Livsstil

Anna Ardin: Utan Jesus hade jag aldrig orkat

Diakonen som anmälde Juilan Assange i stor intervju om tron, hoten och viljan till förlåtelse

När hatet var som mest kompakt blev tron Anna Ardins livlina. I boken “I skuggan av Assange” ger diakonen sin version av händelserna 2010 som ledde fram till att hon anmälde Wikileaksgrundaren för sexuella övergrepp.

Anna Ardin är några minuter sen till vår intervju. Hon ursäktar sig och förklarar med ett snett leende att förseningen beror på att hon precis tackat nej till att bli intervjuad av amerikanska Fox News.

Jag känner inte Anna Ardin personligen. Men vi har mötts en gång tidigare. Den 12 augusti 2010 på Frizonfestivalen utanför Kumla. Jag höll bland annat i ett panelsamtal om tro och politik inför det stundande riksdagsvalet och Anna Ardin var en av paneldeltagarna. Dagen efter lämnade hon festivalen för att arrangera seminarium med Julian Assange. Men mer om det strax.

För Dagens läsare är Anna Ardin mest känd för sitt engagemang i förbundet “Tro och solidaritet”. Förbundet utgör den religiösa grenen inom Socialdemokraterna och Anna Ardin har bland annat varit aktiv i processen som förändrat Tro och solidaritet från ett kristet förbund till att i dag inkludera troende från olika religioner.

Det var också genom förbundet som Anna Ardin mötte Wikileaksgrundaren Julian Assange.

– Vi var en av de organisationer som tydligast hade jobbat med Irak-kriget. Wikileaks avslöjanden från kriget var viktiga och vi såg Julian Assange som en förebild för sanning. Eftersom vi arbetat mycket med frågor om krigsbrott kändes det naturligt att bjuda in honom till Sverige, berättar hon.

Under Frizonfestivalen 2010 går Anna Ardins telefon varm. Många journalister är intresserade av det seminarium med Assange som förbundet bjudit in till. Anna Ardin står i festivalmonter och medverkar i debatter och panelsamtal, men stor del av tiden går också åt till att på distans administrera detaljerna kring Assange-besöket.

– Det var speciella dagar. Väldigt många på Frizon ville debattera med oss, vi sågs nog som kontroversiella och vår monter hamnade lite i centrum. Och samtidigt höll allt på att explodera kring intresset inför seminariet.

Från festivalens spartanska pressrum arbetar hon intensivt med allt som ingår i att vara Julian Assanges presskontakt under hans dagar i Sverige. Jag minns hur hon livfullt berättar för oss andra bakom skärmarna om det enorma intresset för samlingen.

På fredagsmorgonen den 13 augusti lämnar Anna Ardin den kristna ungdomsfestivalen en dag tidigare än planerat för att hinna klart med allt inför Assange-seminariet.

Panelsamtal "Jesus och politiken" på Frizonfestivalen den 12 augusti 2010. Anna Ardin näst längst till höger i bild. Dagen efter reser hon tillbaka till Stockholm för att förbereda Julian Assanges seminarium.

Julian Assange själv är vid det här laget redan på plats i Stockholm. Närmare bestämt i Anna Ardins lägenhet på Södermalm.

– Han sa till mig att han inte gillade hotell och att det var säkrare för honom att han bodde i en privat lägenhet. Vårt förbund hade inte så mycket pengar och eftersom det var jag som skulle ha hand om hans schema under Sverigebesöket bestämde vi att han skulle bo hos mig.

Anna Ardin och Julian Assange går ut på en restaurang på fredagskvällen. De äter thaimat, dricker mineralvatten och diskuterar världspolitik och det kommande seminariet.

I boken “I skuggan av Assange” beskriver Anna Ardin hur den vänskapliga middagen oväntat övergår i något annat när de kommer tillbaka till hennes lägenhet. Julian Assange börjar kyssa henne. Anna Ardin beskriver i boken att hon till en början är smickrad men att situationen snart övergår i något hon själv inte vill.

Vad som sedan exakt händer under kvällen vet bara Ardin och Assange själva. Julian Assange har förnekat brott och vägrat att inställa sig till förhör medan Anna Ardin i sin nyutkomna bok redogjort för sin version av händelsen.

