Camilla Olsson: Panikångest innebär inte att man måste pausa allt i livet

Jag minns tydligt tillfället för några år sedan då jag gick fram till lovsångsledaren efter gudstjänstens slut, full av beundran för den energi och glädje hon utstrålade. “Du har så många gåvor och verkar ha en så härlig familj!” Något sådant tror jag att jag sa. Då tittade hon ledsamt på mig och berättade om hur hon nyligen upptäckt hur hennes man varit otrogen och hur hela deras äktenskap skakade i sina grundvalar. Själv mådde hon väldigt dåligt och visste inte hur hon skulle orka.

Det kan finnas en förutfattad bild av hur pastorn, församlingsledaren eller lovsångsledaren har det. Ser man en leende kvinna på estraden sträcka upp sina händer i jublande lovprisning, tycks en del tänka att hon verkar leva ett bekymmersfritt liv. Det menar Camilla Olsson, pastor i pingstförsamlingen Arken i Värnamo, som själv varit en leende lovsångskvinna med lyfta händer. Även när livet var som mörkast i slutet av 1990-talet.

– Som ledare i en församling förväntas man stå för vision, motivation och styrka. När jag, som en del av ett pastorspar, drabbades av djup ångest, vågade jag inte prata om det. Jag var rädd för att bli stämplad för resten av livet. Men man kan lovprisa i jublande glädje samtidigt som man brottas med olika saker i livet – det är inte antingen eller.

Genom allt - Camilla Olsson.

Camilla Olsson var nygift hösten 1996, när panikångest och stark oro drabbade henne. Den kamp hon då gick in i skulle vara i tre år. Nu har hon skrivit en bok, "Genom allt", för att dela sin berättelse och för att visa att det går att komma ut på andra sidan. Det första steget handlar om att börja prata om det.

– Då, när jag blev sjuk 1996, pratade man över huvud taget inte om psykisk ohälsa, varken i kristna kretsar eller i övrigt. I dag pratar man jättemycket om det i samhället, men jag tycker fortfarande att det är tabubelagt inom frikyrkan till viss del. Särskilt vad gäller församlingsledare och profilerade pastorer.

Varför tror du att det är så?

– Vi pratar mycket om helande av kroppen, det är helt okej att be för en rygg som gör ont, men det finns inte samma självklarhet när det gäller bristande självkänsla, ångest eller liknande. Många tror att man behöver sätta allt församlingsengagemang på paus när man mår dåligt – man känner sig inte kristen nog, man tror inte att man duger, men det stämmer inte. Ingen människa är någonsin perfekt på alla områden.

Läs mer Psykisk ohälsa tar inte sommarsemester

För Camillas del tog sig ångesten bland annat uttryck i att hon inte kunde vara ensam. Hon var nygift med Anders, som då var pastor i Karlstad, och hon följde med honom var han än gick.

– Han hade kunnat bli knäckt. Han hade ingen tidigare erfarenhet av någon som jobbar med ångest, det var jättetufft. Men han hade ett otroligt tålamod med mig och han var även full av tro. ”Jag vet ingen som blivit fri från sin ångest”, sa jag. ”Då blir du den första”, kontrade han, minns Camilla.

– Vi kastade oss verkligen på Jesus, läste Bibeln väldigt mycket och sökte stöd och tröst i Guds ord och löften. Jag visste inte då att det skulle komma ett slut på den här perioden, det handlade mer om att överleva dagen, men ju längre tiden gick desto mer växte hoppet.

Camilla Olsson, pingstpastor i Arken, Värnamo. Foto: Magnus Gehlin

Många och långa bönepromenader, regelbundna samtal med själavårdare, ett mindre kontaktnät av vänner som kände till sanningen – Camilla räknar upp några faktorer som för henne var helt avgörande för att ångesten, efter år av kamp, skulle börja lätta. Hon fortsatte gå till kyrkan, även om hon inte ledde lovsång under den perioden. Eftersom hon följde med maken Anders på hans uppdrag som pastor var hon ofta med på fredagskvällarna när pingstförsamlingen ordnade ungdomscafé. Där fick hon ofta samtala med tonåringar som mådde dåligt.

– Jag hittade en slags lättnad i de samtalen. När jag satte mig ner med ungdomarna släppte jag faktiskt mig själv lite grann. Jag fick verkligen hjärta för ungdomar och det blev en del i min kallelse, att arbeta med unga.

Just att försöka fortsätta med någon typ av engagemang, det tror Camilla är livsavgörande för när man hamnar i en djup svacka i livet. Hon är ödmjuk inför det faktum att det finns trauman där det är omöjligt att hantera något annat under en tid, men vill uppmuntra den som kan att pröva lyfta blicken.

– För mig hjälpte det att använda den energi som drogs in mot min egen ångest till att börja drömma och visionera. Det kunde vara en så enkel dröm som att hon någon gång skulle kunna jobba heltid igen eller att i framtiden få bli mamma, berättar Camilla.

– Jag stod inte still. Det tror jag är själva grejen – att man riskerar att stanna, ibland blir det också det mest bekväma.

I augusti 1999 vände det. Efter tre år släppte ångesten sitt hårda grepp om Camillas liv. Visst händer det att oro och ångest flåsar henne i nacken även i dag, men den har inte makt över hennes liv. Hon lever i "hälsa, glädje och frihet" som hon själv uttrycker det.

– Jag lärde mig något under de här åren som jag har användning för hela livet. Att alla människor kommer att gå igenom svåra stunder i livet, det kan vara dödsfall, olyckor, skilsmässa, sjukdom, arbetslöshet, svårigheter med barnen eller barnlöshet. Även andliga ledare drabbas. Men det behöver inte vara en anledning till att vi ska lägga ner allt vi håller på med. Jag tror att glädje och sorg kan gå hand i hand, säger Camilla Olsson.

– Jag sjunger inte lovsång med lyfta händer för att visa vilket perfekt och lyckligt liv jag har. Jag gör det för att ödmjuka mig inför Jesus. Jag är beroende av honom.

Läs mer Bokrecension: Öppenhjärtigt om psykisk ohälsa

---

Camillas råd till dig som går igenom en tuff period

• Våga berätta för andra vad du brottas med. Alla går igenom tuffa perioder – ingen lever ett alltigenom perfekt liv.
• Fortsätt med ditt församlingsengagemang om möjligt. Det kan handla om att också bara fortsätta gå till kyrkan.
• Ta kontakt med en terapeut eller en själavårdare för samtalsstöd.
• Försök lyfta blicken och våga drömma om en annan tid när du inte mår dåligt.
• Kasta dig på Jesus, be och sök stöd i Guds ord, Bibeln.

---