Ledare som öppet visar sig sårbara har blivit vanligare på senare tid, men innebär ändå alltid en risk. När Linalie Newman, samfundsledare för Evangeliska frikyrkan, berättar om en oönskad förälskelse, är det för att hon känt sig kallad att dela med sig av det svåra.
När attraktion uppstår till en annan människa kan det vara fantastiskt att uppleva. Men att känna sig dragen till en annan kan också vara förknippat med svåra skuldkänslor och skam. För hur hanterar man liknande känslor om de uppstår när man redan lever med en annan människa? Det kan Linalie Newman önska att hon hade haft mer kunskap om, vid ett speciellt skede i hennes liv.
Tillsammans med sin ledarkollega Ingemar Forss gav hon nyligen ut boken Om än jorden skakar – Helande och hopp som bär (Libris). Som titeln vittnar om är det en bok med syfte att bringa hopp in i människors liv. Samfundsduon tar sin utgångspunkt i personliga berättelser där Guds handlande varit särskilt tydligt, för att visa att det aldrig är kört, så länge man överlåter allt till Gud. En av dessa berättelser handlar om hur Linalie Newman – då gift sedan tio år och med två barn i förskoleåldern – förälskar sig i en annan man.
– Jag vill dela med mig av min erfarenhet för att visa att Gud kan göra ett gott verk i ens liv, trots skam och skuld, säger Linalie Newman när vi möts med bild och ljud på Teams.
– Jag vill också visa att man inte behöver ha ett perfekt förflutet för att kunna vara ledare. Jag är samfundsledare i dag, inte för att jag levt ett fläckfritt liv utan för att Gud i sin nåd har kallat mig. Till alla människor som stapplar vill jag visa att det finns så mycket gott, bara man lämnar över det svåra till Gud.
Linalie Newman, 46 år fyllda, sitter i hemmet i Örebro och pratar. Maken Jan, pappa till parets fyra barn, syns en stund när han hjälper henne hitta sladden till datorn som behöver laddas. Det var när paret hade varit gifta i tio år som Linalie, tyngd av skuld och skam, berättade för sin make att hon hade blivit attraherad av en annan man. Linalie beskriver relationen, både i boken och i vårt samtal, som “en vänskap som blev gränslös”. Det gick så långt som att de kysstes, men inte längre än så.
[ Livsstil: Våga vara sårbar inför dina vänner! ]
– Jag levde med min bästa vän i ett gott äktenskap och trodde därför att jag var skyddad. Jag var inte medveten om att det kunde uppstå attraktion till en annan människa, var inte vaksam nog och såg inte de varningssignaler som fanns, förklarar Linalie som undviker att nämna detaljer med omsorg om berörda personer.
– Det var en ganska komplex situation, en period i livet som var rörig på många sätt. Jag upplevde under den tiden en blandning av både attraktion, självhat och skuldkänslor. Jag kunde inte se klart, men visste någonstans att jag var inne på helt fel spår.
Trots att det gått 18 år sedan händelsen är Linalie noga med vilka ord hon väljer när hon pratar om det. Hon talar eftertänksamt och tittar ibland bort som för att fundera över formuleringar. Det märks att det är en händelse som fortfarande påverkar henne och som hon tar allt annat än lätt på.
Vänskapen, som hade övergått i attraktion, pågick ett tag och Linalie upplevde hur hon mådde allt sämre. Hon kom till ett vägskäl där hon kände hur hon hade två val: att fortsätta på den inslagna vägen och rasera både äktenskap och sin gudsrelation, eller att låta allt komma fram i ljuset genom att vara helt ärlig både inför sig själv, sin man och inte minst, för Gud.
– Jag var väldigt medveten om att det var synd det jag höll på med, att jag inte gjorde rätt och jag hade en väldig syndanöd. Jag visste att det inte fanns något sätt att komma undan det som hänt. Detta var inte vad jag kallats till.
[ Pastor: Att få panikångest innebär inte att man måste pausa hela livet ]
– Sent en kväll satt jag ensam i bilen. Det var mörkt och regnade ute och jag lutade huvudet mot ratten och grät. “Jesus, jag ger upp”, sa jag högt rakt ut i bilen. “Jag klarar inte att reda ut detta. Jag orkar inte stå emot, jag vill inte ge efter. Hjälp mig.”
