Bengt Sjöberg har flera gånger försökt avsluta sitt engagemang för flyktingar. Två gånger har han drabbats av utmattningssyndrom, vid flera tillfällen har han utsatts för attentat. Ändå har han fortsatt. Med boken “Flyktingflickorna” tar han strid för en bortglömd grupp i flyktingdebatten.
I början av 2000-talet engagerade Bengt Sjöberg sig för två apatiska flyktingflickor. Frågan var politiskt infekterad och eftersom Bengt ofta syntes i medier blev han måltavla för hat och hot. En dag när han och hans fru körde bil från hemmet i Värmland till släkten i Dalarna, exploderade plötsligt ett av däcken. Bilen blev svår att styra och i sista stund lyckades Bengt väja för en stor lastbil och köra ned i diket i stället. Efteråt visade det sig att bildäcket var fullt av spikar och skruvar. Någon hade med avsikt velat skada.
Den här händelsen ledde till att Bengt Sjöberg fick problem med hjärtflimmer och blev diagnostiserad med posttraumatisk stress.
– Plötsligt satt jag på centrum för posttraumatisk stress i Karlstad dit jag tidigare skickat den ena flyktingen efter den andra. Min psykiatriker var tydlig: Du har gjort ditt nu, ta det lugnt i fortsättningen.
– Det här var 2005 och jag och min hustru var överens om att “nu är det slut med engagemanget”, men så kom något ömmande ärende och då var man i gång igen.
Bengt Sjöberg är pingstpastor i grunden och symboliserar på många sätt det som varit rörelsens signum: handlingskraften och den konkreta omsorgen för medmänniskan. Det var under ett möte i Filadelfia Dala-Järna som Bengt Sjöberg för 30 år sedan fick en profetisk hälsning som skulle sätta inriktningen för hela hans liv.
– En pastor fick en bild från Gud där han såg mig omgiven av människor med olika hudfärg. Många tolkade det som att jag skulle åka ut i mission, precis som många i min släkt har gjort, men det visade att hela världen kom till mig i stället, konstaterar Bengt Sjöberg.
Som nyinflyttad pastor i Filipstad anordnade han lektioner i svenska, samhällskunskap och gitarrspel för nyanlända killar från Iran. Och han var tydlig med vad han förväntade sig av församlingsmedlemmarna.
– Efter varje träff sa jag att någon i församlingen skulle bjuda hem killarna på fika. De sa: “Men vi kan ju inte prata engelska” och jag svarade: “Det gör inget, de ska ju lära sig svenska”. Och så drack vi kaffe tillsammans och visade upp olika lappar under tiden: “kopp”, “sked”, “sockerbit”, förklarar Bengt Sjöberg.
Jag kan se honom framför mig. För två år sedan mötte jag honom på Korskyrkans träffpunkt för asylsökande i Filipstad. Bengt var den självklara mittpunkten kring bordet där människor från olika länder hade samlats. Efter en stund av bön och lovsång frågade han: Så, vilka behöver hjälp i dag? Därefter gjorde han sig redo för att bistå med allt från att formulera verkställighetshinder till att ordna vinterkläder.
Genom de tre decennier som Bengt Sjöberg engagerat sig för flyktingar har han mött hundratals människor som delat med sig av svåra livsberättelser. De flesta har varit män, men inte alla. Det är just kvinnorna som Bengt Sjöberg vill lyfta fram i sin nya bok “Flyktingflickorna” (Sjöbergs förlag).
– I debatten hör man hela tiden “unga män utan asylskäl”, vilket blivit som ett mantra. Men flickorna är ofta ännu mer utsatta. Tidigare var det inte självklart att de skulle få kvinnliga tolkar eller utredare under asylprocessen, vilket gjorde att många aldrig vågade berätta om det sexuella våld de varit med om såväl i hemlandet som under flykten.
– Med boken vill jag ge utrymme för deras röster, så att de blir sedda och trodda. Det är inte tänkt som någon argumenterande bok, utan syftet är att skaka om, att beröra, berättar Bengt Sjöberg när vi hörs på telefon.
[ Livet kom tillbaka till Lesjöfors ]
Boken är skriven i jagform ur flickornas perspektiv, och grundar sig på intervjuer som Bengt Sjöberg gjort med dem. En av flickorna i boken – Selam från Libyen – hade varit på flykt i tio år när Bengt lärde känna henne.
– Så småningom ville Selam att jag skulle läsa hennes dagbok och när jag gjorde det blev så berörd att jag började gråta flera gånger. Hon skrev på knackig engelska, men jag kunde uttyda att hennes pappa sagt “Du är ful som en apa” och att hennes mamma upprepat att Selam hade blivit född enbart för att städa. Jag börjar nästan gråta nu också, säger Bengt Sjöberg.
Han medger att han blivit mer gråtmild med åren. Och trots att han fått höra så många tragiska livsöden, har han inte blivit avtrubbad, säger han.
– Musiken har varit oerhört viktig för mig i det avseendet. I arbetsrummet där jag sitter finns elpiano, dragspel, gitarr, ukulele och det arabiska instrumentet oud. Att spela är som terapi för mig. När jag spelat känner jag att hjärnan är rensad och då kan jag vara närvarande och mottaglig igen i samtal med flyktingarna jag möter.
Jag tänker tillbaka på träffen i Korskyrkan som jag besökte. På intensiteten med vilken Bengt Sjöberg ledde lovsången från elpianot. En favoritsång han ofta spelar är “Du vet väl om att du är värdefull”. Det är också en strof från den han citerar som svar på min fråga om hur alla år med engagemang för flyktingar har format honom.
– Jag har blivit öppensinnad och har sett värdet i att varje människa är älskad för sin egen skull.
Enkelheten och tilltron till människan präglar Bengt Sjöberg. Ryktet om att han kan hjälpa till i asylprocessen har spridit sig vida och under perioder har arbetet varit nästintill oöverstigligt.
Hur gör du för att kunna lita på att det en människa berättar för dig är sant?
– Jag har alltid varit mån om att verkligen lära känna dem jag möter. Om det är någon som vill bli kristen är jag noga med att hon eller han får grundliga studier. När vi drev second hand-butik fick många av flyktingarna jobba där. Om man umgås med någon över tid inser man om personen är tillförlitlig eller ej. Men det klart, man kan göra fel och tabbar ändå.
– Men sedan spelar min hustru en avgörande roll. Hon ägnar mycket tid i bön och kan få tilltal där helig Ande uppmanat henne att vi ska ge järnet för att hjälpa en viss person och då går vi på det.
I boken “Flyktingflickorna” medverkar kvinnor som Bengt Sjöberg engagerat sig i på ett särskilt sätt. Det är smärtsamma historier om bortgifte, könsstympning och hedersrelaterat våld. Frågorna som de unga tjejerna förkroppsligar är politiskt laddade och Bengt Sjöberg vet att han tar en risk när han återigen engagerar sig offentligt.
– Det är ett pris att betala. Men det är värt det, konstaterar han.
[ Flyktingpastorn Bengt Sjöberg: Därför lämnar jag KD ]
---
Bengt Sjöberg
Ålder: 73 år.
Bor: Filipstad.
Familj: Gift med Maud, sönerna Josef, Johannes och Joel. Åtta barnbarn.
Gör: Driver firman Sjöbergs asylrådgivning.
Aktuell: Med boken “Flyktingflickorna” (Sjöbergs förlag)
---
