När Sovjet föll tog de ryska judarnas “Aliyah” fart

I slutet av 1980-talet började Sovjetunionen gå i bitar. Kommunismens fall innebar samtidigt att många ryska judar fick en möjlighet att emigrera till Israel. Och kristna i andra länder, bland annat Sverige, engagerade sig snabbt. Drygt 30 år senare minns svenskarna arbetet.

Såväl Jeremia som Jesaja skriver i Bibeln att “Israels barn” ska återvända från “landet i norr”. Åke Wallman, ordförande för den svenska grenen av internationella Ebenezer Operation Exodus, säger till Dagen att det är flera tusen år gamla profetior som håller på att gå i uppfyllelse.

Ebenezer Operation Exodus grundades i samband med Gulfkriget 1991 och har som uttalad målsättning att hjälpa judar att återvända till Israel.

Liksom många andra är Åke Wallman övertygad om att “landet i norr” är synonymt med Sovjetunionen/Ryssland och hans engagemang för landet startade redan i början av 1980-talet.

– Då gällde det bibelsmuggling. Vi tog, på uppmaning av Steven Lightle (se mer senare i texten), också in band med kristet innehåll till rullbandspelare och diabilder. Det var minst sagt spännande. Vi hamnade i KGB-förhör och efteråt har jag tänkt att det var ganska galet. Men vi var unga, säger han till Dagen.

Parallellt med smugglingen och utdelandet av biblar växte också arbetet för de ryska judarna. “Aliyah” – judarnas återvändande till Israel – hade pågått i Sovjetunionen i flera decennier, mellan 1970 och 1988 utvandrade exempelvis 165 000 ryska judar till Israel.

Men efter att Sovjetunionens dåvarande president Michail Gorbatjov hade beslutat att ta bort restriktionerna 1989 ökade siffrorna snabbt.

– Ungefär 1,4 miljoner judar har hittills lämnat landet i norr för Israel. Men 500 000 har flyttat till USA och 350 000 till Tyskland, säger Åke Wallman, som samtidigt berättar att ungefär 160 000 judiska familjer fortfarande bor kvar i västra Ryssland.

– Det motsvarar cirka en halv miljon människor, säger han.

En folkrörelse i Finland

Sommaren 1990 uppmärksammade Dagen situationen för judarna i Sovjetunionen och den tilltagande antisemitismen i landet. Bland annat intervjuades en judisk familj som hade tagit sig till finska Villmanstrand efter att den finska regeringen gett klartecken för direktflyg mellan Villmanstrand och Tel Aviv.

– Redan i början av 1980-talet, alltså före glasnost, var kampen för de ryska judarnas framtid nästan en folkrörelse i Finland. Det kom profetior och retreatplatser nära den ryska gränsen förbereddes. Där skulle judiska transitflyktingar kunna förses med det nödvändiga i väntan på att de fick möjlighet att resa vidare till Israel, berättar Rauli Lehtonen, sekreterare i Världspingströrelsens religionsfrihetskommitté, för Dagen.

Hösten 1990 fortsatte ryska judar att lämna landet och i slutet av december berättade Dagen att Israel hade tagit emot 13 000 judar från Sovjetunionen enbart under julveckan.

Samtidigt kämpade också organisationer och individer i Sverige för judar som ville lämna Sovjetunionen.

[ Invandrande judar till Israel ökar ]

“Aliyah” rör upp känslor

En av dessa var den i dag 85-åriga Allise Ljungberg i Nässjö. Hon gjorde två resor med Ebenezer Operation Exodus till Odessa i södra Ukraina – 1992 och 1993.

Innan dess hade hon arbetat i Marocko i 23 år. När hon kom tillbaka till Sverige från Afrika vikarierade hon inom vården. Men sedan hon blivit arbetslös bestämde hon sig för att åka till Ukraina.

– Innan jag åkte gick jag en kurs i ryska. Det gick att kommunicera lite på tyska i Ukraina, annars var det teckenspråk som gällde. Människor från Ukraina, Ryssland och Uzbekistan tolkade också, säger hon till Dagen.

Frågan om “Aliyah” har ofta rört upp känslor. Bland annat för att staten Israel är omdiskuterad.

Tveksamheten kring “Aliyah” fick även Allise Ljungberg erfara.

– Missionen som hade stöttat mig under åren i Marocko ville inte längre stå för mitt underhåll. De trodde kanske inte på arbetet i Sovjetunionen. Men jag skickade rundbrev till bekanta och tillsammans med andra Israelvänner var mina utgifter betalda när jag kom hem igen.

[ Troende judar väcker intresse i Israel ]

Båten mot Haifa avgick en gång per vecka. I väntan på att få gå ombord bodde judarna på kommunisternas gamla campingplats i den ukrainska kuststaden Odessa.

Tillsammans med volontärer från bland annat USA, Sydafrika och Australien reste Allise Ljungberg runt och sökte upp andra judar.

– Vi “fiskade” vilket innebar att vi berättade för dem att de hade möjligheten att flytta.

Dessutom hjälpte volontärerna till i tullen i samband med avgångarna från Odessa. Reglerna var hårda och tjänstemännen kunde lätt ställa till problem.

