Betz, eller Betsegaw Assefa som han egentligen heter, var under flera år den värsta sortens kriminell; samvetslös, orädd och med en förmåga att se lösningar på alla problem han ställdes inför. Änglabesök och Gudsmöten gav honom samvetet tillbaka – och även förmågan att ge och ta emot kärlek.
Vi möts utanför Livets Ords bibelskola i Uppsala. Här är Betz inne på sitt andra studieår och gick i våras ut som “topp tre av skolans 120 elever” – trots dyslexi, posttraumatisk stress, ADHD och ett liv som slitit hårt på kropp och psyke. Att han går bibelskola är en del i den skräddarsydda plan som han fick sitt fängelsestraff omvandlat till. Men mer om det senare.
Betz kaosartade livsbana började redan i barndomens Etiopien, där inbördeskrig och konflikter gjorde att rädsla och oro blev till ständiga följeslagare. Föräldrarna, själva påverkade av krigets fasor och utsatta för bland annat förföljelse hade ett stort engagemang för flyktingar och kunde inte finnas där för den äldsta sonen på det sätt han hade behövt. Bara 4-5 år gammal och ständigt på sin vakt för det som pågick runt honom, fick Betz klara sig mycket på egen hand, oskyddad och utsatt. Det var i samma ålder som han fick en stark upplevelse av att vara sedd och älskad av något betydligt större än honom själv.
– Min mamma tog med mig och min ettåriga lillebror för att fly till Sudan, där vi trodde att pappa väntade på oss. Det var en helt livsfarlig resa, genom öken och ödemark, med fullt av rebeller, ökända för att våldta, plundra och mörda. Det var helt sjukt att vi klarade oss igenom det, det var bara Guds nåd och mammas tro, säger Betz och skakar på huvudet.
– En kväll under färden drabbades jag av en mycket stark rädsla. Då såg jag en ängel sväva ovanför mitt huvud – helt majestätisk och lysande. Jag tittade på min mamma och jag tror att hon upplevde en närvaro, men hon såg inte vad jag såg.
Orden som ängeln uttalade gav lille Betz ett lugn han aldrig tidigare upplevt: “Var inte rädd, jag är med dig”, upprepade ängeln tre gånger. Det var ord som skulle återkomma till Betz, på precis samma sätt som han nu hört dem. Men innan dess väntade många år av mörker. Det var en trasig liten kille som anlände till Sverige från Sudan med sin familj i slutet av 1980-talet. Betz hade sett och upplevt saker som inga barn ska behöva göra. I kombination med att han ganska direkt utsattes för mobbning och rasism i både Surahammar och sedan i norra delarna av Stockholm, började ett hat att gro som kom att bli till ett hårt pansar.
– Jag hade inget sätt att hantera min oro och min sorg – jag ville bara överleva dagarna. För varje elak eller rasistisk kommentar jag fick höra gick mitt hjärta sönder mer och mer och jag blev aggressiv och slutade lita på människor. Jag stängde av och blev helt kall.
Att stänga av sina känslor blev ett sätt att ta sig igenom och överleva vardagen. Några redskap för att älska, förlåta och bemöta människor med respekt hade han egentligen aldrig fått och han hittade andra vägar att försvara sig på – genom att slå tillbaka, hårdare och mer skoningslöst än den som börjat. Ganska snabbt insåg han också att en väg till att bli sedd, respekterad och få kontroll över sin tillvaro verkade vara att skaffa sig pengar. Något som alla utom han själv tycktes ha.
[ Läs mer: Sebastian Stakset hjälpte Alf Lax bära korset på vandringen genom Sverige ]
– När de andra barnen retade mig för att jag hade korta byxor, då slog jag helt enkelt ner dem och tog deras kläder. Jag började använda mer och mer våld och kunde gå i gång bara om någon tittade snett på mig. Jag backade upp andra utsatta och hade snart ett gäng som följde mig vart jag än gick. Jag upplevde en form av respekt.
En avgörande händelse var när Betz var i början av tonåren såg filmen “Heat” med Robert De Niro i en av huvudrollerna. Den handlar om en grupp högeffektiva värdetransportrånare och berättelsen fängslade den pengalystne tonåringen. Under en tid såg han filmen varje dag.
– Jag fick tunnelseende, förstår du? Allt handlade om att hitta det snabbaste sättet för mig att få pengar. Jag var en finurlig liten kille, helt orädd, som såg lösningar och utvägar i alla situationer. I dag kan Gud använda de gåvorna, men då var det riktigt bra egenskaper för att bli en bra rånare.
Betz skaffade vapen, gjorde upp planer och redan som 14-åring utförde han sitt första rån.
– Jag minns fortfarande känslan av total kontroll när vi kom in på macken som vi skulle råna. Vi hade hemmagjorda luvor, vi såg hur killen la sig platt ner på marken och vi fick med oss pengar. Min identitet var klar! Det var detta jag skulle göra.
