Hur vi än berättade det skulle människor ha blivit besvikna. Så utvärderar Ulf Ekman i dag kommunikationen kring sin konversion till Katolska kyrkan.
I podden Dagens människa berättar han om livet i dag, om kriser och gudsmöten samt om den okända USA-resan som förberedde honom för att bli en kristen.
Ulf Ekman sitter i en soffgrupp på anrika kaféet Ofvandahls i Uppsala. Hettan utomhus är tryckande och den före detta Livets ord-ledaren är ledigt klädd i grön t-shirt och ljusa chinos.
– På det här fiket har studenter suttit och diskuterat i över hundra år, konstaterar han med ett leende.
[ Så förändrades Ulf Ekmans liv efter konverteringen ]
Paret Ekman är tillbaka i Uppsala efter några år i Stockholm. När Dagen intervjuade Ulf Ekman i samband med hans 70-årsdag i december konstaterade han att staden han tillbringat fem decennier i, alltid kommer att vara speciell för honom och hustrun Birgitta.
– Vi hade några fantastiska år i Stockholm. Men vi har barn och barnbarn här, jag har min bror här och så har vi så klart många vänner i Uppsala efter alla år.
Hur känns det i dag efter konversionen att möta församlingsmedlemmar från Livets ord på stan i Uppsala?
– Det känns bra. Det händer ganska ofta att jag möter medlemmar eller medarbetare som jag jobbat tillsammans med.
Ulf Ekman ställer i från sig kaffekoppen och berättar att han bara en dag tidigare sett ett av sina barnbarn ta studenten på Livets ords gymnasieskola, Ansgarsgymnasiet.
– Det var fantastiskt roligt att möta gamla vänner och bekanta man inte sett på länge. Jag har sagt många gånger att jag och Birgitta tog ett steg framåt, inte en spark bakåt. Så vi har full respekt för Livets ord. Jag var pastor där i hela trettio år och jag kan inte tänka mig en mer fantastisk församling att vara pastor för - vilka människor, utbrister han.
Samtidigt är det ingen hemlighet att många av just dessa människor blev djupt besvikna när de nåddes av beskedet att grundaren av deras församling valt att konvertera till Katolska kyrkan. Ulf Ekman får något allvarligt rösten när han talar om uppbrottet.
– Jag samtalade med en gammal vän som var väldigt besviken och sa att “ni skulle inte ha gått ut med det som ni gjorde”. Men hur skulle vi gjort då, undrade jag och det hade han väl inte riktigt något svar på. Jag tror att hur vi än berättade det så skulle människor ha blivit besvikna. Det var tufft, men jag kan samtidigt inte komma på något annat sätt som hade varit bättre.
Hur kände du och Birgitta innan du skulle gå upp och berätta för församlingen?
– Det var en brottningskamp. Inte om det var rätt beslut, det hade vi landat i. Det här var ju en process som pågått under 15 år. Men jag frågade mig: “Vad händer om jag går? Vad tänker människor, vad tycker de, hur kommer det att gå för dem?” Men jag landade i att om Gud ber mig att gå så måste han ju också ta hand om människorna i Livets ord.
[ Ulf Ekman i Söndagsintervjun om Gud, Livets ord och konversionen ]
Just detta att följa sin övertygelse oavsett konsekvenser, tycks vara en återkommande röd tråd i Ulf Ekmans livsväv. Han är vänsterkillen som blir frälst och utfryst av vännerna. Han är prästen som lämnar Svenska kyrkan för att starta en församling med fokus på trosförkunnelse. Och han är Livets ord-grundaren som lämnar livsverket för att bli katolik.
– Ja, när du sammanfattar det på det sättet i två, tre meningar så låter det så klart så. Samtidigt tror jag att en personlighet är mer komplex än så. Jag tänker att de händelser du beskriver äger rum i ett liv, i processer som pågår under många, många år.
Vad tror du att du skulle ha gjort i dag om du inte blivit kristen?
– Det är en väldigt bra fråga. Jag tror nog att jag skulle ha blivit lärare eller journalist, jag har alltid älskat att läsa och skriva.