– Judarna fick inte ta med sig något guld, inte ens guldet på kanterna av sina tekoppar, berättar Allise Ljungberg.

Höll vision hemlig i åratal

Två nyckelpersoner för “aliyah-arbetet” i Sverige är Kjell Sjöberg som dog 1997 och amerikanen Steven Lightle. Sommaren 1974, i samband med att Steven Lightle befann sig i Västtyskland, fick han en vision om Sovjetunionens undergång och att det judiska folket skulle återvända till Israel.

– Men Herren tillät mig inte att tala om det offentligt i väst, jag kunde bara dela det med det judiska folket i Sovjetunionen på mina resor dit, säger han till Dagen.

Under de kommande åren gjorde han ett flertal resor till Sverige då han bland annat lärde känna Kjell Sjöbergs bror Stanley Sjöberg. Men det var inte förrän 1983, när han talade på en konferens som arrangerades av Internationella kristna ambassaden i Jerusalem, som han avslöjade visionen utanför Sovjets gränser.

– Efteråt kom en lång man, som sa “Halleluja” på ett sätt som jag aldrig någonsin hade hört, fram till mig och presenterade sig.

Det visade sig vara Kjell Sjöberg och mötet blev starten på en vänskap som varade ända till Kjell Sjöbergs död.

– Kjell berättade för mig att nätverket Förebedjare för Sverige, som han var ledare för, hade varit med om något som de aldrig hade upplevt tidigare under deras månatliga möte i Citykyrkan i Stockholm den föregående lördagen. I början av bönen uppmanade den helige Ande dem att be för judarna i Sovjetunionen. Kjell sa att de inte hade gjort det förut, men när de började be blev Herrens närvaro så stark att de alla slogs ned på golvet och ropade å de sovjetiska judarnas vägnar.

[ Kraschade med ryska judar ]

Enligt Steven Lightle berättade Kjell Sjöberg att det var först efter att han hade hört Steven Lightles vision som han förstod varför de hade bett för de sovjetiska judarna i Citykyrkan veckan innan.

En annan viktig person i sammanhanget är schweizaren Gustav Scheller (1929–2000). För att vara redo när de sovjetiska judarna skulle få tillåtelse att lämna Sovjetunionen grundade han, tillsammans med Steven Lightle, 1991 Ebenezer Operation Exodus och Exodus Shipping Line. Kjell Sjöberg engagerade sig också.

– Gustav drev vårt arbete i Odessa vid Svarta havet och jag körde fartyget efter att Israel hade gett oss klartecken att börja transportera sovjetiska judar till Israel, säger Steven Lightle, till Dagen.

Vill inte evangelisera

För svensk del påbörjades arbetet i Sovjetunionen indirekt redan på 1970-talet. Åke Wallman nämner Ibra radio, Pingstkyrkan i Jönköping och Filadelfia i Oslo.

– Sovjetunionen delades in i förbönsområden. Mycket handlade om att bygga broar mellan öst och väst. Dessa upparbetade kontakter var grundläggande för arbetet med ryska judar när gränserna väl öppnades. Kontakterna med kristna ryssar gav oss en ingång, de fungerade till exempel som tolkar med judar vilket innebar att vi kunde nå dem, förklarar han.

– Vi har fortsatt att bygga relationer med de judar som först inte ville lämna Ryssland – ofta har de senare valt att göra aliyah.

Han berättar om de “fisketeam” som bland annat Allise Ljungberg var med i i början av 1990-talet. Och han betonar att Ebenezer Operation Exodus främsta uppgift är att hjälpa judar att återvända till Israel – att evangelisera bland judarna är inte aktuellt.

– Det var grundaren Gustav Scheller tydlig med. Och mitt mål har aldrig varit att evangelisera, jag vill bygga broar med judar. Historiskt sett är judarna väldigt skeptiska till kristna på grund av bland annat korstågen och jag beklagar historien.

Åke Wallman har aldrig officiellt ingått i något fisketeam. Däremot har han under årens lopp, genom arbetat med Ebenezer, fått höra och se tusentals ryska judar som fått hjälp att ta sig till Israel.

Har du fortfarande kontakt med några av de som du träffade på 1990-talet?

– Nej, tyvärr inte. Det var “time of emergency” – man försökte bara få ut så många judar som möjligt och glömde tyvärr att tänka på hur man skulle hjälpa dem i det nya landet. Det kritiserades vi med all rätt för. I dag är vi mycket mer målmedvetna och tänker på det.

---

Fakta: Aliyah och Olim

• Aliyah är ordet för det judiska folkets invandring från förskingringen till Israels land. Det hebreiska ordet betyder uppgång och definieras också som uppstigning – att bege sig upp till Jerusalem.
• Olim betyder judiska invandrare i Israel – de som gör aliyah. I singularis kallas en manlig invandrare en oleh och en kvinnlig invandrare en olah. Potentiella olim är personer som Ebenezer Operation Exodus team tar kontakt med och uppmuntrar att göra aliyah.
• Källa: Ebenezer Operation Exodus

---