Kvällen före första advent sätter Thomas Ardenfors i kontakten och tusentals små lampor runt hela hans trädgård tänds. I år är julhuset i Sollentuna, mer uppskattat än någonsin, men vem är han egentligen, mannen bakom ljusshowen? Möt familjehemspappan, politikern, ljusfantasten och före detta pastorn Thomas Ardenfors.
Det är inte svårt att förstå vilket hus som tillhör familjen Ardenfors. På framsidan står ett stort barrträd fullt med gigantiska, röda julkulor. På garageinfarten möts jag av en skylt med texten “Santa stop here”, där finns snögubbar, och fejkade snölyktor, ljusdjur och slingor i massor. Den annars ganska ordinära villatomten är smyckad som ett litet Disneyland. Men när Thomas Ardenfors tar emot mig, är han ändå inte helt nöjd:
– Du måste komma hit när det är mörkt, det är det som är grejen, säger han.
Jag provar att driva lite med honom och frågar om det inte är väldigt amerikanskt, med allt detta pyntande. Thomas Ardenfors är snabb att hålla med.
– För mig är det ingen förolämpning utan bara en uppmuntran. Vår familj älskar USA och har gjort många besök där. De bra sakerna med USA tycker jag är jättekul att använda även i Sverige. Som detta med att dekorera sitt hem vid högtider.
I drygt tjugo år har Thomas Ardenfors haft traditionen att pynta och sätta upp massor av julbelysning. För varje år lägger han till något nytt, och för varje år sprider sig ryktet och intresset för hans julhus till fler. För att hinna klart med allt börjar Thomas Ardenfors redan i oktober. Det är ingen uppoffring för honom, utan en kär hobby. En möjlighet att hänge sig åt något helt annat än de uppgifter han sysslar med i sin vardag som moderat kommunpolitiker i Sollentuna. Där blir det mycket administration och möten.
– Jag älskar att vakna innan alla andra en tidig lördagsmorgon om hösten och gå ut och dra lite slingor. Det gör mig avslappnad och får mig att må bra.
Jag skrattar lite åt det drömska uttrycket som sprider sig i den medelålders mannens ansikte när han talar om att “dra slingor”. Men Thomas Ardenfors menar att slingorna inte bara är till för honom.
– Folk blir glada av att se vårt hus. På kvällarna kör karavaner av bilar förbi här. Ofta stannar de och fotar. Då brukar jag gå ut och bjuda med dem på “The grand Tour”, där jag visar dem baksidan också. Vår träveranda är ju som en liten tavla av ljusinstallationer.
I år, när mycket annat är inställt, och oron över pandemin ligger som en grå filt över tillvaron, verkar människor uppskatta det ardenforska julhuset extra mycket.
– Senast i fredags kom en kvinna hit tillsammans med sin väninna som varit mycket nedstämd. Minen när väninnan klev ur bilen, tittade upp och fick se ljusen, den var obetalbar. Hon vacklade liksom till av glädje.
[ Thomas Ardenfors blev fysiskt attackerad ]
Men även för Thomas själv har ljusen varit en hjälp genom pandemin.
– Jag är en social varelse, och vi bjuder vanligtvis massor av vänner och bekanta på glögg varje december. I år får jag i stället trampa runt med ovanligt många okända människor som vill bli guidade i vår trädgård. Det är fint.
Det är lätt att tycka om tanken på en trädgård som är öppen för främlingar. Ändå kan jag inte låta bli att fråga Thomas Ardenfors, som ju faktiskt är pingstpastor i grunden, hur han får ihop bling-blinget med budskapet om en frälsare som föds i ett fattigt och enkelt stall. Thomas blir varken störd eller förvånad över frågan. Han säger att det inte finns någon rak koppling mellan den överdådiga belysningen och ett fattigt stall. Samtidigt menar han, kan alla människor omfamna tanken om julen som ljusets högtid.
– På så sätt blir det här faktiskt ett sätt att bredda julens budskap till nutid. Någonstans i mörkret tände Gud ett ljus!
De bibliska referenserna ligger nära till hands för Thomas Ardenfors. Han har en naturlig pondus, och lätt för att uttrycka sig. Jag konstaterar att mannen som sitter bredvid mig och berättar om ljusslingor på många sätt fortfarande har en slags pastoral framtoning. Tydligen är jag inte ensam om att tänka så:
– Även många av mina politiska kollegor brukar säga att de ser mig som någon form av pastorstyp. Själv tänker jag att även om jag tyvärr inte har förmånen att tjäna som pastor i en församling i dag, så finns mitt uppdrag att vara och arbeta för andra människor kvar.
Jag kommenterar att han säger “tyvärr” om att inte arbeta i en församling och Thomas nickar. Jo, så är det. Ibland saknar han arbetet som pastor.
