Kaninen Hopp har bott hos familjen Ericson i ett halvår nu, men Johan Ericson är van kaninskötare. Hela livet har kaniner varit viktiga för honom. Genom dem har han lärt sig både om sig själv och om Gud.
Johan Ericson, kommunikations- och insamlingschef på EFS tillika magasinet Budbärarens chefredaktör, lever ett intensivt liv med möten, resor och många strategiskt viktiga beslut. Men han har ett knep för att komma ned i varv: Att umgås med sin kanin.
Ända sedan han var liten har Johan Ericsson haft kanin. Som tonåring fanns en bjässe på 10 kilo i familjens ägo. Sedan dess har kaninerna avlöst varandra och sedan sex månader tillbaka finns kaninen Hopp hos familjen i Uppsala.
– Vi köpte honom mitt under corona. Det var efter att våra andra kaniner dött och vi kände att vi saknade att ha en kanin i huset.
Johan Ericson sitter på mattan i sitt arbetsrum. Han delar rummet med kaninen som har sin bur i ena hörnet. En stund om dagen brukar Johan slå sig ned där på golvet med en bok för att samtidigt få kvalitetstid med Hopp.
– Jag har precis snaggat håret och det verkar som att Hopp tror att det är päls. När jag lägger mig ned på golvet kommer han fram och vill putsa pälsen, berättar Johan med ett leende.
Att intervjua Johan Ericson är enkelt. Han pratar av sig själv och det märks att Hopp betyder mycket för honom. Han berättar att kaninen älskar att gnaga på textilier, men att han som tur är håller sig borta från sladdar. Just då tar Hopp ett bett om sladden till skrivaren.
– Nämen Hopp, här sitter jag och skryter om att du aldrig rör sladdarna och så gör du det precis, man får ju skämmas, säger Johan och plockar bort kaninen därifrån.
Förutom att Hopp är ett socialt och lättskött husdjur, ser Johan också hur han kan ha en lugnande effekt på sin omgivning.
– Att klappa ett husdjur är som naturens valium. Det är ju vetenskapligt bevisat att det sänker blodtrycket och minskar stress.
Johan Ericson gör också en teologisk tolkning av att leva med en kanin.
– Det är tydligt att hela skapelsen vittnar om Gud och att vi kan känna igen oss i djuren. Genom att umgås med kaniner har jag lärt mig vikten av att tillgodose de basala behoven, men också betydelsen av ansvar. Att ta hand om ett husdjur är på sätt och vis att uppfylla uppdraget från Gud om att förvalta skapelsen.
Eva Hultén: Hundarna har räddat mitt liv
När Eva Hultén var liten skojade hon om att hennes storebror var en tax. Familjens hund var tidigt som en trygg bror för henne och genom livet har hundar fortsatt varit viktiga – till och med livsviktiga.
– En del kristna tänker att man inte ska bry sig om djur utan om människor. Jag förstår inte den motsättningen. För mig är djurägande förknippat med att också lära sig empati för människor.
[ Ateister föredrar katt och kristna väljer hund ]
Eva Hultén vet vad hon pratar om. I hela sitt 58-åriga liv har hon haft hund. Taxen Kim fanns i familjen redan när hon föddes och de utvecklade snabbt ett starkt band. När Eva satt i vagnen lämnade Kim inte hennes sida.
Som 16-åring jobbade Eva Hultén på en kennel och strax därefter köpte hon sin egen första hund – en amerikansk cockerspaniel som hon gav namnet Dandy. Sedan dess har hon haft samma ras och hennes nuvarande hund Harry är nummer tio.
– Hundarna har varit livräddande för mig. I barndomen blev jag slagen av min biologiske far och mobbades svårt i skolan. Men när jag var ledsen fanns alltid hunden där för mig.
– Hundars kärlek liknar på många sätt Guds kärlek. Deras kärlek är ovillkorlig och består oavsett vad som händer, oavsett hur du mår.
Eva är ensamstående och har inte några barn. Det är ytterligare en anledning till att hundarna har blivit så viktiga.
– Eftersom jag inte hittat kärleken i en man har hundarna betytt allt, säger hon.
[ Husdjur blev välsignade i Katolska kyrkan i Uppsala ]
Därför var sorgen också nästintill outhärdlig när Eva Hulténs förra hund Assar oväntat dog. Hon visste att hon inte hade ekonomin för att köpa en ny. Men ett drygt år senare fick hon nys om en hund som snabbt behövde ett nytt hem. Med ekonomisk hjälp från en vän kunde Eva ta emot Harry.
– För mig är hundarna liv! Det är också en Guds nåd att så nära få se djurvärlden, som ju är en annan del av Guds skapelse.
– Dessutom lär hundarna mig mycket om självutgivande kärlek. Jag har aldrig kunnat följa med på AW med jobbarkompisar eller stannat extra länge på kyrkkaffet eftersom jag alltid behöver åka hem till hunden. Och även om det är snöstorm måste jag ut, för hunden måste kissa. Att vara djurägare är en ständig övning i att sätta någon annan före sig själv.