70-åringen framför oss börjar berätta med sin karakteristiska röst om uppväxten i ett arbetarhem på Hisingen i Göteborg. Plötsligt kommer han in på en tidig resa som han själv tror formade honom.
– Ett år innan jag kom till tro åkte jag till USA för ett utbytesår. Jag tänkte mig USA som New York och Los Angeles, men kom till en liten bondby i Pennsylvania. Alla var stockkonservativa och hälften bönder. De släpade mig till kyrkan varenda söndag tills jag hittade ett jobb så jag slapp gå dit.
– Att få komma från min vänstermiljö i Göteborg till den här amerikanska landsbygden skakade om mig och jag tror faktiskt att det lade grunden till att jag ett år senare skulle kunna bli en kristen.
När gudsmötet väl skedde år 1970 blev det dramatiskt. Ulf Ekman lutar huvudet aningen framåt och berättar som så många gånger tidigare berättelsen om hur en vänsterkompis ringer och ropar “Halleluja” i telefonen och berättar att han blivit frälst. Ulf blir först skeptisk men åker efter en tid hem till honom. Vännen berättar om vad han varit med om och frågar mot slutet om han får be för Ulf.
– När han började be fick jag plötsligt panik och kände bara att jag inte kunde vara kvar. Så jag sprang ut från lägenheten och hoppade på spårvagnen, och när jag sitter där hör jag gång på gång på insidan orden “Du kan få syndernas förlåtelse”, och så såg jag framför mig de olika sakerna jag behövde förlåtelse för. När jag kom hem böjde jag knä för första gången och bad till Jesus.
Ulf Ekman beskriver hur han fylls med en märklig frid och hur han dagen efter vaknar upp och direkt märker att lusten att svära eller att ta en cigarett har försvunnit. Han inser att det är söndag och går till en kyrka, där han i predikan får förklarat för sig precis det han varit med om.
– Sedan dess har jag aldrig tvivlat på att jag är en kristen.
Din berättelse om din väg till tro är ju ett klassiskt vittnesbörd av frikyrkligt snitt, med ett tydligt före och ett efter. Hur har den berättelsen tagits emot i Katolska kyrkan?
– Den har tagits väl emot. Jag upplever berättelsen som ganska allkristen. Det finns så mycket förutfattade meningar mellan protestanter och katoliker. Om vi började prata med varandra skulle mycket av spänningarna och fördomarna försvinna.
[ Benjamin Ekman blir katolsk munk ]
Utanför kaféfönstret har hettan övergått i regn. Men Ulf Ekmans entusiasm mattas inte. Han beskriver sin längtan efter enhet. Hur han under sin första tid som nykristen i Uppsala kom i kontakt med kristna från olika miljöer och traditioner och berördes starkt av den kristna enheten. Ändå blev de första årtiondena i Livets ord snarare präglade av splittring mellan kyrkor än av enhet.
– Det där kom nog från båda håll. Det fanns en skepsis mot oss från de etablerade kyrkorna och vi var inte alltid så visa heller. Men längtan efter enhet har alltid funnits hos mig och det var också en viktig del i min och Birgittas resa som lett till att vi i dag är katoliker.
Hur har du det med Gud i dag?
– Jag trivs med Gud. Det har kommit en större gudsfruktan, intimitet med Gud under de senaste åren. Som pensionär finns det också mer tid. Jag och Birgitta kan tillbringa flera timmar i bön och bibelläsning, det här är en fantastisk tid, säger Ulf Ekman.
Lyssna på Dagens människa med Ulf Ekman
---
Mer i podden – Hör Ulf Ekman om:
- Varför han inte skulle passa som politiker.
- Hur hans nattvardssyn förändrats.
- De fyra punkterna som fick honom att konvertera till katolicismen.
---
---
Ulf Ekman
- Ålder: 70 år
- Bor: I Uppsala
- Gör: Skriver böcker, föreläser och gör podden “20 minuter med Ulf Ekman”
- Familj: Hustrun Birgitta, fyra vuxna söner samt deras familjer
---