– Och då menar jag inte talarstolarna, de ingår ju i mitt arbete nu också. Det jag saknar är pastorns alla möten med människor. Jag har alltid älskat att prata med folk innan och efter gudstjänsterna. Och häromdagen såg jag en gammal bild från min tid i Uppsala pingstförsamling, då jag delade ut julblommor till de äldre. Det var så fint att få möta alla de där farbröderna och tanterna.
Vi pratar om krisen som ledde till att hans klev av som pastor. Det som skedde för femton år sedan då församlingen Karisma Center, där Thomas var pastor gick i konkurs. Han var en av de pastorer som fick mycket kritik och vars förtroende naggades i kanten. Thomas beskriver tiden som den värsta i hans liv.
– Jag förlorade ju inte bara mitt jobb. Jag och Sussie förlorade hela vårt liv, över en natt. För mig var det lite samma mekanismer som när man går igenom en skilsmässa. Jag kände sorg, skam och förtvivlan.
De första åren efter Karisma Centers fall funderade Thomas Ardenfors mycket över hur saker kunde bli som de blev. En sak han har konstaterat är att församlingsbygget skedde genom att man prövade sig fram. Man saknade manual. Manualer är numera något han kommit att uppskatta.
– Jag har till och med gjort en manual för hur man sätter upp vår julbelysning. Manualen är 33 sidor lång, och den gör att jag slipper chansa och koppla fel.
[ Thomas Ardenfors: Öppna hjärtat för utsatta barn ]
En annan lärdom han alltid kommit att bära med sig från krisen med Karisma Center är att man ska fokusera på att jobba med det man vet att man har. Inte med det som andra säger att man har.
– I frikyrkan talar man gärna om att gå i tro, men jag tror inte att det är oandligt att vara krass. Att våga se vad som verkligen finns på kontot. I politiken här i Sollentuna brukar vi säga att vi gärna är lite kommunalgrå. Våra visioner utgår från vad som är realistiskt.
För Thomas Ardenfors var det aldrig aktuellt att försöka tränga sig tillbaka som pastor i en kyrka efter att han lämnat Karisma Center.
– Jag har aldrig sökt den sortens tjänster. Jag har fått förtroenden. Men man vet aldrig. Om något kristet sammanhang skulle säga vi tror du skulle vara till nytta här, kanske jag skulle överväga det.
Ganska snart efter krisen med Karisma Center fattade han och hustrun Sussie ett tydligt beslut om att inte fastna i bitterhet över det som hände med Karisma. I stället skulle de fortsätta att försöka finnas till för andra. Sammanhangen var inte det viktigaste, kallet fanns kvar. De hade redan då hunnit vara familjehem under några år, och tagit emot ett antal barn som socialen placerat hos dem.
– Att hjälpa andra är något jag fick med mig från barnsben. Min innersta drivkraft är den gyllene regeln: Allt vad du vill att andra ska göra för dig ska du göra för dem.
Thomas Ardenfors berättar att det också var så han så småningom hamnade i politiken.
– Det började med att jag tog en fika med ett av våra kommunalråd. Vi lärde känna varandra. En tid senare hörde han av sig och sa att de behövde hjälp. Jag tänkte att det bara skulle vara för ett tag, men nu har jag varit politiker i femton år. Lika länge som jag arbetade som pastor.
[ Andreas Nielsen: Efter karismakonkursen var förtroendet för mig förbrukat ]
Thomas Ardenfors menar också att hans gudstro finns kvar, den har till och med blivit djupare och bredare.
– När man jobbar i kyrkan lever man lätt i en bubbla. Nu försöker jag mer leva ut min tro i det vanliga livet.
Kommunpolitikern har inte funderat så mycket över hur han skulle vara som pastor om han skulle börja en tjänst i dag.
– Oj, vad svårt, säger han eftertänksamt.
– Det är inget fel med häftiga gudstjänster, men när man har jobbat så länge i kommunen har man sett så många behov. Jag skulle önska att kyrkor tog ännu större del i samhället. Sökte upp skolor, socialtjänst och andra aktörer för att fråga vad man kan hjälpa till med.
Innan vi avslutar samtalet pratar vi lite om framtiden. Thomas Ardenfors har lovat att sitta kvar som politiker för moderaterna i Sollentuna mandatperioden ut.
– Efter det får vi se. Jag vill vara där jag gör nytta.
Oavsett yrkestitel, i framtiden, är det enligt Thomas Ardenfors själv inte det som definierar vem han verkligen är.
– Jag är i första hand familjehemspappa. Det var inget jag valde från början, det började när jag och Sussie bestämde oss för att hjälpa en tonårstjej som socialen sökte en placering för. Det var 26 år sedan och det har blivit vår livspassion.
Mot dagens slut åker jag tillbaka till Ardenfors gata för att se julhuset i full strålglans. Det är en rätt mäktig upplevelse faktiskt.
