Dagen frågade tre ungdomar vad de saknat med kyrkan och vad de ser fram emot när det öppnar upp igen.
Elia Furusand, 16 år, Stockholm, går i ettan på gymnasiet
Det här året har varit väldigt annorlunda, skolan har varit på distans och vår ungdomsgrupp i kyrkan har inte heller funkat som vanligt. Jag saknar gemenskapen i kyrkan, för den är jätteviktig för mig. Jag saknar både söndagsgudstjänsten och ungdomsgruppen. Visst har vi setts på Zoom, men det är inte så lätt att ha konversationer när alla hör allt hela tiden. Gudsrelationen påverkas också, för nu måste man ta tag i den själv. När man går till kyrkan blir det ju automatiskt att man ber och sjunger lovsång.
[ Larm: Unga riskerar att inte hitta tillbaka till kyrkan efter pandemin ]
Jag kommer att vara först i kyrkan när den väl öppnar, eftersom jag längtar dit så mycket, men jag är rädd att de som inte hade en lika stark relation till kyrkan innan kan ha försvunnit.
[ Årets påskupprop: Överge åttaregeln för kyrkor ]
Felicia Ståhlgren, 18 år Stockholm, går i trean på gymnasiet
För mig har det här året inte bara varit dåligt. Jag behövde det, för det har gett mig lite tid att tänka och så. Men samtidigt har det varit lite ensamt och man har saknat rutinerna. När det gäller kyrkan är det verkligen något av det jag har saknat mest. En del av mina kyrk-kompisar har jag tappat kontakten med, och en del har jag lyckats hålla kontakt med. Jag saknar regelbundenheten att gå i kyrkan - att sitta framför en skärm är en helt annan grej.
När allt öppnar upp vill jag också åka på stora kristna konferenser och gärna på lite kristna konserter!
[ Debatt: Svårt vara ung och kristen i sekulärt land ]
Alfred Lundqvist, 16 år Nyköping, går i nian
Jag har haft tur, för under vardagarna har jag kunnat gå till min skola nästan hela tiden. En sak som också har varit bra är att vår ungdomsgrupp i kyrkan sänder live-gudstjänster varje fredagskväll. Jag är oftast med och gör dem. Antingen spelar jag trummor, eller så leder jag gudstjänsten. På så sätt får jag träffa de andra som är medverkande i alla fall, men det blir lite mer som en produktion än som en träff. Det man saknar är den kristna gemenskapen där man lär känna Gud tillsammans och jag saknar att få åka på läger. Jag har inte varit på något läger sedan förra sportlovet. Läger är viktigt för då brukar man få påfyllning och energi och mod att hålla i sin tro.
När allt öppnar upp igen kommer jag att vilja ha det vanliga. Jag vill bara få träffas, leka någon lek och kanske fira gudstjänst.