– Jag har försökt att beskriva det som hände precis så som jag minns det och jag har även tagit hjälp av gamla dagböcker, polisförhör och vänner jag talade mycket med under den här tiden.

– En del som läst boken menar att jag inte protesterat tillräckligt tydligt och undrar om man då verkligen kan tala om ett övergrepp. Andra har direkt sett det olagliga i det som ägde rum, exempelvis att han höll fast mig och gjorde saker mot min vilja.

Det polisen rubricerat som brottsligt ur Anna Ardins vittnesmål är att hon menar att hon blivit fasthållen och utsatt för sexuella handlingar mot sin vilja samt att Julian Assange medvetet ska ha förstört en kondom och tvångsinseminerat henne.

Anna Ardin är född på Gotland 1979. Hon är diakon i Equmeniakyrkan och doktorerar just nu med en avhandling om Civilsamhällets demokratiska utrymme. Hon har ett långt engagemang i frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst inom feminism och jämlikhet. 2010 vittnade hon om att ha blivit utsatt för övergrepp av Wikileaks grundare Julian Assange.

Anna Ardin säger samtidigt att det varit viktigt för henne att lyfta fram gråzonerna i den annars ofta svartvita debatten kring sexuella övergrepp.

– De berättelser vi får höra är oftast solklara; en kvinna blir överfallen i en park av en främmande man och skriker “nej” från första till sista sekunden. Men det finns också andra berättelser, konstaterar hon.

– När jag först gick till polisen var det framför allt för att få Julian att göra ett hiv-test. Jag och en annan kvinna som utsatts av honom gick dit ihop. Vi var oroliga för att han kunde ha smittat oss och ville att han skulle ta sitt ansvar och testa sig. Polisen berättade då att det vi utsatts för var olagligt och valde att ta upp en anmälan.

Varför har du skrivit boken just nu?

– Jag har i tio års tid försökt tid att leva mitt liv utanför den här frågan. Men det har varit omöjligt. Jag kan inte jobba med min forskning, eller med att vara diakon eller med mitt engagemang för Tro och solidaritet. Jag blir alltid bedömd utifrån de tolkningar som andra har med sig. Det här var ett sätt för mig att berätta min berättelse och stänga det här ärendet.

Efter att Julian Assange i ett decennium gjort sig oanträffbar för det svenska rättsväsendet lades förundersökningen mot honom ner i november 2019.

Men även om den juridiska processen är avslutad har det Anna Ardin beskriver som “drevtribunalen” fortsatt oförtrutet. Exempelvis har Flashback-trådarna om henne och hennes anmälan mot Assange besökts flera miljoner gånger och ständigt lanseras nya teorier om vad som “egentligen hände”.

– Jag skriver i boken att det funnits två tribunaler, en juridisk mot Julian och en drevtribunal riktad mot mig. Och eftersom jag aldrig gett min version för att inte störa den juridiska processen så har konspirationsteorierna och smutskastningen mot mig kunnat fortgå.

När var hatet och hoten som värst?

– Det var nog i december 2010, då briserade hela historien i medierna för andra gången. Det blev ett enormt pådrag, både i traditionella medier och på Flashback och polisen kunde inte längre bedöma vilka hot som var på allvar. Eller vilka av alla de personer som kom och bankade på min dörr som var fientliga och vilka som var journalister. Till sist beslutade de att jag skulle gömmas utomlands under en period.

– Men det smärtsammaste av allt var ändå inte hatet och alla hot. Det var att människor började distansera sig från mig. Det var som att jag blev farlig att umgås med.

Vad betydde tron för dig då, när allt var som mörkast?

– Det var under den tiden tron blev som allra viktigast för mig. Känslan var liksom att alla dömer mig nu, men jag vet att det de säger om mig inte är sant. Då blev tron på en rättvis domare en otrolig tröst. En domare som inte är påverkad av drev och hatmobbar på nätet.

Anna Ardin skrattar plötsligt till.

– Utan Jesus och min advokat Claes Borgström hade jag nog aldrig orkat, utbrister hon.

– De var två viktiga röster i mitt liv – som påminde mig om att det inte är rätt att jag blir utsatt för allt det här.

