Ett är nödvändigt – det låter fint och poetiskt. Men faktum är att människan, alltsedan tiden i paradiset varit benägen att låta sig distraheras. Och det är en svaghet som djävulen, som på grekiska kallas “splittraren”, använder sig av. Det är obehagligt att behöva välja en sak, för därigenom måste man ju säga nej till så mycket annat som lockar.
Israeliterna hade inga smarta telefoner och kände inte till vår tids enorma tv-utbud. Ändå går distraktionen som en röd tråd genom hela Gamla testamentet, folket vänder sig i alla tider bort från Herren för att dyrka andra gudar. Med Guldkalvsepisoden (2 Mos 32) i minne påminner Mose sina landsmän inför intåget i det förlovade landet om att inte glömma bort Herren. Han som förde dem från slaveri till den frihet som nu väntar. Själv är han i färd med att överlämna ledarskapet till Josua och dör i Moab (5 Mos 34:).
I sin 33 kapitel långa avskedspredikan inte bara varnar Mose folket utan konstaterar vad som kommer att hända när folket låtit bli att hörsamma hans ord: När du är i nöd och allt detta drabbar dig i kommande dagar, då skall du vända tillbaka till Herren, din Gud, och lyssna till honom. (5 Mos 4:29) På samma sätt har väl föräldrar i alla tider varnat sina barn, fastän de vet att sannolikheten är stor att barnen ändå kommer att göra som de vill.
Någon skrev: Människa! Du har ett förlorat paradis bakom dig. Se till att du inte också förlorar det som ligger framför dig. De val vi träffar har betydelse, även de som är till synes triviala. Om jag låter mig förtrollas av smörgåsbordet kanske jag inte är vaken och nykter nog att säga nej i den stund jag borde säga nej. Och säger jag inte, i rätt stund, nej förlorar jag tillfället att säga ja. Då står jag där till sist med ett hjärta och en håg som är delad, kluven, i avsaknad av centrum. Kanske tänker vi att livet handlar om att ta avstånd från ondskan. Men för många av oss kanske faktiskt risken är större att vi fastnar i distraktionerna. Jag ska bara….En hel dag kan gå för att jag inte orkat vara tydlig med mina ja och nej.
Marta, å sin sida, hade goda skäl att vara irriterad på sin syster Maria. Det var mycket viktigt arbete i köket som behövde göras. Men jag tror att den som börjat ana att “ett är nödvändigt” får stå ut med att omgivningen inte uppskattar ett sådant livsval. Om en fyrabarnsmor åker på en veckas retreat så kommer det sannolikt att märkas i hemmet. Man kan inte klandra Marta för att hon tyckte att Maria borde göra “sin del”. Marta begrep inte att Maria gjorde sin del, fast på ett annat sätt än Martas.
Det är inte bara S:ta Clara som upptäckt att prioriteringen av bön i församlingen gör sammanträdena mer effektiva. Kanske fyrabarnsmoderns retreat därför, om än inte i stunden men på lång sikt, skulle gagna familjens atmosfär. Och om det är så är det inte konstigt att tänka sig att Mose fick rätt i sin varning: om folket låter sig distraheras bort från Herren så kommer de förr eller senare att riskera invasion och en tillvaro i splittring och exil. Inre och yttre hänger ihop, andakt och politik. Och jag tror inte att vi är bättre än vad de var. När du är i nöd och allt detta drabbar dig i kommande dagar, då skall du vända tillbaka till Herren, din Gud, och lyssna till honom.
Veckans bibeltexter:
Gamla testamentet: Femte Moseboken 4:29–31
Men där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ. När du är i nöd och allt detta drabbar dig i kommande dagar, då skall du vända tillbaka till Herren, din Gud, och lyssna till honom. Ty Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud, och han skall inte överge dig eller låta dig gå under. Han glömmer aldrig det förbund han ingick med dina fäder och bekräftade med ed.
Episteltext: Filipperbrevet4:10–13
Jag har glatt mig mycket i Herren över att er omtanke om mig äntligen har kunnat skjuta nya skott. Omtanke hade ni ju förut också, men inte tillfälle. Inte för att jag har lidit någon nöd. Jag har lärt mig att klara mig med det jag har. Jag kan leva fattigt och jag kan leva i överflöd. Jag har verkligen erfarenhet av allt: att vara mätt och att hungra, att leva i överflöd och att lida brist. Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft.
Evangelietext: Lukasevangeliet 10:38–42
Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: »Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.« Herren svarade henne: »Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.«
Psaltaren: Psalm 123
En vallfartssång. Jag lyfter blicken mot dig, du som bor i himlen. Som tjänaren ser mot sin herres hand, som tjänarinnan ser mot sin husmors hand, så ser vi mot Herren, vår Gud, och hoppas på hans nåd. Förbarma dig, Herre, förbarma dig, vi har fått nog av förakt. Vi har fått nog av de självsäkras hån, av de högmodigas förakt.