Bönen i bilen kom att förändra allt. Inte på ett ögonblick – det skulle ta många år för Linalie att bli av med känslan av skam och så sakteliga återfå hela självförtroendet. Men där och då började den mörka karusellen som hon upplevt att hon färdats i, att sakta ner. Hon fick chans att hoppa av, och hon tog den.
Linalie berättade för sin man om det som hade hänt. Den ilska, sorg och smärta som han upplevde var svår att möta.
– Jag vill inte dela exakt vad som hände de första dagarna, det får vara mellan mig och min man, men det är fortfarande smärtsamt att tänka på den sorg som jag åsamkade honom där, säger Linalie.
– Allt ställs på sin spets i ett sådant läge. “Kan vi ta oss härifrån?” Det var den första frågan vi fick ställa oss. Min man känner Jesus, är fylld av den helige Ande och mitt i krisen upplevde han att Gud talade till honom. Han sa till mig att “Det kunde varit jag. Hade jag varit i samma situation som du, hade jag kunnat hamna i samma sak”. Från den stunden när han sa det, var det självklart för oss båda att vi skulle ta oss igenom detta. Det behövde jag aldrig vara rädd för efter att ha hört de orden från honom.
Linalie Newman hoppas genom att dela sina erfarenheter kunna ge hopp till andra par som kämpar. Det behöver inte vara kört för att saker händer som man inte vill ska hända. Relationen kan bli lika vacker igen, den kan till och med fördjupas.
– Vi kommer att möta utmaningar i våra livslånga relationer – vi kommer göra saker som vi inte vill, säga saker vi ångrar. Hur gör vi då för att ta oss vidare när det hänt? Förlåtelsens väg är så oerhört stark, det är inte kört.
Har du något råd till dem som gått igenom eller går igenom liknande svårigheter?
– Två saker som blev väldigt viktiga för mig och min man var ärlighet och ödmjukhet. Att jag sa precis som det var, att vi kunde prata om det, det var det första steget. Sedan kom min mans ödmjukhet att spela en stor roll. Det är frestande att sätta sig på höga hästar när den andra bekänner sin synd, men att i stället välja att sträcka sig ner och räcka ut en hand – det är en betydligt bättre väg för att komma vidare. Men med det sagt måste alla känslor få finnas – vrede, förtvivlan, smärta – det är ingenting man ska skyla över.
I boken beskriver Linalie de tuffa år som följde efter att hon vänt den utomäktenskapliga relationen ryggen. Skammen över det som hänt var stor och trots att hennes man förlät henne hade hon länge svårt att förlåta sig själv. Under en tid var hon sjukskriven för utmattningssyndrom, något hon varit på väg in i redan tidigare. En dag föreslår hennes man att de ska lämna platsen där de bor för att i stället flytta till Jönköping. Där skulle de kunna få en nystart och Linalie äntligen få läsa till pastor som hon känt sig kallad till. I boken beskriver Linalie hur åren som följer blir år av återhämtning, reflektion, vägledning och helande. En nödvändig period för att kunna gå vidare. “Och Gud vände sitt ansikte till mig och skammen byttes mot en ny identitet. Nåden och kärleken från Gud upprättade mig, befriade mig och märkte mig för livet”, skriver Linalie.
[ Alf B Svensson: Sex utmaningar i ett äktenskap ]
Hur viktigt är det att som ledare visa sig sårbar?
– Jag tror det är jätteviktigt att sänka garden. Jag tänker på Jesus, att han är både Lejonet av Juda, men även Lammet. I Uppenbarelseboken är det Lammet som segrar. Som kvinna är man redan i ett utsatt läge och att då berätta om svaghet och tuffa perioder i ens liv är en stor utmaning. För egen del känner jag mig kallad till det. För att visa att både män och kvinnor behöver få vara genuina.
– Det är också därför vi skrivit boken, för att förmedla vilken typ av ledarskap vi vill gestalta – ett där man sänker garden och minskar avståndet mellan den som leder och den som låter sig ledas. Vi är alla människor som bär på erfarenheter av synd och nåd.
---
Linalie Newman
- Leder tillsammans med Ingemar Forss samfundet Evangeliska frikyrkan. De två har tillsammans skrivit boken Om än jorden skakar – Helande och hopp som bär (Libris).
- Bor i Örebro med maken Jan. Har fyra döttrar.
---