Anna Ardin är född på Gotland 1979. Hon är diakon i Equmeniakyrkan och doktorerar just nu med en avhandling om Civilsamhällets demokratiska utrymme. Hon har ett långt engagemang i frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst inom feminism och jämlikhet. 2010 vittnade hon om att ha blivit utsatt för övergrepp av Wikileaks grundare Julian Assange.

Mitt i turbulensen upplevde Anna Ardin en allt starkare vilja till att bli diakon, något som hon senare insett var en kallelse. Under en gudstjänst i S:t Görans kyrka i Stockholm hörde hon en predikan om utsatthet som grep tag i henne.

– Jag satt och försökte gömma mig, och hoppades att ingen i kyrkan skulle känna igen mig. Insikten som kom till mig under predikan var att vi kan se vår egen utsatthet i andra människor. Och jag insåg att mycket av mitt engagemang egentligen handlat om diakoni. Att stå på de förtrycktas sida.

Anna Ardin menar att det är viktigt kunna samtala om det som är svårt för att hjälpa varandra och för att bygga ett jämlikt samhälle. Hon återkommer till problemen med det svartvita samtalet kring sexuella övergrepp, där förövare beskrivs som monster.

– Jag har väldigt svårt för den här retoriken: “Kastrera dem, skjut dem, kasta in dem i fängelse för alltid”. Det späder på polariseringen och hatet och det hjälper inte de drabbade. Tvärtom gör det att vi får felaktiga bilder av hur en “riktig sexualförbrytare” är.

Du har sagt att du gärna skulle förlåta Julian Assange.

– Ja, absolut. Men det är svårt att förlåta någon som inte ber om förlåtelse eller kan se att man gjort fel. Förlåtelse, aldrig ursäktande, och försoning tror jag är avgörande för att upprätta världen.

Vilka reaktioner har du fått från andra kristna?

– Jag har fått jättemycket stöd från andra kristna. Sedan är det klart att jag ofta fått hot som refererat till min tro och uttryckt att jag en skam för kristna och så vidare, men jag tror sällan att de som hotat varit kristna själva. Även många politiska meningsmotståndare som delat min kristna tro har varit stöttande.

I dag är Anna Ardin vigd diakon inom Equmeniakyrkan. Hon har en doktorandtjänst och forskar om civilsamhällets demokratiska utrymme. Hon är gift med Henrik och tillsammans har de två barn.

I sin bok beskriver Anna Ardin hur hon mot slutet av hennes och Henriks första dejt berättade att hon var en av de två kvinnorna som anmält Julian Assange. Hon var förberedd på att han likt många andra skulle reagera med avståndstagande. Det gjorde han inte.

Under vår intervju tittar han plötsligt in i rummet och berättar att lunchen är klar. Jag slår upp sista frågan i anteckningsblocket.

Skulle du anmäla igen, även om du visste vad det skulle innebära?

– Det är skrattretande när folk genom åren sagt att jag velat göra karriär eller tjäna pengar på att anmäla. Sanningen är ju att det är precis tvärtom. Jag har under långa perioder inte kunnat jobba, jag har blivit misstänkliggjord, fått mitt liv uthängt på internet och nekats flera olika uppdrag på grund av detta.

– Jag brukar säga att jag inte längre kan ge någon kvinna rådet att anmäla en mäktig man. För jag vet vad det kan innebära. Men jag skulle ha gjort samma val i dag. Jag kan se i dag att min berättelse kan stärka andra. Senast i går fick jag ett mejl från en tjej som skrev att min berättelse hjälpt henne. Men vi måste våga prata om de här frågorna och där tror jag även att vi har ett ansvar som kristna, säger Anna Ardin.

---

Fakta: Anna Ardin

  • Ålder: 41 år.
  • Bor: Utanför Stockholm
  • Yrke: Diakon och doktorand vid Ersta Sköndal Bräcke högskola.
  • Familj: Maken Henrik och två barn.
  • Aktuell: Med boken “I skuggan av Assange” (Bazar förlag).
Anna Ardin är född på Gotland 1979. Hon är diakon i Equmeniakyrkan och doktorerar just nu med en avhandling om Civilsamhällets demokratiska utrymme. Hon har ett långt engagemang i frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst inom feminism och jämlikhet. 2010 vittnade hon om att ha blivit utsatt för övergrepp av Wikileaks grundare Julian Assange.

---

Fler artiklar för dig