Många av oss har sett honom gråta när talanger eller idoler rör upp känslor i rutan. Men ingen ser när Pär Lernström gråter till “Blott en dag” i bilen. Som tonåring stängde han dörren till tron och sin barndoms frikyrka. Nu har han börjat hitta tillbaka. Kanske inte till kyrkan, men till tron på något eller någon som är större.
Min lillebrors kompis. Så ser min relation till Pär Lernström ut från början. Pär och jag växte upp i var sin liten pingstförsamling bara någon mil från varandra. Våra kyrkor satt delvis ihop, så vi har åkt på barn- och tonårsläger tillsammans, hälsat på samma kyrktanter om söndagarna och lekt kurragömma i dopgraven medan våra mammor städade. Jag minns honom som en glad unge som alltid såg ut att ha en räv bakom örat.
I vuxen ålder har vi bara mötts några gånger, men jag har givetvis följt Pär på avstånd. Ibland blir jag fortfarande förvånad över att han, lillebrors kompis, kliver fram i rutan och rattar “Talang” eller “Idol”. Alltid välklädd, alltid koll på läget, men fortfarande med samma luriga uppsyn. Så är det också när han dyker upp på skärmen i min dator för att låta sig intervjuas för podden Dagens människa. Just i dag sitter han på kontoret som han delar med några kollegor. Tillsammans har de ett produktionsbolag, men Pär erkänner att de inte gör så mycket eget. De jobbar mest för andra. Pär har fullt upp med sina programledaruppdrag för TV4.
– Mitt jobb går mycket ut på att åka runt på olika möten där jag är den ende som inte har datorn med mig. Jag kliver bara in och är lite skön, säger han och skrattar.
[ Kristna rapparen Gift Blessing golvade Talang-juryn ]
[ Tidigare Knutbymedlem gör succé i Talang ]
Om man inte ser Pär när han säger det där kan man få för sig att han är kaxig eller nonchalant. En stjärna som beter sig lite som en stjärna. Kanske var det också lite så jag uppfattade honom någon gång när jag hörde honom intervjuas i början av sin mediekarriär. Men killen som sitter på andra sidan skärmen i dag signalerar snarare självdistans och en medvetenhet om att han är lyckligt lottad som har ett så roligt jobb. Ganska snart börjar vi också prata om känslor. Om tårarna som kommer på bästa sändningstid när programledaren Pär möter talanger eller idoler i tv och hör deras livsberättelser. Han intygar att gråten alltid är äkta.
– Jag skulle aldrig kunna fejka det där, för jag är en usel skådespelare. Jag har helt enkelt kommit närmre mina känslor. Det är något som har hänt de senaste fyra åren.
Att ha nära till sina känslor kan vara en tillgång i hans jobb. Men det kan också vara tufft att vara den som känner mycket. Särskilt när man får kritik. Som programledare får man inte bara ta emot applåder. När man gör något dåligt får man veta det direkt, via sociala medier. För några år sedan stängde Pär Lernström ned sina sociala medier. Ett av skälen var att han ville slippa påverkas av folks kommentarer.
– Jag är en vit medelålders man och säkert finns det andra som får stå ut med mer. Men när jag väl får kritik kan det släpa med mig i flera veckor.
När vi pratar om rädslan för att inte bli omtyckt kommer jag att tänka på kyrkan där vi växte upp. Och budskapet om en Gud som älskar en, även när det går dåligt.
– Är inte det vad du skulle behöva? Söndagsskolans Gud?
När Pär tidigare blivit intervjuad om sin uppväxt i frikyrkan har jag mest hört honom tala om hur han tagit avstånd från allt detta. Även det här svaret börjar ungefär så.
– Jag har ju lämnat tron ganska mycket, säger han.
Sedan gör han en vändning som jag inte riktigt är beredd på.
– Men jag har nog hittat tillbaka till någon form av… låt oss kalla det tro.
[ Så släppte Sigge Eklund ilskan mot religion ]
Han uttrycker sig försiktig. Än så länge vet Pär Lernström inte om det han återfunnit ens kan kallas för en riktig gudstro. Samtidigt beskriver han en känsla av att det finns någon som stöttar honom när han behöver det.
