Visst kan livet bli bättre efter en skilsmässa, men sorgen över det som inte blev som man hoppades kan ändå finnas kvar. Det menar pastor och själavårdare Larsåke W Persson. Genom åren har han brottats med både andras och sin egen skilsmässa.
Tystnaden. Det är något av det första som Larsåke W Persson säger att han vill prata om, när jag ringer upp honom för att få höra hans berättelse om hur det är att skilja sig i kyrkan.
– Inom kyrkan pratar vi helst inte om skilsmässor. Det är som om det skulle vara skam- och skuldbeläggande att över huvud taget tala om saken och så blir de som lämnas med problematiken ensamma i stället. Den blir en privatsak. Det kan förklara tystnaden på det här området.
Egentligen skulle vi ha setts över en kaffe, jag och Larsåke W Persson. Men en förkylning satte stopp för mötet och därför sker samtalet över telefon i stället. Rösten i andra änden är djup och lugn. Larsåke W Persson formulerar sig med eftertanke. Det är lätt att föreställa sig att detta är en röst som lugnat och tröstat många genom åren. Som själavårdare och pastor har han under hela sitt yrkesverksamma liv varit den som lyssnat och ställt frågor. Som försökt hitta vägar framåt för dem som varit i kris. Men just i det här samtalet om skilsmässor inom kyrkans väggar blir hans roll lite komplex. Dels är Larsåke W Persson experten:
– Jag har räknat ut att jag stått relativt nära ett hundratal personer som gått igenom skilsmässa under mina dryga femtio år som pastor. De allra flesta av dessa personer har varit hemmahörande i frikyrkan.
Dels har Larsåke W Persson själv gått igenom en skilsmässa. För nio år sedan separerade han och hustrun efter att ha varit gifta i nästan 40 år. Larsåke beskriver det som om de båda tidigt i sitt förhållande upptäckte att de inte riktigt gick i takt. De kämpade länge och den första separation skedde långt innan de till slut skilde sig.
– Ja, vi försökte separera efter att ha varit gifta i tjugo år. Men då bestämde vi oss för att försöka igen, för hemmets och familjens skull mer än för att vi fått ny tro på vår egen relation. När barnen var utflugna, efter nästan tjugo år till, tog vi det definitiva beslutet.
Jag undrar hur Larsåkes brottningskamp med det egna äktenskapet påverkat honom i mötet med andra som kämpat i sina relationer:
– Jag skulle tro att det gjort mig mer förstående för hur svårt livet är. Och jag tror att min skilsmässa har gjort mig mer barmhärtig med andra än vad jag kanske skulle ha varit annars.
Larsåke W Persson är noga med att poängtera att han inte är någon förespråkare för skilsmässor.
– För oss var det här den enda möjliga utvägen, men en separation är ingenting jag till exempel önskar mina barn. Det finns alltid jobbiga konsekvenser när man skiljer sig och de konsekvenserna får man leva med.
Han menar också att alla par som närmar sig en separation bör söka samtalshjälp.
– Vi gick till familjerådgivningen även fast vi insåg att vi skulle skilja oss. Inte minst i en skilsmässoprocess behöver man hjälp för att den ska bli så bra som möjligt.
Så hur blev Larsåke bemött i sin egen församling när han, som är pastor och själavårdare, skilde sig efter 40 års äktenskap?
Larsåke är noga med att poängtera att varje skilsmässa är unik. I hans eget fall tror han att det hade varit uppenbart för de flesta i omgivningen att relationen varit kämpig under en lång tid.
– Folk visste ju att vi separerat en gång tidigare. Vissa sa nog till och med att vi hade gjort det bra som hade försökt så länge. Nu förstod de att det inte gick längre.
Nästan alla par jag har mött inom kyrkan har kämpat för att hålla ihop sitt äktenskap.
— Larsåke W Persson
Den här förståelsen från den omgivande församlingen är långt ifrån självklar, menar Larsåke:
– Ibland stöter jag på människor, även kristna, som tycker att folk skiljer sig alltför lättvindigt. Men det är inte min erfarenhet. Nästan alla par jag har mött inom kyrkan har kämpat för att hålla ihop sitt äktenskap. Man har tagit sina äktenskapslöften på största allvar och man vill inte vara en svikare. Och det kan göra processen särskilt smärtsam. Det tror jag är något vi behöver bli mer medvetna om.
Något annat som ofta drabbar människor som skiljer sig är just den där tystnaden som Larsåke W Persson inledde med att tala om:
– Förr i tiden var det självklart i kristna kretsar att aktualisera skulden när folk skilde sig. Den skyldiga parten, och ofta båda två, blev helt enkelt uteslutna ur församlingen. Men nu, när man i de allra flesta kyrkliga sammanhang vill undvika att skuldbelägga och skamma människor, då vet man inte vad man ska säga över huvud taget. Man har inget språk för en “kristen” kris.
Nyckeln till att hantera frågan bättre, menar Larsåke, är att närma sig skilsmässan som en sorg.
– Jag tror att alla som går igenom en skilsmässa upplever en sorg över det som inte blev som man tänkt. Så är det ju även för mig. Även fast jag kan se att vissa saker i livet blivit bättre efter skilsmässan kommer vågor av sorg över mig ibland.
[ Läs också: Gifta sig bara för att få ha sex? Att skiljas skadar mer än att bo sambo ]
Fråga hur människor mår och visa omsorg. Utgå från att det är jobbigt för alla inblandade.
— Larsåke W Persson
Hans råd till pastorer och församlingsmedlemmar är att möta vänner som skiljer sig på samma sätt som man gör när någon förlorat en anhörig.
– Fråga hur människor mår och visa omsorg. Det är mycket bättre än att fråga vems fel det var. Utgå från att det är jobbigt för alla inblandade.
Larsåke W Persson skulle vilja att det vore möjligt med en slags parentation i församlingen vid skilsmässor:
– En skilsmässa handlar ju om att det gemensamma livet mellan två personer tagit slut. Det kan låta drastiskt med en parentation, men en skilsmässa blir ju alltid förr eller senare offentlig. Att våga tala om den öppet gör att man slipper tisslet och tasslet och kan göra den till ett förbönsämne.
Att våga tala om skilsmässan inför församlingen på det här sättet är inte detsamma som att uppmuntra skilsmässor, menar Larsåke W Persson.
– Nej, det handlar ju inte om en välsignelse eller gratulation till själva skilsmässan. Det jag vill komma åt är ett sätt för församlingen att i sina förböner innesluta människor som skiljer sig
En sak som ofta återkommer i de samtal som Larsåke haft med andra kristna som gått igenom en skilsmässa är frågan om hur man hanterar ett brutet äktenskapslöfte i sin gudsrelation. För hans egen del har svaret handlat om att inkludera skilsmässan i den brustenhet som det innebär att vara människa:
– Min skilsmässa är väl inte det enda jag behöver förlåtelse för.
Dessutom, menar han, kan man aldrig nog poängtera nåden.
– Jag brukar citera de sista orden från psalmen “Gud för dig är allting klart”: “Vad du vill är helighet, men du är barmhärtighet”.
---
Fakta: Larsåke W Persson
- Larsåke W Persson är pensionerad pastor i Equmeniakyrkan och diplomerad terapeut från S:t Lukasstiftelsen.
- Som pastor har han bland annat arbetat i församlingar i Uppsala, Västerås, och Stockholm.
---
