Det var ett av livets tuffaste beslut. Barnet som Katty Bjurenholt bar i sin mage skulle födas med en svår funktionsnedsättning, om det skulle överleva graviditeten ut. Efter mycket vånda och tät kontakt med läkarna, tog makarna Bjurenholt beslutet att låta barnet dö.
– Det var en enorm sorg för oss och vi sörjde väldigt länge. Även om jag då hade en ateistisk syn på världen och inte samma sätt att se på livets uppkomst som jag har i dag, kändes det djupt tragiskt, säger Mattias Bjurenholt om händelsen för ungefär tio år sedan.
– Efteråt kan jag se att Herren använde detta i sin plan för mig och för oss. Han började tala in i mig, att det var dags att göra något meningsfullt.
Sorgen över det förlorade barnet och att ha tvingats fatta ett svårt etiskt beslut, blev på sätt och vis starten på Mattias nya liv. Han drevs av en ny längtan att göra något för andra och började söka andra typer av jobb. Den fasta anställningen inom industrin som han länge haft att luta sig mot, lämnade han.
– Någonstans i bakhuvudet hade jag en längtan att få jobba som personlig assistent, även om jag aldrig tidigare arbetat med människor.
Konkurrensen för jobb som personlig assisten är inte stor och Mattias kunde i stort sett välja och vraka bland jobbannonserna. Där upptäckte han en kille som var nästan jämnårig med honom själv. Det mesta lät bra, förutom en sak.
– De önskade att få någon som delade Kristoffers kristna liv ... ”Nä, då kan jag inte söka”, tänkte jag.
Men tre månader senare, när Mattias återigen drogs till lediga jobb som personlig assistent, dök samma annons upp. Denna gång kontaktade han Kristoffers föräldrar. I mötet med varandra sa det "klick" och Mattias fick jobbet, trots att han inte delade den kristna tron.
Under ett års tid följde sedan Mattias med Kristoffer på gudstjänster i Saronkyrkan i Hallsberg. De satt längst bak i lokalen och även om Mattias med viss nyfikenhet iakttog församlingens göranden, kan han inte minnas en enda predikan från den tiden. Men, efter ett år, på pingstdagen, sattes den boll i rullning som skulle omkullkasta allt som den inbitna ateisten Mattias tidigare trott på. Lustigt nog var det Kristoffers pappa, KG Andersson, tidigare pastor i församlingen, som predikade den dagen.
– Han pratade om den helige Ande som en person och han sa att anden var extra närvarande i dag. ”Kanske är det något som vaknar till liv i era bröst?” undrade han och i den stunden högg det tag i mig. Men jag är en logisk varelse och jag avfärdade det som magont, säger Mattias och skrattar.
Samma dag berättade han för sin fru vad han varit med om. Hon verkade dock tro att maken höll på att bli utbränd. Mattias kunde inte släppa det han upplevt och gick på en promenad för att samla tankarna. Då hörde han ”rösten” för första gången.
– Jag har aldrig känt den typen av närvaro tidigare, aldrig upplevt något andligt. Men nu hörde jag klart och tydligt hur någon sa ”Mattias, människor har bett för dig”. Min spontana reaktion blev att jag svarade: ”Ja, det får de väl göra”. Det nästa som jag hörde var ”Mattias, du kan förneka mig hur mycket du vill, men jag kommer alltid att vara en del av ditt inre”.
Där brast det för Mattias. Rösten visste dels vad han hette, dels verkade han veta precis vad Mattias tänkte. Orden som kommer ur Mattias är ärliga och beskriver den självkänsla han hade just då:
– Ta skiten! sa jag bara.
– Jag fann inget värde i mitt eget liv, jag kände bara att det var en kärleksfull röst som jag ville kapitulera inför. Då kom friden.
Dagen efter mådde Mattias så dåligt att han knappt kunde andas. Det kändes som att han var på väg att få en panikångestattack. Han tog kontakt med Kristoffers pappa, han som hade predikat på pingstdagen, och berättade vad som hänt. "Vill du att jag ska komma nu eller i morgon?" frågade pappan. Mattias fann frågan idiotisk, det kändes ju som att han skulle dö.
– Inom fem minuter är han hos mig och säger då att ”Jag tror att du har träffat Jesus. Nu ska vi be överlåtelsebönen tillsammans.” Då kom friden tillbaka. All ångest släppte. Jag tyckte till och med att färgerna blev klarare! säger Mattias som låter ivrig som ett barn på rösten, trots att han återberättat episoden många gånger.
En tid senare lät Mattias döpa sig. Det dröjde inte länge förrän både hustrun Katty och även de fyra barnen kom till tro. Det var ett löfte som Mattias upplevde att han fick från Gud i samband med att han själv tog emot Kristus, att hela familjen skulle få vandra samma väg.
– Kristoffer, som jag fick vara personlig assisten åt, har verkligen varit min evangelist. Han har lärt mig mer om glädje än någon annan jag mött. Gud vill använda alla människor, konstaterar Mattias.
Det fick han erfara inte minst när han i somras vandrade 30 mil med ett stort träkors, från Haparanda till Umeå. Det utgjorde första etappen på satsningen "Gå för Sverige", som pågår just nu. Mattias nämner ett möte med ett promenerande par som exempel på hur Gud var med honom.
Det var vandringens fjärde dag och Mattias hade fallit ihop av trötthet strax utanför Kalix. Där satt han, trött, hungrig, ensam och med ett uselt humör, när kvinnan i paret började prata med honom.
– Efter bara en kort stunds samtal sa hon till mig att jag var den gladaste person hon någonsin träffat. Att jag var det bästa som hade hänt och att jag skulle få komma hem till dem och äta. Kan du tänka dig! Det blev ett tydligt exempel på att det är Herren som bereder väg åt oss. Han är verkligen med oss hela tiden.
Läs mer Sebastian Stakset hjälpte Alf Lax bära korset under vandringen genom Sverige
Läs mer Alf Lax korsvandring genom Sverige kan tvingas pausa: För få ställer upp
---
Mattias Bjurenholt
- Ålder: Fyller 40 i år
- Familj: Hustrun Katty, tre gemensamma barn och ett barn från Kattys tidigare förhållande.
- Gör: Studerar teologi vid STH (Skandinavisk teologisk högskola), jobbar ibland som resurs på gymnasiesärskola och som personlig assistent. Har tillsammans med hustrun ett engagemang för unga vuxna med funktionsnedsättning.
- Församling: Pingstkyrkan i Pålsboda i Hallsbergs kommun.
---
