerhört viktigt. Femton år har vi levt tillsammans. Nu är han gammal och sjuk och skall dö. Jag skall hålla honom i famnen hela tiden. Jag skall tala lugnt till honom tills slutet kommer. Gud, hur skall jag klara denna dag? Du måste hålla mig i din famn.