Med en snabb och van gest tar Betz av sig den svarta kepsen av ett dyrare märke för att rätta till de mörka dreadlocksen. Han är klädd i en till synes helt ny Adidasdress och det är tydligt att styrketräning är en stor del av hans liv. Att han sitter här i dag, vid ett rangligt plastbord utanför en av Sveriges största kristna församlingar, och språkar ledigt med en journalist – det fanns inte på kartan för bara tre år sedan. Då var han fullblodskriminell sedan många år, jagad av polisen för ett flertal grova rån och otaliga fall av misshandel. Det “lyckade” rånet av bensinmacken strax utanför Märsta var bara början. Jakten på pengar gav honom för tillfället ett mål och en mening med livet. Att smida planer och sedan genomföra rånen blev hela hans värld.
– Jag var en vandrande demon, jag var helt gränslös. Jag hade pengar, jag låg på topp – ändå var jag så bruten att jag aldrig var lycklig på riktigt.
För parallellt med att Betz gjorde sig ett namn i kriminella kretsar och kom att bli en av de främsta vad gäller värdetransportrån, så fanns hela tiden “den lilla trasiga Betz” någonstans där inne och gjorde sig påmind. Flera gånger i veckan grät han sig till sömns.
När Betz är 21 år gammal återkommer samma ängel som han mötte som barn. Precis som då har Betz drabbats av en “övernaturlig rädsla”. Han sitter i häkte och tänker på fängelsestraffet som väntar honom.
– Jag var helt uppriven och satt i min säng i cellen. Då kom samma ängel som jag sett tidigare och sa samma sak: “Var inte rädd, jag är med dig. Var inte rädd, jag är med dig. Var inte rädd, jag är med dig".
[ Läs mer: Staksets tältkampanj Det finns hopp flyttas fram ett år ]
Där och då sker inget livsomvandlande. Betz får sitt straff och började avtjäna det på Kumlaanstalten. Men ängelns besök blir en påminnelse för honom om att någon vakar över honom. Någon har funnits med hela tiden och fortsätter att göra det. 2014 är det dags för nästa Gudsmöte. Betz är i färd med att skriva en lista med namn på banker han ville råna, vad han ville göra med pengarna och människor han ville skada. För varje sak han skrev upplevde han hur mörkret sänkte sig tätare omkring honom. Till slut hade han svårt att andas. Han föll ner på golvet och ropade: “Gud, uppenbara dig för mig!”.
– Då är det som att ett moln löses upp, du vet. Som att den helige Ande sveper över min nacke. Jag hör en röst upprepa tre gånger: “Allt du söker finner du i mig”. Jag upplever hur Jesus sätter sig bredvid mig och håller om mig. Den natten glömmer jag aldrig, Gud öppnade mitt hjärta.
Så, blev det bra efter det då? Nej, menar Betz. Gud ville ha hela hans liv, med alla sår, oförrätter och all smärta som han åsamkat både sig själv och andra. Men Betz kunde inte ge allt. Det fattades en viktig pusselbit för att friden skulle bli 100-procentig och livet skulle börja läka. Det var traumat från barndomen. De trauman och händelser som Betz hade stängt in i det han kallar “svarta lådan” och som han vägrade öppna eller visa för någon. Han hade ännu inte förmågan att älska fullt ut och trodde inte heller att någon kunde älska honom. I jakten på frid börjar han i stället att “jaga döden”.
– Jag gick “all in” i självdestruktivitet som grundade sig i mitt självförakt. Jag var för självupptagen för att själv avsluta mitt liv och jag minns hur jag en gång satt i bilen, söp och bara önskade att poliserna som jagade mig skulle skjuta ihjäl mig, som ett “suicide by cop”.
16 februari 2019 kommer vändningen. Betz befinner sig både bildligt och bokstavligt talat i en mörk källare, ett cykelförråd där han har gömt vapen, droger och sprit. Han är vilse och trasig. Då får han se bilder från de trauman han var med om som barn. Han påminns om den svarta lådan, som han ännu vägrat släppa ifrån sig – vilken smärta den åsamkat honom genom livet.
– Det är som att Gud säger att den enda procent jag väljer att inte ge honom, den kan djävulen använda till hundra procent. Och där föll polletten till sist ner för mig. När jag äntligen gav honom allt – då gav han mig hundra procent frid, hundra procent glädje, hundra procent förlåtelse …
Betz strålar i kapp med den värmande septembersolen när han berättar. Det är uppenbart att hans liv genomgått en total förändring sedan dagen då han fattade beslutet i cykelförrådet.
Men hur blev det då med de begångna brott han ännu inte straffats för? När det blev tydligt att Betz hade en genuin längtan att lämna sitt destruktiva liv bakom sig, kunde det annalkande fängelsestraffet omvandlas till så kallad kontraktsvård, med en skräddarsydd behandlingsplan för att hjälpa honom komma tillbaka till samhället. För Betz del innebar det bland annat två år på bibelskola, något han verkar stortrivas med.
– Vet du vad mitt namn Betsegaw betyder förresten? “I Guds nåd”. Min mamma som gav mig namnet kände i sitt hjärta att mitt liv kunde bli fyllt av katastrofer, men att det skulle sluta med vittnesbörd: ett liv i Guds nåd, säger Betz och ler med hela ansiktet.
[ Läs mer: Livets ord-pastorerna tar tillfällig paus ]
---
Fakta: Betsegaw Assefa
- Ålder: 40 år.
- Elev på Livets Ords bibelskola.
- Kommer från ett tufft liv som kriminell med värdetransportrån som expertområde.
- Aktiv i organisationen “Heart of evangelism” med bland annat Sebastian Stakset.
---