– Hela den här grejen har tagit tid för mig. Att inse vad tro är för mig. Och vad en Gud kan ha för roll.
Kanske, tror Pär, har det varit extra svårt för honom att acceptera att han tror. Frågorna om Gud sitter så nära ihop med det som fick honom att lämna kyrkan.
– Jag hade en period i mitt liv när hela kyrkväsendet blev förknippat med saker som var jobbiga. Mina föräldrar skilde sig och efter det blev det svårt för min pappa att vara kvar i kyrkan. Allt det där hände under en tid när jag var tonåring. Man går i högstadiet och vet inte riktigt vem man är. Det var ingen rolig tid.
[ Solid gospel rörde LaGaylia Frasier till tårar ]
Som tonåring kände Pär också ett behov av en större frihet än vad han tyckte att kyrkan gav honom. Sedan valde hans storasyster att lämna kyrkan. Då blev det tydligt för Pär att det fanns en annan sida av livet också. Han lämnade kyrkan, och under några år tyckte han att föräldrarnas frikyrklighet var pinsam att prata om. Nu, många år senare, kan han också se allt det goda han fick under sin uppväxt i kyrkan. En sak han gärna pratar om är gemenskapen:
– De vänner man hade i kyrkan var vänner på ett annat sätt än någon vänskap jag haft i vuxen ålder. Det var så tydligt att man tillhörde någonting annat och därför ställde man upp för varandra på ett annat sätt. Det närmaste jag kan jämföra det med, är det jag i dag har med min fru.
En annan sak som Pär värdesatte var humorn och alla kreativa bus som frodades bland ungdomar i frikyrkan.
– Det faktum att vi inte ägnade så mycket tid åt att supa oss onyktra gjorde ju att vi hade tid att komma på saker.
Sedan börjar Pär berätta om buset som gick lite över styr. Det involverar både Pär, min bror och vår gamla Volvo 740. Allt slutade med att polisen ringde min far, men det blev inte värre än att vi kan skratta åt det så här i efterhand.
– Humorn i den gemenskapen är nog en del av grunden till att jag är den jag är i dag, säger Pär.
Vårt samtal rör sig fritt mellan skrattiga minnen och frågor om tro och livet. Mitt i en mening gör Pär en paus och utbrister:
– Det är bra att prata om det här hörrni!
Än en gång gör han mig förvånad, min lillebrors kompis. Nu är det inte för att han briljerar i tv, utan för att han är beredd att prata så uppriktigt och ärligt, både om det som varit och om det som är.
Så, hur har du det med Gud i dag?
– Jag tror ändå inte att vi har en superkomplicerad relation. Det är tryggt att tro. Det gör att man kan se bra saker i det mörkaste, och det kan också få en att inse att vi människor inte alltid behöver sätta oss själva i första rummet.
[ Idol-Tusse: Uppmuntran jag fick i kyrkan fick mig att våga ]
Innan vi avslutar intervjun får Pär Lernström önska en låt. Som så många andra som gästat podden Dagens människa väljer han psalmen “Blott en dag”. Jag tillåter mig att undra om han inte kunde ha valt något mer unikt. Men Pär har bestämt sig:
– Det är en låt som är så djupt rotad och jag blir emotionell bara jag pratar om den. Det ska vara Freddie Wadlings tolkning. Jag brukar lyssna på den när jag är ensam i bilen. Då gråter jag på ett sätt som jag aldrig har gjort i tv!
---
Mer i podden - Hör Pär Lernström om:
- När Pär nästan kastade ut sin kompis från en bro
- Om vilka delar av Bibeln som betyder något extra för Pär
- Om varför Pär inte tycker att man ska klaga på andra
---
---
Pär Lernström
- Ålder: 40 år.
- Bor: I Stockholm.
- Uppvuxen: I Strängnäs.
- Familj: Frun Linda och barnen Bibi och Loa.
- Yrke: Programledare bland annat för Talang, Idol och Kockarnas kamp i TV4.
- Aktuell med: Talang på fredagskvällarna i TV4.
---
