I ett av världens mest åldersdiskriminerande länder har kyrkan en avgörande roll för att skapa naturliga mötesplatser. Det menar socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) som Dagen tog med på promenad.
– Ålderismen är en orättfärdighet som kommer drabba oss alla om vi får leva, konstaterar han.
Enligt World Values Survey är Sverige ett av världens mest ålderistiska länder. Det betyder att Sverige är det femte sämsta landet i världen på att respektera äldre. Bara 20 procent av svenskarna ser med respekt på medmänniskor som är över 70 år. Detta finns att läsa i ett betänkande som “Delegationen för senior arbetskraft” överlämnade till socialförsäkringsministern i november förra året. När Dagen tar ut nämnde minister på promenad får han svara på hur detta ska förändras.
– Det är en orättfärdighet som kommer att drabba oss alla, om vi får leva tillräckligt länge, konstaterar Ardalan Shekarabi.
– Det är riktigt sorgligt att det i ett välmående land, med en så hög grad av välstånd, ändå finns så stora problem med behandlingen av äldre.
[ Ardalan Shekarabi: Vi behöver hitta ett gemensamt hopp ]
Vi har mötts en kall vinterdag, precis utanför familjen Shekarabis hus som ligger i ett av Knivstas expanderande villaområden. Vidsträckta vetefält breder ut sig runt husknutarna och det var just utsikten som gjorde att de ville flytta hit, berättar Ardalan.
– Jag såg det här området från tåget på min pendlingsväg mellan Stockholm och Uppsala. Jag klev av tåget och gick upp hit för att titta. En vecka senare hade vi skrivit på för ett hus, säger han med ett lätt skratt.
Ardalan menar att behandlingen av våra äldre grundar sig i samhällets syn på dem, något som han tycker blivit ännu tydligare under pandemin.
– Reinfeldt myntade uttrycket “människor mitt i livet” och det är just den kategorin som får komma till tals – i media, i politiken, i samhällsdebatten – vilket naturligtvis skapar en orättfärdighet och innebär att de äldres perspektiv inte kommer fram.
– Det har särskilt märkts nu under pandemin tycker jag, att det är fokus på förvärvsarbetarnas situation, men inte alls samma fokus på vilka konsekvenser det får när exempelvis träffpunkten för äldre stängde ner här i Knivsta. Den ligger vid Willys va?
Eftersom vi båda är Knivstabor vet jag att han syftar på Lyckträffen – en mötesplats för daglediga som drivs av kommunen, men där också de lokala kyrkorna har regelbundna program. Under pandemin har inga fysiska träffar hållits, bara digitala.
– Vad får det för sociala och praktiska konsekvenser för ensamheten? frågar sig Ardalan och glider in på en av sina hjärtefrågor.
– Vi har dels ett enormt problem med ensamhet långt tillbaka, och pandemin har förstärkt det på ett brutalt sätt. Debatten är inte i paritet med den utbredda problematiken vi har kring ensamhet.
Det är inte bara mötesplatser som försvunnit. I många kristna församlingar är det 70-plussarna som varit kyrkvärdar och textläsare – nu har de även förlorat sin uppgift.
– Det där som du sa nu ska man ha fokus på; möjligheten att kunna bidra. Det är klart att det gör något brutalt med en människa när den möjligheten försvinner.
[ Ardalan Shekarabi frågade ut feministpastorn ]
Plötsligt avbryts samtalet av att vi möter Ardalans son på väg hem från skolan, tillsammans med några kompisar. Han går fram till sin pappa och får en snabb kram, innan vi plockar upp samtalstråden igen.
Handlar det också inte om vår människosyn – att en människa som inte bidrar inte är lika mycket värd att lyssna till?
– Ja, när mänskliga rättigheter börjar diskuteras i ljuset av produktivitet, då måste vi säga ifrån. Vi har fått ett kallare samhälle de senaste decennierna, säger Ardalan och den kyliga luften står som rök kring hans mun.
– Den kylan riktas framför allt mot dem som anses mindre produktiva, och då ligger äldre risigt till i ett sådant samhällsklimat.
Vad beror den ökade kylan på?
– Jag har funderat mycket på det och jag tror det har att göra med att gemenskapen har försvagats. Att öka solidariteten och återupprätta känslan av samhörighet, det är en av de stora uppgifterna, inte bara för politiker utan för hela det civila samhället. Att erkänna att vi är beroende av varandra.
Vi som regelbundet går till kyrkan ser ju att det ofta är en plats som skapar naturliga möten mellan generationer – vad tänker du om kyrkans roll här?
– Kyrkorna är jätteviktiga, men skulle kunna ha en ännu större roll. För egen del är det dit jag vänt mig under svåra stunder, för att få etisk vägledning eller mentalt stöd, och det vet jag gäller för många människor. Men eftersom vi lever i ett land där den sekulära normen är väldigt stark finns det också en barriär.
Han berättar att en sak som han jobbar med just nu är idéburet offentligt partnerskap – en samverkansform mellan den offentliga sektorn, som oftast är de som sitter på pengarna, och delar av civilsamhället, som exempelvis ett samfund eller en församling.
– Vi behöver hitta former för samverkan, som erkänner varandras självständighet och särart.
Under samtalets gång har vi rört oss i riktning mot Knivstas mest centralt liggande kyrka, Sankta Birgittakyrkan som tillhör Svenska kyrkan. För tillfället är den nedsläckt, men gudstjänsterna pågår varje vecka, med ett antal fysiska platser såväl som digitala sändningar. Ardalan har själv varit där vid tidigare tillfällen berättar han.
[ Svenska evangeliska alliansen tar upp fajten mot Shekarabi ]
Så vad menar han då att vi kan göra för att bryta ålderismen i Sverige? I USA är presidenten 78 år, i Mellanöstern och på andra håll är det betydligt vanligare med generationsboenden – kanske behöver vi lära oss av omvärlden? Det håller Ardalan med om.
– Jag tror definitivt vi behöver lära oss att värdesätta äldres erfarenhet mycket högre. Framför allt att ha ett samtalsklimat som inte är så endimensionellt, med bara fokus på en urban medelklass i arbetsför ålder, utan bejaka vår åldersmässiga mångfald! Det måste få återspeglas i debatten, i media och överallt.
Vad vill du ge för råd till den som läser detta, för att få till en förändring?
– En enkel sak är att både hitta och skapa sammanhang där vi möts. Vi som inte är seniorer borde gå till Lyckträffen till exempel, eller till andra ställen där vi kan möta äldre, som i kyrkan. Ta dig tiden att fika tillsammans, ung och gammal – så river vi tillsammans ner de åldersmässiga barriärerna.
---
Ålderism
- Enligt World Values Survey är Sverige det femte sämsta landet i världen på att respektera äldre.
- Bara 20 procent av svenskarna ser med respekt på medmänniskor som är över 70 år.
- Medellivslängden 2019 var 84,7 år för kvinnor och 81,3 år för män.
- Av de 349 ledamöterna som tog plats i riksdagen efter valet 2018 var sex över 65 år. I dag är antalet 65-plussare i riksdagen tolv. Äldst är Barbro Westerholm (L) som är 87 år.
---
