Berättelsen om Maria följer ett bibliskt mönster som vi gör klokt i att uppmärksamma. Gud älskar världen, genom enskilda människor. Hans kärlek är alltid personlig. Det Han gör med och i Maria får betydelse för alla människor. När hon säger ja samverkar hon med Gud, å alla människors vägnar. Det är märkligt, det hon får vara med om, men kanske, på något plan, inte märkligare än det som händer i bönen. När vi, var och en, ber för någon vi fått nöd för, då öppnar vi oss, på ett liknande sätt som Maria gjorde, för att Gud ska kunna göra något i oss. Och när Han gör något i oss får det alltid konsekvenser i det yttre. Därför är synden så allvarlig, även om den inte syns, även om vi tycker att det vi i hemlighet gör inte skadar någon. Sanningen är väl snarare att ingenting vi gör, gör vi i ett vakuum.
[ Anna Sophia Bonde: Bön handlar inte om önskelistor ]
Gollum, ni vet den här sorgliga gestalten i Sagan om ringen som gradvis förvandlas från en helt vanlig trivsam hob till junkie, det är precis så synden funkar. Han är som Adam och Eva som plötsligt inte ser de nittionio underbara träden i lustgården som de har fritt tillträde till utan bara det enda träd som Gud har sagt åt dem att låta bli. Synden gör människan ensam. När vi, å andra sidan, som Maria, bjuder in Gud över tröskeln i vårt hem och i vårt hjärta, så får vi världen och människorna på köpet. Gud vill visa dem omsorg, genom oss. Gud vill låta Jesusbarnet födas, också i vårt hjärta. Det där har formulerats poetiskt många gånger och renässanskonstnärer har på sitt kyska vis skildrat mötet mellan ängeln och flickan. Men berättelsen om Maria innehåller, som vi också måste orka tänka på, rätt mycket smärta. Guds mäktiga verk (överskriften till denna söndag) sker inte genom ett enkelt “hokus pokus”.
[ Därför valde Gud den unga Maria ]
Det måste till väldigt mycket kärlek för att övervinna allt det mörker som finns i världen och i varje människas hjärta. Ingen har formulerat det bättre än psalmdiktaren Olov Hartman: I tjänargestalt/kom Ordet till oss och försonade allt,/steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup/och älskade världen tillbaka till Gud./Det brustna blev helt i hans kärlek till oss/på Golgota kors. (SvPs 62:2) Att Gud tog Maria i bruk kom att medföra mycket smärta för henne. Det kan inte vara roligt, ens för en from mamma, att höra sin tolvåring osentimentalt säga att hans verkliga hem i templet, hos Gud (Luk 2:49), för att inte tala om hur det måste varit att stå nedanför ett avancerat tortyrredskap och åse sonens död. Någonstans däremellan gör Jesus klart för henne att hon och syskonen inte har något företräde till honom: Min mor och mina bröder, det är alla dessa som hör Guds ord och handlar efter det. (Luk 8:21b) Ändå följde den tolvårige Jesus med Maria och Josef hem från templet “och lydde dem i allt”. Och på korset visar Jesus sin mamma stor omsorg i det att han “ger” henne till Johannes – och Johannes till henne (Joh 19:26f). Johannes, den lärjunge Jesus älskade, får nu i specialuppdrag att älska Jesu mor.
[ Anna Sophia Bonde: Twitter var inget för Mose ]
Den kärlek Johannes tagit emot får han nu ge vidare. En ny familj grundas här vid korset, kan man kanske säga. Och kanske kan man också häri se ett förebådande av att Guds rike är Israel och kyrkan, tillsammans. Jesus visar världen sin kärlek genom kärleken till Maria och Johannes. Han ser dem och att de behöver varandra. Att Gud ser oss är därför något vi aldrig ska förakta eller dra oss bort från. Och om Gud ger oss en blick för andra människor så ger Han oss också kraft att älska dem, och glädje. Det kan vara smärtsamt, men glädjen bär igenom smärtan.
---
Veckans bibeltexter:
Gamla testamentet: Jesaja 7:10-14
Vidare sade Herren till Achas: »Begär ett tecken av Herren, din Gud, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden.« Men Achas svarade: »Nej. Jag vill inte sätta Herren på prov.« Då sade Jesaja: »Lyssna nu, Davids ätt! Är det inte nog att ni misstror människors förmåga, skall ni också misstro min Guds förmåga? Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ‘Gud med oss’.
Episteltext: Romarbrevet 8:1-4
Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan. Därmed kunde lagens krav på rättfärdighet uppfyllas hos oss som lever efter vår ande och inte efter vår köttsliga natur.
Evangelietext: Lukasevangeliet 1:26-38
I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: »Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.« Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: »Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.« Maria sade till ängeln: »Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.« Men ängeln svarade henne: »Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.« Maria sade: »Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.« Och ängeln lämnade henne.
Psaltaren: Psalm 147:7-15
Tacka Herren med sång, lovsjung vår Gud till lyra, han som täcker himlen med moln, som skänker regn åt jorden och låter gräset gro på bergen, han som ger föda åt djuren, åt korpens skrikande ungar. Han gläder sig inte åt stridshästars kraft och soldaternas snabba steg. Nej, Herren älskar de gudfruktiga, dem som hoppas på hans nåd. Lova Herren, Jerusalem, Sion, prisa din Gud. Han gör bommarna för dina portar starka och välsignar ditt folk där inne. Han ger fred och välgång åt ditt land och mättar dig med finaste vete. Han sänder sitt bud till jorden, snabbt löper hans ord.
---
